Johann Sebastian Bach för en organist är vad Louis Armstrong är för en jazzmusiker eller vad Hjort Anders är för en spelman; man måste förhålla sig till deras tradition. För den internationellt välkände organisten Gunnar Idenstam är det konstruktionen på orgeln som avgör hur han tolkar Bachs musik.
– På en hardcore barockorgel spelar jag på barockmanér. På en stor symfonisk orgel spelar jag fortfarande med danskänslan kvar, men använder alla de symfoniska resurserna på orgeln. Jag är övertygad om att Bach hade tyckt att det var förskräckligt intressant det också.
Han har spelat på många välkända orglar i Europa, i katedralen i Monaco, Bachorgeln i Thomaskyrkan i Leipzig och på hightech-orgeln i St Petri kyrka i Malmö. Andra minnesvärda orglar är den i Suntory Hall i Tokyo och världens största piporgel utomhus i Balboa Park, San Diego, USA.
Det är det andliga djupet och vemodet hos Bach, men också det dansanta, som Gunnar Idenstam tycker mest om. Kombinationen av vemod och dans är en utmaning och en källa till glädje.
– Det finns en jättestark tradition av polonäser från den tiden. De importerades och exporterades mellan länderna i Europa, polska är en vidareutveckling av polonäsen. Det finns folklåtar från 1700-talet som lika gärna kunde vara komponerade av Bach och polonäser av Bach som kunde vara en folklåt.
Sedan två decennier tillbaka är han en hängiven polskedansare, han har gått den tvååriga danslinjen i svensk folklig dans vid Malungs folkhögskola. En särskild favorit är slängpolskorna från Småland, de som var högsta mode långt fram på 1800-talet. Slängpolska dansar man ”på fläck” eller runt ett mynt och paren rör sig inte runt i rummet. Dåför-tiden var dansgolven inte så stora.
Det finns skor att dansa i och skor att spela orgel i, men inga av dem vill Gunnar Idenstam använda när han musicerar.
– Jag får till en bättre teknik om jag använder italienska märkesskor med en lädersula som är ganska styv. Sen sätter en skomakare på sämsk-skinn så att det inte klapprar mot pedalerna. Det funkar för mig.
Han tycker om att spela folklåtar på orgel. Svensk folkmusik innehåller också det där vemodet. Han samarbetar gärna med riksspelmän, till exempel nyckelharpisten Johan Hedin. Under vinjetten Bach på svenska har han gjort två album med barockviolinisten Lisa Rydberg. Då spelar han på en gammaldags tramporgel, den har den starkaste kopplingen till svensk folkmusik. Han ornamenterar friskt de rytmiska låtarna med lätta, nästan fladdrande fingrar.
– Sedan 1700-talet har det har funnits en fin tradition, en koppling mellan folkmusik och orgelmusik i Sverige. Då kom många anställda klockare och organister från kontinenten. De kunde spela cello, fiol och orgel och dessutom skriva noter. Det ingick i deras tjänst att spela till dans efter bröllop tillsammans med bygdens spelmän, och de skrev ner deras låtar. Det känns roligt att ha tagit upp den traditionen.
Musiken har han med sig hemifrån, under uppväxten bodde han i Kiruna, som nu som bäst håller på att flytta sitt centrum.
– Pappa och jag spelade Bach ihop, han spelade fiol och jag kompade honom på piano. Han dog när jag var 17, det har påverkat mig jättemycket och plockat fram en dimension av vemod och saknad hos mig. Hans val var att jobba vidare i gruvan i Kiruna, men han hade kunnat bli proffsmusiker.
Föräldrarna stöttade honom helhjärtat i hans musikaliska val. Det var i Kiruna kyrka som han fick sina första musikaliska upplevelser.
– Jag började spela piano när jag var fem år. P2 gick varm hemma hos oss och där hörde jag ibland orgelmusik, av Reger till exempel. När jag var 10-12 år blev jag väldigt fascinerad av den.
Gunnar Idenstam tycker det är kul med musik som få tidigare har spelat på orgel. Ett exempel är rocklåtar som han transkriberar. Det är energin och trycket i musiken som fängslar honom. Som pojke var han förälskad i folkrock och symfonirock på avstånd och idag förenar han dem med den klassiska musiken. Ett annat exempel är Saami Requiem som är ett samarbete med den samiska artisten Ola Stinnerbom.
– Den stora utmaningen med att spela orgel är att få den att leva. Att få den att låta som en symfoniorkester, som ett folkinstrument eller en barockorkester. Jag försöker transformera orgeln bortom sina begränsningar.
På Alla helgons dag kommer Gunnar Idenstam att spela musik av Francesca Caccini, hon som redan på 1600-talet skrev så vackra sånger. Han spelar också Bachs Fantasia och fuga i g-moll som han har utökat och broderat ut.
– Adagiosatsen ur Bruckners åttonde symfoni, den passar så förfärligt bra på Alla helgons dag och den har jag transkriberat för orgel. Det är otroligt vacker musik som stämmer till eftertanke och meditation. Det sista jag gör under konserten är egna improvisationer som jag tillägnar de nära och kära som har gått bort.
Orgeln i Konserthuset i Göteborg är en klar favorit. Han uppskattar att den är så välintonerad och att varje stämma är så vacker.
– Baspiporna som sitter under parketten gör att basen verkligen känns i hela kroppen. Det är unikt, det har jag inte varit med om på något annat ställe. Det är verkligen en rockkänsla över den, det är underbart!
Text: Ulla M Andersson
Foto: Anna Reet-Gillblad & Nikolaj Lund
