Namn: Mikael Ljung Aust, abonnent sedan 2017 och nöjd innehavare av onsdag mellan
Konsert: Bruckners tredje symfoni med Christoph Eschenbach den 20 september 2018.
Musiken har alltid funnits i närheten av Mikael Ljung Aust. Inte så konstigt med en mamma som var musiklärare, en pappa som gärna spelade gitarr och piano och den musikbegåvade brodern Johan som övade piano från morgon till kväll och sedan blev professionell fagottist, bland annat i öteborgsOperans orkester. Även Mikael Ljung Aust tragglade piano som barn hemma i Skellefteå men läraren var så tråkig att han fick nog. Det blev gitarr i stället.
I tonåren återvände han till klaviaturen och spelar numera keyboards med en rockkör som leds av hustrun Karin. Lyssnandet, uppskattningen och glädjen i musiken har följt honom genom livet. Musik i alla genrer och former, från finstämd jazz och intima singer/songwriters till avancerad metalprog och stora romantiska symfonier har satt sinnena i rörelse.
Efter att ha studerat i Umeå och Linköping kom han 2002 till Göteborg där han avslutade sina studier. Han arbetar sedan ett tiotal år tillbaka som förarbeteendespecialist på Volvo Säkerhetscentrum. Och med Sveriges Nationalorkester inom armlängds avstånd kändes det helt naturligt att 2017 skaffa ett abonnemang när barnen blivit äldre och utsikterna för lediga kvällar förbättrats.
Mikael Ljung Aust går på konserterna tillsammans med kompisen Jörgen som också har ett stort musikintresse, men de går förbereder sig på olika sätt.
– Jörgen lyssnar ofta in sig i förväg på den musik och de artister som är aktuella. Jag tycker det är roligare att bara sitta ner och få en upplevelse under kvällen, utan att ha fördjupat mig på förhand. Det blir en överraskning nästan varje gång. Det är fördelen med att ha ett abonnemang och inte läsa programmet speciellt noga: man vet att det blir något bra men inte exakt vad det är. Jag brukar dock lyssna in mig efteråt; höra hur andra orkestrar och dirigenter tar sig an samma verk.
Hans musiksmak är som sagt bred men han vet vad han gillar och inte gillar.
– Jag sjunker gärna in i de större symfoniska sakerna, som Bruckner, det är maffigt. Abonnemangets första konsert den här säsongen var Sjostakovitjs andra cellokonsert och Bruckners tredje symfoni och det var riktigt bra. Vi hade från förra säsongen bytt platser från läktaren till parkett och det blir en annan klang där, bättre balans. Bruckner med Christoph Eschenbach var en upplevelse, det blir något meditativt i den musiken, man sitter mitt i det hela och så rullar det på. Det är fascinerande när det bara går vidare, som om det inte finns något slut. Tiden upphör att existera.
I den symfoniska orkestermusiken spelar förstås dirigenten en stor roll. Och med Symfonikerna står chefdirigenten Santtu-Matias Rouvali ofta på pulten.
– Jag gillar honom, det sitter väldigt tajt när han framträder med Symfonikerna. Hur mycket som är dirigenten och hur mycket som är orkestern är ju svårt att veta men han har varit skarp i år, tycker jag.
Den stora symfoniska musiken tilltalar honom mest.
– Jag föredrar romantikerna med sina starka uttryck och stora orkestreringar. Tonsättare som Dvorák, Tjajkovskij och Brahms. Och inte minst musik från början av 1900-talet: Stravinsky, Prokofjev och Sjostakovitj. En stor upplevelse var när jag hörde Brittens War Requiem för första gången, det verket lämnade ett starkt avtryck.
Det är inte bara livemusik som gäller. Sena kvällar sätter han på sig hörlurarna, slår på strömmen till de egenbyggda förstärkarna och låter musiken i all sin färg- och detaljrikedom flöda från datafiler, Spotify och cd.
– Digitaliseringen och utvecklingen av musikstreamingtjänster gör att vi musikintresserade verkligen lever i en ny guldålder. Det är en otrolig lyx att ha hela världens musik tillgänglig ett par knapptryckningar bort.
Text Stefan Nävermyr Foto Marco Feklistoff, Luca Piva och Marco Borggreve
