Bakom sig har denna 29-åring från Santiago redan fyra album i eget namn: Free Fall, Second Cycle, Melissa Aldana & The Crash Trio och Back Home. Titeln på den senaste, Back Home, ska nu inte tolkas som att hon återvänder till sina chilenska rötter. Här handlar det om att återknyta till ett av de avgörande ögonblicken i livet, första gången hon hörde Sonny Rollins. ñ Han är ett av skälen till att jag började spela i trio, friheten det ger musiken, samspelet, kommunikationen mellan musikerna och möjligheten att uttrycka sig själv, har hon sagt i en intervju på nätet.
Och är det något Melissa Aldana & The Crash Trio gjort sig kända för så är det sin förmåga att blixtsnabbt följa varandras impulser, vända på en femöring och detta oavsett om det handlar om egna låtar eller en noga utvald standardlåt. Till bilden hör också att skapa ett ovanligt fullödigt sound för att bara vara tre.
Det heter ju att äpplet inte faller långt från trädet och när det gäller Melissa Aldana faller liknelsen tveklöst på plats. Hennes pappa, den välrenommerade saxofonisten och läraren Marcos Aldana, introducerade henne för jazzen när hon var sex år. Han i sin tur hade lärt sig spela saxofon av sin far, Melissas farfar Enrique. En obruten linje med andra ord.
En obruten om än något böjligare linje visar hon i sin musik. Från att först ha varit inspirerad av Charlie Parkers komplext snabbfotade linjer genom ackordkorridorerna îkonverteradeî hon några år senare och började i stället att följa Sonny Rollins. Altsaxofonen byttes snabbt till en tenor av märket Selmer Mark VI (som hon fortfarande spelar på). Den grundläggande pedagogiken bestod fortfarande i att lära sig spela som förebilderna genom att lyssna på kassetter med inspelade solon.
Ett annat avgörande steg för Melissa Aldana var mötet med pianisten Danilo Pérez som kom till Santiago som medlem av Wayne Shorters kvartett några år in pÅ 2000-talet. Hon var 16 år och redan ett namn på Santiagos jazzklubbar och bjöd in Danilo Pérez till en konsert. Han hörde vad alla andra hörde och såg till att hon fick framträda på Panamanian Jazz Festival. Men framför allt ordnade han så att hon fick göra en audition på legendariska Berklee College of Music i Boston. Där blev hon antagen med fullt scholarship, vilket innebär att hon fick ett stipendium som täckte alla kostnader under fyra års studier. Till hennes lärare hörde Joe Lovano, Greg Osby, Bill Pierce och Ralph Peterson.
Efter Berklee tog hon steget till New York där hon satt in med musiker på stadens många klubbar kväll efter kväll. Vartefter mognade hennes uttryck och 2013 vann hon the Thelonious Monk International Jazz Saxophone Competition som första kvinnliga instrumentalist någonsin. Det öppnade dörrar till samarbeten med namn som Wynton Marsalis och Jimmy Heath och till stora festivaler som Playboy Jazz, Monterey, Umbria, Marciac, Pori och Molde och prestigeklubbar som Blue Note, Jazz Standard, Smalls och the Regatta Bar.
Text Johan Scherwin
