Tore Sunesson gillar kor och fåglar, de sistnämnda har han sången gemensamt med. Hjärtat slår ett extra slag för sång i allsköns genrer, lika gärna romanser och barockstycken, som nutida musik och pop.
Vad passar bättre för en smålänning i förskingringen än att bo på Lingonvägen? Där ligger de lingonröda husen på rad intill skogen och där flabbar en gröngöling rakt ut i luften högt uppe i ett träd. En större hackspett visar sin knallröda gump när den hastigt byter trädtopp. Det tjippas, flöjtas och knarras i varje hörn av skogen. Mitt i denna kör av sjungande fåglar bor också sångaren Tore Sunesson med sin fru Ingela.
2017 anställde Göteborgs Symfoniker tolv sångare på deltid; altar, sopraner, tenorer och basar, tre i varje stämma. Tore Sunesson blev en av tre tenorer i Göteborgs Symfonikers Vokalensemble. En av deras arbetsuppgifter är att vara ett stöd för sångarna i Göteborgs Symfoniska Kör.
– Vi är anställda på 20 procent, en från varje stämma deltar varje vecka vid Symfoniska körens repetitioner, men vid konserterna är alla tolv med. Vi gör egna konserter också. Vokalensemblen har en typisk svensk körklang, är duktiga på att intonera, alla har ett rakt sångsätt utan så mycket vibrato. Det blir slankt och homogent och ger en slags mjukhet. En stor operaröst med stort vibrato funkar inte så bra i smidig Brahmsmusik till exempel, berättar han.
Den svenska körklangen lär vara unik i världen, utvecklad under generationer. En doktorsavhandling av kördirigenten David Lundblad beskriver de svenska körernas skimrande ljusa klang som har med övertonerna i de sjungna tonerna att göra. Han kopplar det till det svenska språket som innehåller så svaga övertoner. I sin tur innebär det att rösterna lättare blandar sig med varandra och bildar en enhet, ett tillsammans.
En sångare har den egna kroppen och rösten som sitt instrument, en extra sårbarhet. En förkylning kan vara ödesdiger.
– Men sätter den sig inte på stämbanden, så sjunger vi på ändå. Det gäller att hålla sig i form fysiskt, ungefär som en idrottare. En av mina svagheter är att jag är extremt svårstartad, det har jag alltid varit. Jag blir fort trött om jag repar för hårt på förmiddagen, blir hes och ansträngd i rösten.
Den helgråa katten Sixten ligger parkerad i den knallröda soffan. Det märks att han är husses favorit. De starkt gröna ögonen följer nogsamt varje steg som besökarna i huset tar. På en hylla sitter ett par fantasifåglar i glas med lysande röda bröst.
Tore Sunesson växte upp på Brogård, en bondgård i Västra Torsås utanför småländska Alvesta. Farmors far köpte gården efter att ha återvänt från Amerika. Han tjänade bra med pengar därborta, men på vad är höljt i dunkel.
Syskonen Yngve, Bengt, Ros-Marie, Sven och Tore föddes i rask takt med ett eller några år emellan, och så kom Lars-Göran på sladden. På 1980-talet tog Tores bror Sven över gården.
– Han har amkor där kalvarna får dia tills de klarar sig själva och gården är KRAV-märkt. Jag tycker om kor, gillar deras lugna temperament, det är behagligt. Jag är nog en lantis innerst inne.
Det blev ett lekfullt sjungande därhemma med syskonen och pappa Sune och mamma Gunnel, alla med röster i ljusa tonlägen. Mamma och pappa höll sina i trim i kyrkokören.
– Jag hjälpte tidigt till i tenorstämman i kyrkokören på julottor och vid andra högtider. Sven hade en duo som spelade på möten, hembygdsträffar, politiska möten och julfester i bygdegården. Där sjöng jag med ibland, i låtar av Simon & Garfunkel, Pugh Rogefeldt, Evert Taube. Men det var nog ändå pappa som hade den bästa rösten av oss alla med en naturlig och bra höjd. Hade han gett sig själv chansen så hade han kunnat bli riktigt bra.
