Under våren 2015 var den drygt 9 meter långa väven Melodier vid torget ivägskickad för rengöring och restaurering. 28 maj samma år återtog den sin plats på väggen. Bildväven som under åren blivit mycket smutsig fick genomgå en traditionell rengöring. I samband med detta sågs även monteringen över och den fick en ny upphängningsanordning.
Arbetet utfördes av textilkonservatorer vid Studio Västsvensk Konservering i Göteborg på uppdrag av fastighetsägaren Higab. Genom rengöringen återfuktades ullen så att färgerna och materialet fick tillbaka sin lyster.
Den nya upphängningen skyddar väven och underlättar framtida rengöring. Att hantera en så stor och ömtålig väv innebär flera utmaningar. För ned- och återmontering på väggen användes liftar och ställningar. Det är också en utmaning att hitta en lokal som är tillräckligt stor för rengöringsprocessen. Senast väven rengjordes i början av 1980-talet fick man hålla till i en bilhall.
1936 fick Sven X:et Erixon (1899-1970) andra pris i tävlingen om utsmyckning av Göteborgs konserthus med Melodier vid torget. Hans tanke var egentligen att den skulle bli en fresk men prisnämnden valde hans andra alternativ som var en gobeläng. X:et var känd för sina färgsprakande konstverk och han prövade många olika formspråk under sitt verksamma liv: måleri, grafik, glas, fresk, textil med mera.
Melodier vid torget vävdes i gobelängteknik i ett stycke under ledning av textilkonstnären Barbro Nilsson (1899-1983) mellan 1937 och 1939. Förutom X:et samarbetade hon med flera konstnärer som till exempel Endre Nemes och Olle Nyman. Hon var bland annat huvudlärare i textil vid Konstfackskolan 1947–1957 och konstnärlig ledare för Märta Måås-Fjetterströms vävverkstad 1942–1970.
