Konserthuset och Göteborgs Symfoniker är till stor glädje för många musikälskare. Men ett besök på Konserthuset kan dessutom ses som en ren folkhälsoinvestering eftersom musik bland annat kan sänka blodtrycket och minska stresshormonet kortisol.
Musikterapi kan tyckas vara ett nytt fenomen men så är icke fallet. Redan under antiken såg de gamla grekerna sambandet mellan musik och hälsa. Musiken kallades musernas konst och ansågs gudomlig. Den första musikterapiutbildningen startade 1944 i USA, medan det dröjde ytterligare 30 år innan verksamheten kom i gång i Sverige.
Musikterapi – alltså musik som ett slags medicin eller terapi – utförs som namnet signalerar av en musikterapeut. Anci Sandell heter en av de främsta experter på musikterapi vi har i Sverige i dag. Hon är doktor i folkhälsovetenskap. Hennes avhandling heter Musik för kropp och själ, med underrubriken Modell för interaktiv musikterapi.
Det finns flera definitioner på vad musikterapi är och Anci Sandell nämner de mest använda i sin avhandling. Den kortaste och kanske mest lättfattliga myntades 1997 av Evan Ruud, en internationell auktoritet på området: ”Musikterapi är att använda musik för att ge människor nya handlingsmöjligheter.”
Anci Sandell utvecklar definitionen med egna ord i sin avhandling där hon förklarar att musikterapi är en process mellan patienten, terapeuten och musiken. En interpersonell relation mellan patienten och terapeuten är också en förutsättning för att man ska kunna genomföra terapin. Musiken kan användas på en mängd olika vis – men alltså alltid med en interagerande musikterapeut.
Begreppet musikmedicin är dock något annat som varken kräver musikterapeut eller interaktion. Där handlar det om att patienten lyssnar på förinspelad musik, exempelvis i samband med en behandling eller undersökning.
Anci Sandell har gett många människor många nya handlingsmöjligheter då hon i dagsläget arbetat som musikterapeut i över 35 år.
Vi träffas för ett samtal i det av musik genomsyrade Neemerummet i Konserthuset, namngivet efter Symfonikernas chefdirigent emeritus Neeme Järvi. Med en flygel bredvid och med varsitt notställ framför oss berättar hon om hur allt började:
– Jag arbetade på somrarna med små barn med autism och märkte när jag sjöng för en liten pojke att han blev lugn. Jag tänkte ”vad är det som händer?”, säger Anci Sandell som kände att detta var så spännande att hon ville utveckla det vidare. Då fanns det ännu ingen musikterapiutbildning i Sverige men Anci Sandell fick ekonomiskt stöd så att hon kunde åka och handledas i Danmark av en musikteraput tillika jazzmusiker.
I dag har Anci Sandell en lektorstjänst på grundkursen Musik och hälsa på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, men också på masterutbildningen som är den enda akademiska utbildningen som utbildar musikterapeuter i Sverige. Kursen är minst sagt populär – antalet sökande ökar ständigt.
Anci Sandells egen studiebakgrund är mycket gedigen. Hon kombinerade redan från start sina studier med yrkesutövande. Det har hänt mycket under dessa år, gällande synen på att använda sig av musik som terapi.
– Från början hade man inte språket att förklara. Det var mer specialpedagogiskt inriktat men med mer forskning, och när det blivit mer etablerat har man hittat ett gemensamt språk, sammanfattar Anci Sandell.
Den vanligaste musikterapin kan sägas ha två delar: receptiv och expressiv. Receptiv innebär att patienten lyssnar, vilket kan följas av att patienten uttrycker eventuella bilder musiken givit upphov till genom att måla eller skriva ner upplevelserna. Den expressiva delen innebär att patienten spelar, sjunger eller improviserar.
Anci Sandell träffade under arbetet med avhandlingen ett brett spektrum av patienter: vuxna dialys-, cancer-och psykiatripatienter, cancersjuka barn och ungdomar med psykosociala och psykiatriska dysfunktioner.
När Anci Sandell tillsammans med patienten skapar musik är målet inte att skapa vacker musik i klassisk mening.
