Det är en hoppingivande vacker men lätt kylslagen dag. Längs gatorna rör sig människor, på egen hand eller i glesa skaror, i distanserade banor mot okända mål. Det vilar något ändlöst över scenen, ändå väntar säsongsskiften runt hörnet, andra tider helt enkelt. Magnus Öström beställer sin lunch och jag mitt kaffe där på uteserveringen. Löst prat om barn som vuxit upp och ska hitta sin egen väg genom livet övergår sakta men säkert till dagens ämne, Rymden, trion med det nyproggiga namnet som började med en enkel fråga.
– Det var Bugge som ville testa att spela i en klassisk pianotrio, för det hade han aldrig gjort. Han och Dan hade ju jobbat ihop i Bugge & Friends, så de kände varandra sedan tidigare. Men var jag intresserad? Visst, varför inte?
Och varför inte? Det här är tre musiker med samma grundinställning: musik har inte några snäva, tydliga gränser. Det handlar inte om att spela bara det ena eller det andra. Det handlar om hur man spelar.
– Vi kan ta ett tema, en melodi eller ackordföljd som kanske låter jazz. Eller rock. Eller country. Men sättet vi spelar det på gör att det blir… jazz. Det handlar om infallsvinkeln i hur vi improviserar. Det är det som är själva kärnan i vår musik.
På ett par år har Rymden gått från att ha varit ett test till att vara en av Europas mest eftersökta grupper. Bortåt 70 konserter om året i främst Tyskland och Frankrike har gjort att de kunnat söka men också hitta språket, forma en egen identitet.
– Utgångspunkten är att vi alla tre har starka röster och står stadigt på egna ben. Tillsammans får vi en enorm energi. Det är nog grunden till allt vi gör, en stark energi. Samma grund som i e.s.t. Och jämförelsen med e.s.t. (tidigare Esbjörn Svensson Trio) är något Rymden fått leva med från dag noll. Men det är inget som stör Magnus Öström.
– Allt vi gör bygger ju på allt vi gjort innan. Och Dan och jag är ju med i båda grupperna. Det är ofrånkomligt att det blir jämförelser. Ska man jämföra kan man säga att e.s.t. oftast utgick från det lyriska och blev allt mer energiska. Med Rymden är det lite tvärtom. Allt startar med energin och så blir vi lite mer lyriska vartefter.
Något båda grupperna också har gemensamt är växelbruket mellan det akustiska och det elektriska/ elektroniska.
– Bugge är ju djävulskt bra på synt och när han började spela en gång i tiden var det på ett Fender Rhodes, inte ett akustiskt piano, så för honom är det helt naturligt. Det är inget han vill avstå från bara för att vi i grunden är en akustisk trio. Och både Dan och jag använde ju elektronik med e.s.t. – som en färgsättning. Men för oss handlar det inte om att trycka på en knapp och plötsligt göra något helt annat. Det ska helst vara skarvlöst och organiskt.
Till Rymdens andra och senaste platta Space Sailors har alla tre bidragit med musik. Antingen var och en för sig eller tillsammans.
– Bugge är den som skriver mest men vi andra två bidrar också med egna låtar. Och vi spelar alltid in våra soundchecks. Ibland hittar vi något som går att bygga vidare på, göra en låt av som kan ta oss och publiken med på en resa mot nya mål.
Provlyssna
Text Johan Scherwin
Foto Egil Hansen
