Konsert: Mozarts klarinettkonsert med Martin Fröst och Academy of St Martin in the Fields den 18 februari 2015
Egentligen är det inte något speciellt verk eller någon särskild artist som lockar Ingela Rangenstedt mest, utan själva besöket och att få sjunka in i musiken för en kväll.
– Det är som balsam för själen! Det där lugnet jag känner när jag går på konsert. Man slappnar av och kommer ned till en nollpunkt.
Det är inte bara musiken som skänker välbefinnande.
– Det är helt knäpptyst innan dirigenten sätter i gång – här sitter flera hundra människor och det är tyst! Då kan man kan koppla av och njuta. Det är verkligen skönt.
Bland hennes finaste konsertminnen finns en artist som sticker ut:
– Martin Fröst. När han kommer är jag alltid där. Han är härlig, jättehärlig, och publiken gillar honom. Han drar också mycket unga till konserterna och det tycker jag är väldigt roligt att se. Jag minns när han spelade Mozart med Academy of St Martin in the Fields – vilken fin konsert. Han är ju en sådan personlighet också!
Ingela Rogenstedt i Götaplatsfoajén. Foto: Måns Pär Fogelberg
Ordet ”trogen” i ingressen ovan stämmer verkligen: Ingela Rangenstedt har varit abonnent i 44 år. Det var hennes mamma Barbara Traung som en dag 1974 föreslog att de skulle skaffa abonnemang och på den vägen är det.
– Vi har alltid haft mycket musik hemma, jazz som Duke Ellington och Ella Fitzgerald, och klassisk musik. De tog mig till operan när jag var elva år, Madame Butterfly, så musiken har jag fått med mig hemifrån.
Konsertbesöken blev betydelsefulla för hennes relation med mamman som älskade musik.
– Det var en väldigt fin social gemenskap mamma och jag hade, i 34 år gick vi på konsert tillsammans. Vi njöt av musiken och talade om våra upplevelser. När barnen blivit större följde min man med också.
Bland dirigenter hon särskilt minns finns Gustavo Dudamel, Christian Zacharias och Neeme Järvi.
– Det var ju speciellt när Neeme Järvi var här. Min mamma tyckte jättemycket om honom, ”i dag är det Neeme Järvi” – hon tyckte han hade en så musikalisk rygg!
Vad musikvalet beträffar är hon öppen för det mesta.
– Mozart, Beethoven, Bruckner, Sibelius… Den romantiska musiken ligger mig varmt om hjärtat. Och jag älskar violinkonserter, det ha varit enormt många fina sådana genom åren. Jag känner också att jag utvecklats i mitt musiklyssnande så att jag kan ta till mig musik som jag i början tyckte var svår.
För Ingela Rangenstedt är det helhetsupplevelsen som är viktig: musiken, den vackra miljön och det trevliga umgänget med de övriga besökarna i foajén och barerna.
– Det jag har märkt genom åren är att det har blivit en helt annan stämning i publiken – folk ropar och ställer sig upp för att visa sin uppskattning, så var det inte förr. Då var det mer stelt och återhållet. Nu är det mer spontant, som i Europa.
När hon arbetade som lågstadielärare drog hon också sitt strå till stacken för att guida de yngre i den klassiska musikens värld.
– I min sista omgång som klassföreståndare hade vi troll som tema. Eleverna fick måla och skriva och lyssna på I Bergakungens sal av Grieg. Efteråt kom en pojke fram, en riktig hockeykille: ”Fröken, jag tyckte väldigt mycket om musiken du spelade nu. Vet du om man kan lyssna på den på YouTube?” Ja det kan du, svarade jag. Det är härligt när barn upptäcker musiken.
Hon har varit med om en mängd upplevelser i Konserthuset som abonnent, men en sak har hon lyckats missa under alla sina 44 år som konsertbesökare:
– Jag har aldrig varit på någon introduktion. Men det tänkte jag börja med nu!
