Han ser lugn, avspänd och välmående ut när vi träffas i dirigentlogen där han förberett sig inför konserter i fyra år. Älghornet hänger på väggen, hustrun Elina sitter bredvid. Han trivs och är glad över att vara tillbaka.
– Det är underbart att få träffa musikerna igen. Och överraskande nog har nivån höjts efter pandemin. Ja, kanske är det inte en överraskning, men det är mycket energi och skärpa i spelet. Alla är på gott humör och på hugget.
Samtidigt blir det en nystart. För två år sedan var dirigent och orkester i toppform inför en planerad Japan-turné som fick ställas in precis före första konserten när orkestern redan var på plats i Tokyo.
– Nu får vi en chans att börja från början – och det är bra! Ett tillfälle att förutsättningslöst knyta an igen.
Ett och ett halvt år utan ständiga engagemang har också inneburit fördelar för hans liv och hans karriär.
– Det känns bättre, mycket bättre. Nog sagt om det. Mental vederkvickelse skulle jag kalla det. Och att få umgås med familjen är väldigt viktigt. I tio år har jag varit yrkesverksam som dirigent och jag tycker alla borde ha en vilopaus från stressen i livet vart tionde år. Samtidigt känner jag givetvis med alla som lidit och drabbats av pandemin på olika sätt.
När världen återgår till det normala hoppas han det blir ordentlig snurr på Symfonikernas verksamhet.
– Inte minst turnéerna. Det är alltid kul att turnera och möta en ny publik, och det är bra för sammanhållningen och kamratandan. Göteborgs Symfoniker brukade turnera regelbundet så det vore fantastiskt om vi kunde åka på turné igen så snart som möjligt.
Santtu-Matias Rouvali har fullt upp med att planera de kommande konserterna med Göteborgs Symfoniker. När restriktionerna lättas blir det plötsligt möjligt att framföra musik som på grund av besättning och omfattning tidigare var omöjlig. Inom kort bestäms innehållet för hans konserter med Göteborgs Symfoniker i januari, mars och maj. Kanske blir det något av den rumänske tonsättaren George Enescu (1881-1955) som han upptäckt på sistone, känd för sina tre rumänska rapsodier (en motsvarighet till Hugo Alfvéns tre svenska rapsodier, inklusive Midsommarvaka) och ett antal symfonier.
– Jag inspirerades av hans musik och tänker att vi kan framföra något av honom framöver i Göteborg.
Vad som definitivt kommer att spelas i november är verk för violin och orkester av Vaughan Williams och Thomas Adès. Solist är den framstående violinisten Pekka Kuusisto som Santtu-Matias Rouvali gärna samarbetar med.
– Vi är landsmän och goda vänner sedan tio år, all good!, så vi kan säga vad vi vill till varandra. Han är en fin och ödmjuk musiker som tar sin uppgift på allvar.
Adès musik har han dirigerat tidigare och han säger att ”det klingande resultatet är bättre än vad man kan utläsa i de komplexa noterna, vissa saker är nästintill omöjliga att spela”.
Konserten avslutas med Sibelius gåtfulla fjärde symfoni som både Göteborgs Symfoniker och Santtu-Matias har i ryggmärgen. Pandemins restriktioner och orkesterns storleksbegränsning har väckt nya tankar hos honom.
– Jag funderar faktiskt på att ha en mindre stråkbesättning när vi gör Sibelius, det blir en större klarhet då. När Sibelius var i Göteborg och dirigerade i början av 1900-talet bestod orkestern av 60-talet musiker så det känns naturligt att fundera i de banorna. Vi får se.
Text: Stefan Nävermyr
Foto: Marco Borggreve
