I år högtidlighålls runt om i landet att ett halvt millenium förflutit sedan Gustav Vasa valdes till kung i Strängnäs. Det skulle dröja drygt tjugo år till innan arvskungadöme infördes, en reform som naturligtvis haft oöverblickbar betydelse både för familjen Vasa och för Sverige. Vad händer om vi slår ner i svensk musikhistoria exakt vid året 23 i varje sekel sedan dess? Låt oss undersöka närmare hur musiken då lät!
1523 Kan vi för det första veta vad som sjöngs under den där veckan i Strängnäs i juni 1523? Det korta svaret är ja. Vi vet att gudstjänster firades enligt Strängnäs Missale och Breviarium, stolta lokala sångtraditioner som mejslats fram i södra Mälardalen under hundratals år och fästs på pränt runt den tid då Gustav Vasa föddes. Melodier och texter finns bevarade i det då toppmoderna tryckformatet – bläck i flera färger inpressat på pergament. Volymerna som dessa sånger klingar ur är jämngamla med Gustav Vasa men har klarat tidens tand bättre än honom, rent lekamligen.
1623 utgavs i Växjö Liber cantus (”En sångbok”), innehållande kyrkliga sånger på latin och svenska för Växjö stifts alla kyrkor. Den användes av alla Växjös gymnasieelever. Boken var ett svar på en tidigare liknande bok utgiven i Uppsala, med den tydliga signalen att Växjö minsann håller sig med en egen stolt sångtradition. På ett sätt kan man tänka: kan det bli svenskare, än när olika regioner på detta sätt tävlar med varandra i sångmässig prestige och egenbestämmande. Å andra sidan är trycket en påminnelse om att hundra år efter Gustav Vasas trontillträde så var det ännu inte självklart att man kunde fånga något gemensamt för hela den gryende nationalstaten, i alla fall inte vad gäller kyrkosången.
1723 Under den tid som brukar kallas ”frihetstiden”, på grund av att den kungliga makten till stora delar var underställd riksdagen, slutade på intet sätt hovet och monarkerna att spela en stor musikalisk roll. När kung Fredrik I 1723 bjöd in sin bror, markgreven Maximilian av Hessen-Kassel till Uppsala föll markgreven enligt uppgift pladask för violinspelet hos en enskild musiker i universitetskapellet. Denne man var östgöten Johan Agrell, Sveriges största musikexport under 1700-talet. Maximilian var den som gjorde honom till detta. Agrell skrev bland annat en rad sinfonior, hans musik trycktes i flera länder genom Europa och framhölls som föredöme av Leopold Mozart för sonen Wolfgang Amadeus. I Sverige föll han i glömska – ingen blir profet i sitt hemland.
kronprinsessan Josefina av Leuchtenburg
1823 Precis som de svenska kungarna fortsatte att spela en stor roll för musiken, så spelade musiken en stor roll för kungligheterna och folkets uppvaktning av dem. Det senare blev efter hand viktigt – folket måste få uttrycka sin acklamation. 1823 skrev Franz Berwald en kantat till kronprinsessan Josefina av Leuchtenburg inför hennes ankomst till Sverige. Josefina kom senare att bli Sveriges och Norges drottning. Efter verkets framförande noterade en recensent att ett sådant försök att producera något originellt måste berömmas, speciellt i ett land så fattigt av inhemska kompositioner som vårt. Här anas ett motiv som kom att bli viktigt under detta sekel: tanken på att det spelar stor roll varifrån något och någon kommer. Detta kom att leda till insamling av folkmusik, och till att tonsättare och musiker försökte slå an en folklig eller nationell ton i sina uttryck.
Bergakungen i John Bauers version.
1923 var ett produktivt år för Hugo Alfvén, Sveriges mest folkkäre tonsättare under sin livstid, liksom möjligen ännu idag. Detta år var det premiär både för den stora balettpantomimen Bergakungen (beställd av den då hastigt avlidne John Bauer) och för Fem sånger op. 42 för manskör, där den populära ”Vallgossens visa” ingår. De två verken visar på olika sätt hur en slags svenskt ethos har konstruerats som fortfarande är gällande för semesterfiraren 2023. Drömmen är att sitta själv i skogen och fantisera: ”På berget jag sitter, runt om mig allt tiger, i kvällen jag sjunger för mig själv”.
Den som sjunger för sig själv har alltid musiken med sig. Men vi kan också välja att sjunga, spela och lyssna till Strängnäsmissalet, 1623 års Liber cantus, Agrells sinfonior, Berwalds kantater och Alfvéns körsånger.
Morgondagens generationer får se vad 2123 har att erbjuda den svenska musikhistorien!
Mattias Lundberg, är professor i musikvetenskap i Uppsala, och hörs bland annat i podden Fråga musikprofessorn.
