En jazzbasist som skriver ett beställningsverk åt Göteborgs Symfoniker? Ja, så är det. Konsertens upphovsman är först och främst känd som jazzmusiker, både som basist och cellist. Bakom sig har han också en lång, internationell karriär som kompositör, arrangör och producent inom jazzen. Genom åren har han bland annat samarbetat med internationella namn som Michael Brecker, John Scofield, Jack DeJohnette och Charles Lloyd. Men för Lars Danielsson är steget att komponera en klassisk konsert istället för en jazzlåt inte så långt som man skulle kunna tro.
– Jag kommer ju egentligen från den klassiska musiken, säger han på telefon från hemmet i centrala Köpenhamn där han bott i snart tjugo år. Jag studerade klassisk cello på Musikhögskolan i Göteborg – innan jag började spela bas och jazz. Och faktiskt, jag tycker att en symfoniorkester passar min musik bättre än ett storband.
Så för Lars Danielsson var det självklart att tacka ja när han fick frågan om han ville skriva ett stycke för Björn Bohlin – efter Björn Bohlins uttryckliga önskan. Att han själv deltar förklarar han med att ”det är lättare att skriva personligt om jag är med på scen”.
Ett år har han arbetat med konserten som han säger tar form i gränslandet mellan det atonala, impressionismen och wienklassicismen, är väldigt stråkbaserad och bitvis rytmisk och svängig.
– Det är fyra satser där den första och sista går från att vara relativt lugna till att bli allt livligare medan de två mellansatserna är mer genomgående lugna. Genom helheten rör sig en handfull teman som återkommer, förändras och förflyttas bland stämmorna.
Ett grepp Lars Danielsson använt sig av är att ”skugga” det engelska hornet med ett annat instrument. En fiol, en sordinerad trumpet, en fagott följer hornet som en skugga och fördjupar och förstärker melodin, temat och inte minst tonen. Något är det ett svar på problemet, förmodligen välbekant för de flesta symfoniker, att hitta styrkebalansen mellan det ensamma soloinstrumentet och en hel orkester.
Med sin bakgrund som jazzmusiker skulle man kunna tro att Lars Danielsson lämnat partier öppna för improvisationer. Och så är det också. Men bara minimalt.
– Jag själv och pianisten Gregory Privat har några små fria ytor. Det är allt. Resten är genomkomponerat, skrivet som ett klassiskt stycke där musiken ska spelas till punkt och pricka som det är noterat.
Själva kompositionsarbetet beskriver han som en mix av att lyssna mycket på andra kompositörer, för att få idéer och för att avstå från idéer, och en vandring mellan pianot och datorn.
– Jag testar arr och en del annat på datorn men jag föredrar att skriva på notblad. Det är lätt att missa helheten när man sitter och kollar detaljer vid en skärm. Man får en helt annan överblick med penna och partitur.
En utmaning Lars Danielsson antagit på eget initiativ har varit att ”anpassa” stycket till sitt sammanhang.
– Ett musikstycke lever ju inte i ett isolat. Under en konsert är det omgivet av andra kompositioner komponerade av andra kompositörer och en del av en samlad upplevelse. Min ambition och förhoppning är att min konsert ska smälta in i helheten.
Text Johan Scherwin
Foto Jan Söderström
Göteborgs Symfoniker framför det nyskrivna verket 11-12 april 2018 i Göteborgs Konserthus.
Läs även artikeln med Björn Bohlin, där han presenterar sitt instrument engelskt horn.
