För några år sedan gick Sally Svensson musiklinjen på Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg. Hon hade sång som huvudinstrument och sjöng i skolans kammarkör.
– Där fick jag upp ögonen för klassisk musik och kände att i den här stilen kan min röst få klinga. Det var en fysisk sensation, jag kunde känna att tonen började resonera i min kropp, säger hon.
Nu är hon 23 och går på Högskolan för Scen och musik på Artisten i Göteborg. Vi träffas på ett slamrigt fik och hennes röst skär på ett mycket behagligt sätt genom ljudkulissen av samtal, väsande kaffemaskiner och trafikbullret utanför på Avenyn.
Den som frekventerar Konserthuset har sett Sally Svensson som foajévärd. Hon står i garderoben och checkar in besökarens hatt och kappa, andra kvällar möter hon upp i dörren och river biljetter. Ibland är hon konsertvakt, vilket är något av en bonus, för då får hon sitta med i salongen och lyssna på musiken.
Musik har alltid varit en del av hennes liv. Hon växte upp med föräldrar som båda var musiker och musiklärare.
– Det jag tyckte var roligast var pianolekar med pappa. Min storasyster skrev låtar, så det ville ju jag också göra. Lilla melodifestivalen var en stor del av mitt liv när jag var liten. Jag älskade att sitta framför tv:n och lära mig texterna. Jag kommer fortfarande ihåg hur många som helst. Hon spelade piano, oboe och gitarr och på gymnasiet även dragspel. Men det röstliga var viktigast och under tiden på Hvitfeldska sjöng hon körmusik av exempelvis Brahms, Mozart, Orff, Sven-Eric Johansson och Eric Whitacre.
Efter ett sabbatsår från musiken sökte hon till operastudion Kapellsberg vid Härnösands folkhögskola. Det var inget självklart val, eftersom hon inte ens trodde att hon skulle bli antagen.
– Jag vet att jag inför min audition stod på toaletten och tittade mig i spegeln och sa till mig själv: Vad gör du här? Hur vågar du göra det här?
Nu skrattar hon åt minnet. För antagen blev hon.
– Och det var tur, för efter en månad var jag helt fast i opera. Det var där jag förstod att det var någonting för mig, trots att jag visste väldig lite om opera när jag började. Jag lärde mig väldigt mycket. När man kommer till ett ställe där alla kan jättemycket, så lär man sig ju bara genom att sitta och fika med folk.
Nu är hon inne på sitt andra år av tre på högskolan och är en av sju som går kandidatprogrammet. Hon utövar förstås musik hela tiden. Men konsumerar också en hel del. Opera, naturligtvis, hon försöker se alla operor som sätts upp på Göteborgsoperan.
– Annars lyssnar jag framför allt på hiphop och pop. Silvana Imam (svensk rappare) är en av mina stora idoler. Senast när jag såg henne här på Trägårn kände jag att man kan berätta samma sak med olika typer av musik. Jag tycker det är fräckt att man kan ta intryck och bli berörd av en musiktyp som till synes är så långt från det man själv håller på med.
Ja, vad är det med musik egentligen, vad är det den gör? Vi konstaterar det är en rätt flummig fråga. Men Sally Svensson har förstås tänkt en del i de banorna.
Hon drar lite på orden.
– Jag skulle nog säga att det är något som skänker mig mycket glädje och mening med mitt liv, och mycket lust. Det kanske låter pretentiöst men på ett sätt är ju musiken en alternativ värld, och det tycker jag blir väldigt tydligt i opera. Musik är också mitt medel att få uttrycka mig och få utlopp för min kreativitet, som andra kan få genom att skriva, eller dansa eller måla.
Hennes förebilder inom opera är i nämnd ordning Elena Obraztsova, Elina Garanca och Ann Sofie von Otter så klart. Hon är ett musikaliskt geni. Alla tre är mezzosopraner, som Sally Svensson själv.
– Men de är väldigt olika sinsemellan, inspirerande på olika sätt.
Vad väntar nu då? Nästa termin ska skolan sätta upp två kammaroperor och i trean en hel opera som slutproduktion. Och det är ändå bara början.
– Min stora dröm är att kunna ägna mig åt musik hela livet, att ha fysisk och ekonomisk möjlighet till det. Och det är verkligen inte någon självklarhet.
Vi pratar om operavärlden, att den egentligen är ganska liten, att opera som musikgenre kanske känns exotisk och en smula främmande för ganska många människor.
– Jag upplever att folk är nyfikna och positivt inställda. Och många har en koppling till opera, även om de håller på med eller gillar någon annan musikgenre eller konstform. Opera innehåller ju så mycket: musik, teater, scenografi, kostym. Det finns många beröringspunkter, även om man inte är till hundra procent insatt i opera som tradition, säger Sally Svensson.
Operahögskolan i Göteborg har nyligen fått även masterutbildningen. Hon vet att hon vill ta en master, någonstans i världen.
– För att utmana mig själv vill jag nog pröva mina vingar någon annanstans. För att få nya intryck och erfarenheter, säger hon.
TEXT PER STERN, FOTO MAGDALENA NILSSON
