Den gripande, mystiska och dramatiska filmsagan om slumsystern Edit har fängslat biopubliken i snart 100 år. Ska det bli ordning på suputen David Holm, ska den dödssjuka Edit överleva, kan människan ändra sitt självpåtagna eller påtvingade öde och skapa ett nytt liv? Och hur kan man beveka de mörka makter som styr över liv och död?
Körkarlen i sin droska. Foto Svensk Filmindustri
Detta är teman som återkommer hos Selma Lagerlöf och även fascinerade skådespelaren och regissören Victor Sjöström. Deras passion och kreativitet förenades i en mästerlig film som också fångat Mats Larsson Gothe i ett starkt grepp. Han har fått nya insikter och erfarenheter vid komponerat av den 106 minuter långa musiken.
– Det viktigaste för mig under arbetets gång har varit den känslomässiga kontakten med filmen. Jag har ibland blivit helt överväldigad, vissa scener griper tag i mitt inre så starkt. Då känner jag att arbetet är meningsfullt och värt all möda. Det har varit ganska tufft och krävt mycket disciplin.
När Mats Larsson Gothe fick uppdraget skaffade han sig snabbt Selma Lagerlöfs roman och läste den åtskilliga gånger. Sedan letade han upp den senaste, nyrenoverade filmkopian och lärde sig filmen scen för scen. Via filmvetaren Bo Florin fick han också tillgång till originalmanuset som Victor Sjöström skrev på två veckor. Berättelsen och filmen har påverkat honom djupt.
Fru Holm och syster Edit. Foto Svensk Filmindustri.
– Ta till exempel en av filmens första scener där fru Holm besöker syster Edit som fått tuberkulos och ligger i sjuksäng. Fru Holm har upplevt så svåra saker att hon närmast gått in i ett apatiskt tillstånd. När hon ser syster Edit är det något som väcks i henne, hennes händer förvandlas till klor och hon tycks skylla olyckan på Edit. Men sedan kommer vändningen när Edit vaknar upp och börjar kyssa fru Holm. Varje gång jag kommer till det stället börjar jag gråta. Syster Edit har blivit någon av en idol för mig.
Mats Larsson Gothe har strävat efter att skapa ett tonspråk som stilmässigt passar filmen och har arbetat med ledmotiv för de olika rollfigurerna och för särskilda stämningslägen. Besättningen är tämligen normal, det han kallar ”Sibeliusorkester” med stråkar, dubbla blås och slagverk.
– Jag är mycket förtjust i det engelska hornet så det har fått framträdande uppgifter i flera passager. Det finns också vissa referenser till 1920-talets populärmusik där scenerna kräver det. Att anpassa sig till filmens och epokens ramar har inte varit något bekymmer för honom.
Körkarlen. Foto Svensk filmindustri
– Jag har känt arbetet som oerhört lustfyllt och fritt och har inte känt mig begränsad på något sätt. Det tror jag har att göra med att man bara följer med i filmens flöde på något sätt, man tar in filmen, den är så fantastisk i sig. Att känna skådespelarnas uttryck… Victor Sjöström var känd för att allt fanns i skådespelarens ansikte, det var hans signum.
Med sin konstnärligt höga kvalitet och ständigt fängslande ämnen är Körkarlen angelägen även i vår tid, det är Mats Larsson Gothe övertygad om.
– De människor vi ser i filmen har samma känslor som vi har i dag. Jag tror inte människan har förändrats på insidan så mycket, hur vi reagerar, hur känslorna driver oss. Vi är ju väldigt känslomässiga varelser. I dag finns det ju krav på oss att vi ska vara så rationella, förnuftiga, effektiva och logiska. När Selma Lagerlöf skrev sin roman så befann man sig i ett slags gränsland, en brytningstid. Det var en tid då man fortfarande hade mycket kontakt med folktron och Selma Lagerlöf var ju själv väldigt intresserad av spiritism och teosofi. Jag tror att man mycket mer kombinerade den tidens religiösa livsåskådning med traditioner som vi försökt rensa bort. Ändå behöver vi ju något, speciellt om vi har varit med om svåra saker och söker förklaringar, och det tror jag man var bättre på då. Man såg mycket tydligare det vi kallar det onda och det goda. Så jag tror att om man öppnar sig för innehållet i filmen så kan det bli en väldigt stark upplevelse.
Text Stefan Nävermyr
Foto Svensk Filmindustri och Marco Feklistoff
