– Än friare och mer händelserik än tidigare, sammanfattar saxofonisten Jonas Kullhammar Nacka Forums utveckling medan han väntar på en varierad och smakrik indisk lunch. Jag tycker att vi har blivit tydligare med vår grej. Vår grej? Att vi är otydligt spretiga.
I början var Nacka Forum klart och tydligt inspirerade av jazzlegender som Art Ensemble of Chicago, Sun Ra, Don Cherry och Ornette Coleman och spelade i stort sett bara deras låtar.
– Haha, det är ju klart, vi hade ju inte hunnit skriva något eget.
Idag, 25 år senare, rymmer Nacka Forums musikaliska packning allt från New Orleans-dofter över 50-talsrock till afrikansk highlife. Men också ojämna taktarter med smak av Balkan, stenhård funk eller snåriga bebopslingor. Med mera.
– Nu har vi en massa egna och andra låtar att välja mellan. Men vi lämnar alltid fältet öppet för infall. Vad som helst kan få och ska hända. En låt kan tvärstanna eller rinna över i en annan och tillbaka. Och så vidare. Inget är hugget i sten.
Att Nacka Forum en gång i tiden bildades är något av en slumpens skörd. Jonas Kullhammar ansvarade för en jazzserie i Cornelisrummet på Mosebacke i Stockholm och det stod honom fritt att bjuda in vilka gäster som helst. En kväll sammanförde han tre personer han kände – men som inte kände varandra: trumpetaren Goran Kajfeš, basisten Johan Berthling och Kjell Nordeson, kvartettens första trumslagare som numera bor i San Francisco och ersatts av danske Kresten Osgood.
– Det klickade direkt och det har fortsatt att klicka sedan dess. För mig är vårt sätt att spela faktiskt något av ett ideal, just att det är så fritt, händelserikt och roligt.
Och ordet roligt är tjänligt på fler än ett sätt när det gäller Nacka Forum. Den rent musikaliska leklustan har sin tydliga pendang i titlar på både album och låtar som ”Zlatan”, ”Saxnäs Superman” och ”Samtidigt inne i ödlegrottan”. Den pinfärska plattan heter ironiskt nog Peaceful Piano och har hämtat sitt namn från, för att citera Jonas Kullhammar, ”en av de absolut värsta spellistorna på Spotify”.
– Musiken på vår platta är precis allt som den listan inte är, skrattar han.
På frågan om vad som hållit ihop Nacka Forum under alla år lyfter han utan att tveka vänskap.
– Vi är skitbra kompisar allihop! Det är alltid kul att bara träffas, hänga eller vad som helst, och som sagt det är alltid roligt att spela ihop.
Just det starka vänskapskittet och den speciella musikaliska kommunikationen det skapar gör att Nacka Forum inte turnerar lika mycket som många andra jazzgrupper kan göra.
– Det är svårt för att inte säga omöjligt att sätta in en vikarie. Det är vi fyra eller så spelar vi inte alls. Vi gjorde ett jobb utan Johan i Moskva en gång. Det funkade väl sådär men det är inget vi vill göra igen.
Ett annat skäl till att det inte blir så många turnéer är att alla fyra är rejält upptagna på andra håll. Schemapusslandet är ett mangrant pillgöra, med förhoppningen att det ska leda till en turnésväng om året.
– Och det gäller att passa på när vi väl är ute på turné. För varje konsert är, som jag brukar säga, den sista med Nacka Forum.
Fan tro´t!
Text Johan Scherwin
Foto Moserobie
