– Varför jiddisch? Den frågan får jag alltid när jag gör intervjuer. Jag har fortfarande inte något jättebra svar. Det var något jag mer eller mindre snubblade över, säger Louisa Lyne, som numera bor i Malmö.
I början av 2000-talet blev Louisa Lyne antagen till Balettakademiens musikalutbildning och flyttade från Härnösand till Göteborg. Att bli musikalartist var det enda hon tänkte på, fram tills några vänner bjöd in henne till deras konsert med judisk folkmusik, klezmer, och hon första gången hörde en sångerska sjunga på jiddisch.
– När jag hörde henne sjunga var det som om hela stämningen i rummet förändrades till ren glädje. Samtidigt fanns det ett stråk av vemod som slog an en sträng i mig, säger Louisa Lyne.
Kort därpå flyttade sångerskan till Stockholm och vännerna sökte en ersättare. Louisa Lynes första framträdande med sång på jiddisch var på ett café i Haga, ett evenemang arrangerat av Judiska församlingen i Göteborg. Efter konserten fortsatte det oväntat att rulla på med spelningar på födelsedagar och bröllop.
– Rent språkligt var min sång en katastrof. Jag hade ingen aning om vad jag sjöng. Jag repade in låtarna genom att härma inspelningar som jag hade lånat på biblioteket. Metoden påminde om hur jag som barn brukade härma ABBA med ett hopprep som mick, säger Louisa Lyne med ett skratt.
Nyfikenheten drev henne vidare. Samtidigt som hon fortsatte studierna på musikalutbildningen sökte hon och blev antagen till en sommarkurs på Jewish Music Institute i London, studier som hon återvände till flera somrar. På sätt och vis studerade hon sig bort från drömmen att bli musikalartist. Även om hon var yrkesverksam en period var det klezmer och jiddisch som var roligast.
Flytten till Skåne var även det mest av en slump, men att hon sedan sökte sig till två av Malmös mest kända klezmerband, Tummel och Östblocket, var ett uttryck för en helt annan målmedvetenhet. En av musikerna från Tummel var med i bildandet av di Yiddishe Kapelye. Stommen i bandet har varit densamma sedan första plattan 2012.
Sedan debuten har det blivit ytterligare tre album varav ett för barn, musik som även ligger till grund för turnerande skolföreställningen ”Dos Verterbuk – Om trädet som nästan dog”. 2019 vann Louisa Lyne tävlingen Der Yiddisher Idol i Mexico City och i SVT:s programserie Folkets Musik blev gruppen hyllad för sin version av The Arks ”It Takes A Fool To Remain Sane” (på jiddisch: S’nemt A Nar).
Det udda valet av språk att sjunga på har öppnat många dörrar.
– Absolut, jag har varit med om så roliga och konstiga grejer. Jag har varit i Ecuador och spelat med symfoniorkester i Quito och jag har varit i Israel och uruppfört klassiska, moderna verk med orkestrar i Tel Aviv. Ibland känner jag: men Gud vad gör jag, har jag ens rätt att vara här?
I februari kommer alltså Louisa Lyne hem till Göteborg och Götaplatsen igen där allting började. Detta med två akter planerade för publiken i Konserthuset. Först en ”best of” och sedan en djupdykning i den evigt populäre Leonard Cohens låtar. Översättningarna till jiddisch har gjorts av den i somras bortgångne författaren, kulturprofilen och läkaren Salomon Schulman.
– Jag tyckte väldigt mycket om Salomon. Han var alltid så glad över mina olika projekt och har stöttat mig med det språkliga sedan flytten till Malmö. Översättningen av vårt Cohen-program var det sista han gjorde, säger Louisa Lyne.
Förutom nya tonsättningar av dikter som Leonard Cohen skrev, så spelar Louisa Lyne och bandet hans stora hits som Suzanne och Dance Me to the End of Love. Den sistnämnda översatte Salomon Schulman till skådespelaren Basia Frydman.
Louisa Lyne har hittat ett eget konstnärligt uttryck i en kultur som hade väldigt lite med hennes uppväxt i Ångermanland att göra. Hennes härmande ingång till att lära sig jiddisch har kanske ändå varit den främsta nyckeln till framgång; Louisa Lyne kan stå fri i förhållande till de historiska och politiska dimensioner som fortfarande idag omgärdar minoritetsspråket.
– Jag har alltid kommit från en neutral position. En position där jag suger in det levnadsglada och samtidigt vemodiga i musiken. Jag tycker fortfarande att jiddisch är det häftigaste som finns. Det är det enda jag har att bjuda på.
Text: Jörgen Wade
Foto: Sara Ljunggren