I byskolan i Västra Torsås blandades årskullarna i en gemensam lågstadieklass, och likadant på mellanstadiet. Pianoläraren Sanny Smedberg kom till byn varje vecka för att undervisa bland andra Tore Sunesson i piano.
På gymnasiet gick han ekonomisk linje, men ett musiktillval gav flera timmar musik i veckan. Den unga och energiska pianoläraren Anna-Lisa Hedgårds peppade och stöttade, liksom klarinettläraren Finn Lövgren. Musiklinjen på Ljungskile folkhögskola väntade.
– Där började jag på allvar med sången. Ingegärd Tyrenius var min första lärare, hon hade en bra inställning till sjungandet. Det hon lärde mig har följt med under hela mitt musikliv, hon lät mig utvecklas med den röst jag hade, berättar han.
På folkhögskolan upptäckte han glädjen i att själv dirigera. På musiklärarlinjen vid Musikhögskolan i Göteborg studerade han sedan både körledning och piano. Sedan 1999 har han lett kören Saltstänk och skriver själv arrangemang.
– Min största förebild är körledaren Gunnar Eriksson, han har betytt mycket med sin syn på musik, på att göra konserter och att vara noga med texten. En annan förebild är Det Norske Solistkors ledare Grete Pedersen. Hon kombinerar ett perfekt sound med lekfullhet och en tillit till varje sångare som jag gillar.
Mellan 1989 och 2012 var Tore Sunesson en av fyra medlemmar i Vokalkvartetten Vox, anställd vid Länsmusiken i Skaraborg och Vara Konserthus. Ett starkt minne är när kvartetten var en del av tonsättaren Francois Sarhans sceniska äventyr A King, Lear tillsammans med stråkkvartett, slagverk och dans. Librettot hade Shakespeares tragedi King Lear som grund. Urpremiären skedde på en liten teater i Le Havre i Frankrike, med turnéer i städerna runt Paris under åren 2006 till 2010.
– Det var en kammaropera, jag minns särskilt de projicerade bilderna av djurben tagna i Sydafrika, de användes som en slags dockteater med egna roller. Denna galna stora idé med talad text av dansaren, var mycket fransk. Det var stort att få göra det här utomlands med artister från Frankrike, Belgien, Spanien och USA.
När Vara Konserthus förändrade sin musikinriktning kastades han ut i frilanslivet efter 23 år som anställd i Vox. Det var skrämmande, men också kul.
Sedan dess har han frilansat som korist i Göteborgsoperan och Det Norske Solistkor och det blir fler solistroller i till exempel Bachs Juloratoriet, Händels Messias och Mozarts Requiem. I ett program om fantastiska kvinnor i historien spelar han piano och skådespelar. Han spelar in övningsfiler för tenorer i körverk åt den digitala tjänsten We are voice, en stor hjälp för alla Sveriges körsångare. På Gehrmans förlag sitter han i en referensgrupp för körmusik, där han godkänner eller refuserar körarrangemang, som på ett bokförlag ungefär.
Till hösten väntar en turné tillsammans med två barockmusiker med musiksagan David och Goliat. Det blir musik av bland andra Bach, Telemann och Laleh, teater och dialog med barnen i publiken. Temana är familj, relationer, vad som är makt och styrka och om att finna sin plats i tillvaron”.
– Nu gör jag ett program med McCartney-låtar tillsammans med mina barn, Johanna på altfiol och Elias på gitarrer. Det blir några spelningar i höst, det ser jag fram emot! berättar Tore Sunesson.
Ett lekfullt musicerande med familjemedlemmar, precis som i hans egen ursprungsfamilj under uppväxtåren.
Text Ulla M Andersson
Foto Ola Kjelbye
