– Jag var ganska liten, fem-sex år, när jag första gången gick på konsert. Min farfar Love var ju väldigt engagerad i orkestern och min pappa Sören gick mycket på konserter, så jag fick följa med honom.
Under åren blev det fler besök även om det skedde sporadiskt. En kärlek på avstånd. Fast den visade sig vara stark. I dessa coronatider när publika föreställningar knappt är möjliga insåg hon saknaden:
– Det var så konstigt, men när det är omöjligt att gå på konsert kände jag ett sådant fruktansvärt behov av att återuppleva den där känslan när jag var 16-17 år och var där med pappa. Att sköljas av livemusik, kraftfull musik som orkestern spelar för mig. Det har jag inte känt så tydligt på många år. Och nu kan jag inte gå dit och få den upplevelsen. Då förstod jag att det fanns något i mig jag saknade – när dom spelar och man bara åker med. Jag kände en otrolig längtan att få gå på Göteborgs Konserthus.
Familjen Mannheimer har varit viktig för Göteborgs Symfoniker. Bankdirektören Herman Mannheimer var en av dem som grundade Göteborgs Symfoniker 1905 (ordförande 1922-1935) tillsammans med Peter Lamberg, orkesterns förste styrelseordförande och sedermera Göteborgs borgmästare. Annas farfar Love Mannheimer var styrelseordförande för orkestern och hennes pappa Sören var en stor musikälskare och flitig konsertbesökare under många år.
I programmet Rally blev det många parodilåtar där Anna sjöng:
– Tyvärr gjorde jag det. Jag kan inte sjunga men det blev massor av låtar, Uteliggardjuren, Gul snö och många andra. Jag har en lite olycklig kärlek till sången: jag skulle så gärna vilja sjunga bra men jag sjunger inte riktigt rent och det värsta är att jag hör det och inte riktigt kan få till det.
I övrigt tycker hon om musik men inte som skval, då lyssnar hon hellre på P1. Fast ibland känner hon för att röra sig till beatet:
– Jag tycker väldigt mycket om att dansa och då är det mer rytm än melodi. Jag gillar hiphop och ganska tung rap. Det är kul att dansa när det är gung och det gör jag hemma då och då.
Anna Mannheimer har som artist förstås drabbats av pandemin och alla restriktioner. Hon kan inte stå på scenen och ta emot folkets jubel. Hur bekräftande det än är har hon gjort en positiv upptäckt när hon inte längre är bunden av yrkesverksamheten utan kan vara hemma:
– Jag tycker det är underbart! Jag är ganska introvert och ganska lat så jag har inte tänkt ”oh nej, jag får inte gå på teater” eller ”oh, nej jag får inte uppträda”. Det är jättemysigt att vara hemma i mörkret.
Fast helt inaktiv har hon inte varit, långt ifrån. Succépodden Skäringer & Mannheimer går en timme varje vecka och till det har hon ett nytt projekt med en ny medarbetare.
– Vi ska starta en ny podd i P4 som heter Fejden. Det är jag och min styvson Hector Apelgren, Peters äldste son, som gör upp en gång för alla i podden.
Text: Stefan Nävermyr