– Det kan låta precis hur som helst, förklarar Anci Sandell och säger att de under terapin kan tycka att det låter helt fantastiskt men att en utomstående antagligen inte skulle tycka detsamma.
Inom receptiv musikterapi är det ofta klassisk musik som patienten får lyssna på. Ett speciellt minne från arbetet med avhandlingen handlar om detta.
En äldre kvinna i livets slutskede älskade Mozart så de lyssnade på hans musik vid musikterapitillfällena under kvinnans sista tid i livet. När hon fick se Anci Sandell komma till mötena med vagnen fylld av cd-spelare och cd brukade hon ropa:
– Här kommer Mozart! Resultaten Anci Sandell fick när patienterna efter terapin fick bedöma sitt mående var entydigt: ett ökat välbefinnande.
Men även om mycket är mätbart, vänder sig Anci Sandell emot att musikterapin allt för mycket ska sträva mot att vara evidensbaserad. Hon ser ett annat värde med kultur och musik.
– Jag tycker det är omöjligt att mäta känslomässiga upplevelser, understryker Anci Sandell.
Musikens själva väsen, det som är unikt för just musik, är något hon nyss talade om med sina studenter på Kungliga Musikhögskolan.
– Musiken är i nuet, den är ögonblicklig och ger kvalité för stunden, konstaterar Anci Sandell.
Det finns i dag många studier som visar hur våra kroppar kan påverkas av musik. Bland annat hjärtat, blodtrycket, andningen och vissa hormoner kan påverkas positivt. Följaktligen kan ett besök på Konserthuset vara rena rama medicinen. Och Anci Sandell ser en stor skillnad mellan att lyssna live kontra att lyssna till inspelad musik.
– Det är stor skillnad att vara i det akustiska rummet, att sitta tillsammans och se musikernas möda och det fysiska uttrycket.
Hon är övertygad om att om man skulle mäta kortisolnivån i saliven på publiken i Konserthuset, både före och efter konserten, skulle nivåerna vid konsertens slut ha sjunkit på samtliga.
– Lyssningsupplevelsen och även konsertupplevelsen har en stor folkhälsofunktion, säger Anci Sandell.
Och det faktum att live är bäst gäller också inom musikterapin. Ett fenomen som sällan nämns i samband med folkhälsoaspekten är allsång. Så väl på Skansen som hos Lotta på Liseberg kan finnas vinster gällande hälsa att hämta.
– Musik där man själv medverkar tror jag ger ännu bättre effekt och jag tror att det har ännu bättre effekt då det inte är någon prestation inblandad, säger Anci Sandell.
Hon är förstås inblandad i flera musikterapiprojekt som kan ge nya insikter och lärdomar.
Exempelvis pågår just nu studier i Stockholm där Karolinska sjukhuset i samarbete med Kungliga Musikhögskolan undersöker hur jazzmusikers hjärnor påverkas av improvisation. Andra studier ligger i pipeline.
– Jag är intresserad av vidare forskning, säger Anci Sandell och berättar att det inom många områden finns ett ökande intresse. Det gäller vård genom hela livscykeln: allt från neonatal vård till demensvård och vård i livets slutskede.
Anci Sandell tror att användandet av musik som terapi kommer att öka allt mer. Hon säger att det behövs mer forskning. Med ökad forskning ökar också användandet av musikterapi.
Och ökningen är stor och på gång: I dag finns fyra disputerade inom musikterapifältet i Sverige, varav Anci Sandell är en. Hon är baserad i Göteborg, två i Stockholm och en i Norrland. Just nu är det sju personer – alla kvinnor – med olika inriktningar som forskar inom ämnet.
Text: Emma Furehill
HÄR HITTAR DU MUSIKTERAPI
Musikterapi finns både inom landsting, kommunala och privata verksamheter. En musikterapeut kan möta människor i alla åldrar, från livets början på förlossningsavdelningar och spädbarnsenheter, till enheter för vård i livets slutskede.
I dag finns musikterapeuter inom barn- och vuxenpsykiatri, skola, förskola, ungdomsvård, somatisk vård, äldrevård och handikappomsorg.
Musikterapi kan ges som specialpedagogiska insatser, hälsoförebyggande arbete, friskvård, barn- och vuxenhabilitering, rehabilitering och behandling.
