Under tiden som gått har medlemmarna övat på egen hand och i mindre grupper för att hålla spelstandarden uppe. Och det behövs inför 2021-2022 för Västra Götalands Ungdomssymfoniker och Simon Kim Phipps har som vanligt satt ribban högt.
– I september kommer vi att spela Allan Petterssons sjunde symfoni och i januari Mahlers andra symfoni, ”Uppståndelsesymfonin”, säger Simon Kim Phipps.
Stora och omfattande verk som verkligen sätter både uthållighet och fingerfärdighet på prov. Men samtidigt repertoar som en del i orkestern kommer att möta när de går vidare och kanske blir musiker på heltid i olika sammanhang. Svårt?
– Allt är svårt, men det är på ett sätt enklare när det är stort och maffigt. Det viktiga är att välja verk som är intressanta och utvecklande. Visst finns det partier i Petterssons fantastiska symfoni som är knepiga, inte minst för violinerna, och i Mahlers andra symfoni är det många medverkande med orkester, kör och sångsolister som ska hålla ihop. Men vi blev sporrade när Beethovens nionde symfoni blev så bra med ungdomsorkester och ungdomskörer för några år sedan att vi gärna repeterar in episka verk som dessa.
Orkestern bildades på Simon Kim Phipps initiativ i Västra Götalandsregionens regi år 2000 och i dess led har det ständigt tillkommit nya ungdomar när andra gått vidare. En av orkesterns senare medlemmar är Evelina Glänneskog som första gången spelade med Vägus när de arbetade med Gustav Holsts Planeterna förra hösten. Hon har spelat sedan hon var liten, fiol och sedan althorn, och spelat i kulturskolans orkestrar och ett antal olika brassband.
Som violinist var hon med i Side by Sides orkesterprojekt. När hon började spela valthorn öppnade sig nya vägar med nya musikaliska möjligheter. Och steget in i VÄGUS med likasinnade ungdomar blev en ny och rolig erfarenhet för henne:
– Det var ganska coolt att få komma tillbaka i en orkester och sitta med bleckblåset och spela horn, väldigt roligt. Och kul att inspireras av andra i ens egen ålder som är duktiga.
Det projektet genomfördes i Göteborg med säkra avstånd för musikerna och utan publik. Hon ser fram emot nästa äventyr och helgerna i Vara där de ska repetera inför turné med flera konserter.
– Det blir den riktiga starten för mig. Eftersom man hänger med varandra 24/7 så kommer man säkert väldigt nära varandra. Ska bli kul att lära känna de andra i orkestern och uppleva VÄGUS så som det ska vara.
Just nu går hon natur på gymnasiet där hon har ett år kvar. Nästa mål blir att ta studenten och sedan får hon se vad som väntar i framtiden. Kanske blir det en folkhögskola med musikinriktning. Kanske något annat. Men en sak är säker:
– Jag kommer absolut att fortsätta med musiken oavsett vad som händer. Det är så kul att vara med på gig och övningshelger och allt omkring. Det har jag vuxit upp med.
Hennes nästa gig blir i september med Allan Petterssons sjunde symfoni. Söderkisen och den fattiga arbetargrabben Allan Pettersson såg sig själv som en outsider hela livet. Men vilken outsider! Han blev altviolinist i Kungliga filharmonikerna och sedan en av Sveriges största symfoniker genom tiderna med sina 16 symfonier.
Han sympatiserade med den lilla människan och såg trots mörker och vemod ljuset i tillvaron. Han skrev om sitt skapande: ”Verket jag arbetar med är mitt eget liv, det välsignade, det förbannade: att återfinna sången som själen sjöng en gång.” Och den sången kan vi alla höra i den hypnotiska avslutningen av sjunde symfonin, hans främsta, när violinisterna spelar så nära stallet att tonerna når stratosfäriska höjder.
– Det är nästan den bästa svenska symfonin av alla, konstaterar Simon Kim Phipps.
Allan Pettersson nämns ibland i samma andetag som Mahler och det är en fin tanke som speglas i Vägus projekt denna säsong. Hoppa på tåget och stifta bekantskap med två starka musikaliska personligheter tillsammans med de unga musikerna i VÄGUS när de ger liv åt sina stämmor för allra första gången.
Text Stefan Nävermyr
Foto Francis Löfvenholm
