– Vi läste att man kunde boka platser och jag var snabb på knappen! De gick åt fort, säger Christina Vollert från Billdal, som är ny i Konserthuset och har tagit med sig vänner från sin lokala pensionärsförening.
Från Götaplatsfoajéns stora fönster kan man se Lisebergshjulet sakta röra sig motsols mot den blå himlen. Mellan de konstprydda väggarna i foajén är långbord framställda och de kaffesugna besökarna har redan slagit sig ner. Precis intill Sven X:et Erikssons magnifika väggbonad ”Melodier vid torget” inleder en stråkkvintett ur Göteborgs Symfoniker musiktimmen med musik av Luigi Boccherini.
Sture Carlsson är ordförande i Göteborgs Symfonikers Vänförening som anordnar de populära Fikastråken. Sture har varit med från starten i slutet på 80-talet, då han var Konserthusets vd.
– Vi tänkte väl att vi skulle hålla på några gånger. Jag hade inte en tanke på att arrangemanget skulle finnas kvar än idag, berättar Sture Carlsson.
Till fikastråken väljer musikerna själva sin repertoar. Många uppskattar att spela i ett mindre och friare sammanhang, även om det tar tid från repetitioner med orkestern. På dagens program står förutom stråkkvintetten även en trio med piano och två horn samt en kontrabasduo, alla med musiker ur Göteborgs Symfoniker.
– Mycket kammarmusik är ju skriven för att avnjutas på det här sättet. Det är mer vanligt internationellt. Till kammarmusik lockas folk som aldrig ser klassisk musik annars, säger Sture Carlsson.
Efter Boccherinis stråkkvintett vänds alla blickar mot mitten av salen och kontrabasisterna Markus Lang och Marcus Elliott Gaved. De två unga musikerna träffades under sin utbildning i USA och nu har båda fått provanställning hos Göteborgs Symfoniker. Den här lördagen framför de 1700-talsmusik arrangerad för kontrabas. De avslutar snyggt med en version av Duke Ellingtons In a sentimental mood, en jazzklassiker som är exakt lika gammal som Konserthuset. Alla lyssnar andäktigt till de två kontrabasarnas dämpade klang.– Det var en fin mix i programmet tycker jag. Både stråkar, piano och blås. Det är mer lättsamt än att gå på konsert på kvällen, säger Christina Vollert som vid det här laget hunnit dricka upp sitt kaffe.
Väninnan Margareta Lundberg från Brottkärr är märkbart rörd när musiktimmen lider mot sitt slut.
– Kontrabaskillarna var otroliga. Igår såg jag en dokumentär om högerextremister i USA och blev helt deprimerad. Men att se ungdomar spela här idag ger hopp om livet igen, säger hon.
Båda är överens om att de kommer tillbaka till Fikastråket.
– Ja, det här gav mersmak, säger Christina Vollert.
Text: Jenny svensson
Foto: Francis Löfvenholm
