Från Podiet nr 3 2024-2025 Tonsättarporträtt: Gustav Mahler

Ingen har kanske identifierat sig så mycket med Gustav Mahler som Leonard Bernstein. När Bernstein begravdes 1990 var det med partituret till Mahlers femte symfoni vid sin sida. Han var inte ensam – och inte först – med att föra Mahlers musik tillbaka bland de stora. Andra namn var Otto Klemperer, Bruno Walter, Dmitri Mitropoulos, John Barbirolli, Herbert von Karajan och Georg Solti. Men Bernstein var troligtvis den mest berömda och omdiskuterade av alla uttolkare. 

Bernstein blev också den som i högsta grad pratade om, och öppet analyserade, Mahlers musik. Mellan 1958 och 1972 gjorde han 53 stycken så kallade Young People’s Concerts. De sändes på tv-kanalen CBS och distribuerades i över 40 länder med miljonpublik. 1960 stod Mahler på programmet. Bernstein beskrev honom inför barnen som en ”dubbel människa”. Låt oss titta närmare på några av dessa dubbelheter en i taget.

Mahler är både väst och öst

Gustav Mahler föddes 1860 i Kaliště i Tjeckien som då tillhörde kejsardömet Österrike. Kort efter föd-
seln flyttade familjen till Jihlava några mil bort. Redan tidigt kände Mahler sig utanför bland den tjeckiska befolkningen eftersom han tillhörde en tysktalande, österrikisk minoritet. Men även inom denna minoritet kände han sig utanför kommande från en judisk familj. ”Överallt en inkräktare, aldrig välkommen”, kallade han det.
Ena sidan av Mahler kommer från en västerländsk klassisk tradition – Mozart, Schubert, Wagner. Men samtidigt har han en annan sida med inspiration från romsk, slavisk och judisk folkmusik – till och med så långt österut som Kina. Mahlers talang för musik visade sig tidigt. Redan som fyraåring fascinerades han av militärmusik och folkmusik som han plockade upp från tjeckiska arbetare och återgav på dragspel och piano. Vid 10 års ålder debuterar han som pianist i Jihlava och som 15-åring blir han antagen som elev på konservatoriet i Wien.

Efter sin examen försökte han försörja sig som lärare och tonsättare. Men när det inte gick vägen vände han sig till dirigentyrket för ett säkrare uppehälle med tid för komposition enbart under sommarledigheten. I egenskap av dirigent blev han mycket framgångsrik och utsågs 1897 till konstnärlig ledare vid Wiener Staatsoper vid 37 års ålder. Som tonsättare möttes han däremot av mindre förståelse.

Mahler i det stora och det lilla

Nästan all musik av Mahler är symfonisk. I sin ungdom gjorde han några försök att skriva opera och mindre instrumentala verk, men allt som överlevt är en sats till en pianokvartett. Mahlers musikaliska eftermäle består istället av nio symfonier (och ett utkast på en tionde), en antal orkestrala sångcykler, samt sånger med piano- och orkesterackompanjemang.
Mahlers symfonier är långa, skrivna i stor skala och kräver stor orkester – ibland även stor kör. Men inte bara. Hans symfonier innehåller också partier för små ensembler. Det berömda adagiettot i symfoni nr 5 är skrivet för stråk och harpa. Av de nio symfonierna innehåller fyra av dem sång och två av dem full kör. I Das Lied von der Erde – som inledningsvis beskrevs som en symfoni, men vanligtvis inte räknas till symfonierna – förekommer sång från början till slut. Att Das Lied von der Erde inte kallas för en symfoni har att göra med Mahlers vidskeplighet. Han ville inte skriva en nionde symfoni eftersom flera tonsättare (Beethoven, Schubert, Bruckner) dött därefter. När han väl påbörjade den nionde symfonin skämtade han om att faran var över eftersom det egentligen var hans tionde.

Mahler växlar mellan glädje och förtvivlan

Mahlers symfonier är inte tematiskt och motiviskt sammanhållna utan rör sig mellan kärva kontraster, stort och smått, instrumentalt och vokalt. Samma gäller dess känslolägen. Vissa satser är glada och dansanta. Andra förtvivlat sorgliga. Självklart skiftar många tonsättare mellan glada och ledsna passager. Men ingen går så långt som Mahler. Hans känslor är extrema.

Mahler är både senromantisk och modern

Den viktigaste dubbelheten hos Mahler, enligt Bernstein, är den mellan att vara i slutet på den romantiska traditionen och i början på den moderna, atonala musiken. Ett öga riktat bakåt, det andra mot framtiden; det som skulle födas med Schönberg, Webern och Sjostakovitj.
Mot slutet skulle Mahlers liv kretsa mer runt döden. Trots framgångar var tiden i Wien svår. Han hamnade i våldsamma konflikter med sångare och ledning. Ofta utsattes han för antisemitiska attacker. 1907 dog hans ena dotter av scharlakansfeber och difteri. Kort efteråt fick han veta att han led av hjärtfel.

I sina Harvard-föreläsningar tolkade Bernstein Mahlers nionde symfoni (1909) som ett testamente av rent profetiskt slag. Han menade att den förutsåg 1900-talet som ett århundrade av död och upplösning. Varje sats är ett avsked till världen från förr och till den gamla tonaliteten. Avslutar gör en rak och enkel koral i form av en bön för livets och hoppets återupprättelse.

Vintern 1907 lämnade Mahler Wien för New York. Tiden i USA skulle bli en intensiv tid med internationellt genomslag. Vid jul 1910 fick han ont i halsen. Han blev sängliggande och visade sig lida av en infektion som involverar hjärtklaffarna.

Mahler höll hoppet vid liv och pratade om att återuppta arbetet. I april 1911 reste familjen till Europa. Mahler fördes till en klinik i Wien där han utvecklade lunginflammation och hamnade i koma. Den 18 maj avled han, 50 år gammal, efter att hundratals människor kommit för att ta avsked av den store kompositören. Hans död uppmärksammades med hyllningar i internationell press och på hans begravning närvarade kulturpersonligheter som Arnold Schönberg och Gustav Klimt, samt representanter från de stora operahusen.
Den nionde symfonins varsel låg fortfarande framför dem.

Text: Carl Magnus Juliusson

Mahlers mest framförda verk hos Göteborgs Symfoniker:
Symfoni nr 1 ”Titan”
Adagietto ur symfoni nr 5
Symfoni nr 4
Symfoni nr 5
Lieder eines fahren Gesellen, för sångsolist och orkester

Upplev Mahlers Symfoni nr 2 – Uppståndelsesymfonin

Upplev Mahler i gästspel av Kungliga Filharmonikerna

Upplev Mahler Symfoni nr 1 -Titan