Priserna fortsätter att regna över Göteborgs Symfonikers förste gästdirigent Barbara Hannigan. Hon har utsetts till Årets artist av den prestigefyllda tidskriften Gramophone. Och samarbetsorganet för europeiska tv-och radiobolag, EBU, gav nyligen Barbara Hannigan sitt pris för “Outstanding Achievement”. Juryn skriver: ”Var och en av hennes föreställningar är en militant handling för att hjälpa människor att upptäcka och bli kära i verk som har avfärdats orättvist.”
Förmågan att ta kontroll över sina verk har tagit henne till den absoluta särställning Barbara Hannigan har på världsscenen. Inte oväntat gav Dagens Nyheters Martin Nyström en femma i betyg till La Voix Humaine som Barbara Hannigan framförde med Göteborgs Symfoniker den 28 och 29 september. En föreställning där Hannigan, både fiktivt och konstnärligt, förkroppsligar fenomenet att äga sin berättelse.
När Podiet pratar med Barbara Hannigan blickar hon nöjt tillbaka på de två konserterna i Göteborg. Hon fick vänta i två år innan de blev av. I La Voix Humaine sjunger Hannigan själv solot som den försmådda kvinnan och dirigerar medan hennes bild projiceras med video på storduk.
– Alla lyfte sig till höjden av sin förmåga. Vi behöver nå en nivå där jag kan ha möjlighet att improvisera. Och vi fick verkligen vingar.
Hon har förlängt sitt kontrakt som förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker till och med säsongen 2024-2025. Samarbetet med Göteborgs Symfoniker har pågått sedan 2013 då hon gjorde sitt allra första besök med musik av Rossini, Mozart och, husguden, Stravinskij. Och hon ser mycket fram emot att fortsätta samarbetet med orkestern.
– Jag är väldigt glad att jag kan göra precis de program jag vill med Symfonikerna. Vi kan gå hur långt som helst tillsammans eftersom vi litar på varandra. Och de är alltid ivriga att dra på äventyr med mig.
Till våren återvänder Barbara Hannigan till Göteborg med två olika temakonserter. Den första i mars innehåller bland annat Olivier Messiaens Himmelsfärden och Stravinskijs Psalmsymfoni. Himmelriket löper som en röd tråd dem emellan.
– Messiaen är en så hängiven och religiös kompositör. Stycket är ett slags extas. Medan Stravinskij är närmare jorden med kören som tillför en mänsklig aspekt, säger Barbara Hannigan.
Den andra konserten i april bjuder på dans och sång i Paris. En gemensam nämnare är Ballets Russes, danskompaniet från Paris som framförde baletter med ett par av de verk som spelas. Det inledande är Stravinskijs Pulcinella. Där visar Hannigan inte bara upp tre sångsolister från sitt eget mentorsprogram Equilibrium. Pulcinella sluter också cirkeln i Hannigans kärleksfulla arbete med Igor Stravinskijs musik.
– Vi kommer att ha täckt hela hans neoklassicistiska period. Pulcinella var det första verket och Rucklarens väg det sista i perioden, berättar Barbara Hannigan.
På programmet står också två sånger av Kurt Weill som Hannigan sjunger själv. I maj tar hon med sig samma program på Göteborgs Symfonikers gästspel i Elbphilharmonie i Hamburg.
Inför framtida säsonger i Göteborg vågar Barbara Hannigan lova att fortsätta arbeta med koncept som överraskar publiken. Receptet för att nå så många som möjligt, menar hon, är att förmedla musiken med äkthet och passion.
– Det är nästan som sport. Att se artister prestera på toppen av sin tekniska förmåga, det attraherar publiken. Och du känner att du deltar i genomförandet. Publiken tillför något till artisten.
Har du själv möjlighet att få sådana upplevelser som besökare?
– Jag har inte mycket tid över. Och jag bor ute på landet. Men jag går på konserter när jag kan. Det finns ingenting som levande musik.
Text Jenny Svensson
Foto Francis Löfvenholm
