Arno Tri Pramudia, trombonist i Göteborgs Symfoniker, är säker på att fadern Adi är ett av skälen till att han sysslar med musik idag. Från honom ärvde han sitt musikaliska öra. Fadern var gitarrist och dog när Arno var bara ett år gammal.
– Jag har fortfarande kvar hans gitarr. Han hade definitivt velat att jag skulle spela musik, säger Arno Tri Pramudia.
Vi möts i hans lägenhet i östra Göteborg, där han flyttat in i helt nybyggda kvarter. Byggkranarna står ännu kvar. Från den stora balkongen hörs förskolebarn busa i skogen intill. Arno Tri Pramudia växte upp på landsbygden i Flandern nära nederländska gränsen tillsammans med sin mamma. Han pratar flamländska, en dialekt av holländska. Under sin utbildning flyttade han som många musiker runt i flera länder och behärskar även schweizerfranska, tyska och engelska. Nu jobbar han på att lära sig svenska.
– Jag behöver lära mig mer svenska eftersom jag undervisar. Så jag försöker! ler Arno.
Som barn provade Arno Tri Pramudia en rad sporter och var aldrig stilla. Han satsade länge på simningen. När han fick prova olika instrument i kulturskolan upptäckte han plötsligt trombonen. Han blev snabbt duktig och värvades som 13-åring till en lokal ungdomsorkester.
– Vi spelade ganska stor repertoar som Sjostakovitj och Rachmaninov. Det var då jag blev förälskad i klassisk musik.
Senare blev det två års utbildning i Schweiz innan Arno flyttade till Miami och startade i den berömda New World Symphony. En orkesterakademi grundad av dirigenten Michael Tilson Thomas som odlat fram en rad stora talanger. Flera av musikerna från New World Symphony har hamnat i skandinaviska orkestrar.
Arno berättar att den amerikanska undervisningen tvingade honom att gå in på detaljer, att öva upp sin teknik, intonation och klang.
– Orkestrarna i USA var så annorlunda! Jag lärde mig jättemycket. Jag fick också träna mycket på auditions, de förbereder sig mycket för sånt i USA. Allt ska gå enligt en plan.
När pandemin slog till i USA 2020 hamnade Arno i kreativ kris. Han kände sig utbränd och funderade på att sluta med musiken och göra något annat. Han jobbade ett tag på ett lager.
– Men sen bad orkestern oss komma tillbaka och spela tillsammans igen. När pandemin var över hittade jag tre auditions online för orkestrar som sökte trombonister – och en av dem var Göteborgs Symfoniker.
Arno genomgick tre uttagningar med digitala inspelningar och tillslut var han en av tre finalister. De fick alla flyga till Göteborg och provspela. Han vann.
– Det var bara ett år efter att jag funderat på att sluta med musiken. Efter mitt provår fick jag besked i juni 2022 att jag fick fast anställning.
Han trivdes direkt i Symfonikerna och i sin stämma, där det ingår fyra trombonister. En tjänst är vakant.
– För att passa in ska man inte vara för envis i ”sitt” sätt. Ju bättre orkester, desto tydligare kultur har de. Då är det bara att anpassa sig.
– Det finaste i Göteborgs Symfoniker är balansen mellan ljus och mörker. Några har ljus approach och några mörk och det blandar sig fint. Också salen!
Göteborgs Symfoniker har nyligen beställt en uppsättning tyska tromboner av tillverkaren Kromat. Men Arnos egen trombon är i amerikansk stil och skräddarsydd för honom. Han planerade under ett år tillsammans med tillverkaren för att få allt rätt.
– Du kan ändra både på draget, på klockstycket, på en mängd smådelar. Det var en väldigt personlig process.
Felaktig träning kan orsaka mycket skador för en trombonist. För Arno är tre timmars övning i sträck maximalt vad läpparna klarar av. Även ryggen kan ta stryk. På den lite tyngre bastrombonen kan man utrusta sig med speciella stöd som avlastar händerna.
De svåraste stycken han har spelat i symfoniorkester är Alban Bergs Tre stycken för orkester, med extremt höga toner som ska frammanas ur ingenting, samt Ligetis violinkonsert.
– Oh my god, det var över fem oktaver och man var helt utlämnad, skrattar Arno. Men trombonister har också ofta fina solon. Som i Mozarts Requiem som vi spelar i höst. Vi har inte bestämt vem av oss som ska spela det än.
Sedan 2023 undervisar 29-årige Arno Tri Pramudia egna elever på Högskolan för Scen och Musik. Även om han själv älskar jazz håller han sig till klassisk trombon på skolan.
– Jag ser många ungdomar som är intresserade, så jag är inte orolig för återväxten. Det är ett roligt instrument. Och man kan göra så mycket med det.
Lyssna på Arno Tri Pramudia i New World Symphony i Miami, USA
Text: Jenny Svensson
Foto: Ola Kjelbye
