Hur känns det att vara hos Göteborgs Symfoniker?
– Jag har verkligen sett fram emot att komma hit! Jag har sett era konserter online, alla möjliga videor med Dudamel och Rouvali, och det låter fantastiskt.
Har du och Santtu-Matias Rouvali en liknande dirigentstil?
– Nej, jag tror vi är väldigt olika. Alla vi finska dirigenter är olika, om du jämför. Och det är det som gör oss speciella.
Du har studerat för Jorma Panula. Vad är nyckeln till hans elevers framgångar?
– Nyckeln är att han inte lär ut så mycket. Han har aldrig sagt ”gör såhär eller såhär”. Han vill alltid plocka fram våra personligheter, och se till att vi förblir oss själva. Det blir en stor diversitet bland hans studenter.
Ditt dirigentintresse började som 11-åring. Hur då?
– Jag spelade piano och gillade Liszt. Jag tittade på massor av klipp på Youtube, och då fanns plötsligt Wagner där. Jag tänkte att det här är meningen med mitt liv. I somras slutförde jag min första Ringencykel. Så jag är nöjd!
Har du redan uppnått din dröm vid 22?
– Ja! Jag kan säkert göra det bättre. Men jag är väldigt glad över att jag fick den möjligheten.
Sjostakovitj femte symfoni (som framfördes vid sommarkonserten, reds. anm.) kallar du för en av seklets viktigaste. Varför?
– Den skrevs i Ryssland 1937 precis före kriget. Vi måste fråga oss: har något ändrats? Och om folk tror att den slutar i triumf har de fel. Det ska inte kännas bra, utan skrämmande. Folk ska gråta. Det är ett skräckinjagande ögonblick.
