Detta konstverk stod ursprungligen utanför Konserthusets rum för kammarmusik, Stenhammarsalen, döpt efter tonsättaren och dirigenten som ledde orkestern 1907-1922. I år firar vi hans 150-årsdag med flera konserter, en utställning och symposier i samarbete med Stenhammar-sällskapet.
I sin roll som dirigent bidrog Wilhelm Stenhammar starkt till orkesterns utveckling. Han hade en internationell utblick för samtida kompositörer som Richard Strauss och Gustav Mahler. Dessutom var han personlig vän med tonsättarkollegorna Jean Sibelius och Carl Nielsen som under 1900-talets början gärna kom till Göteborg för att dirigera egna verk.
Det finns säkerligen ingen orkester som har haft samma känsla inför och erfarenhet av Stenhammars musik som Göteborgs Symfoniker. Mästerverk som Symfoni nr 2 och Serenad för orkester har stått på repertoaren sedan de komponerades och ett flertal inspelningar av dessa och många fler verk har gjorts av dirigenterna Sixten Eckerberg (Radiotjänst), Neeme Järvi (BIS och DG) och Herbert Blomstedt (BIS).
Detta kan vara värt att tänka på när man betraktar Bror Chronanders byst av Stenhammar. De skarpskurna dragen dolde under ytan en känslig och vänlig själ, obenägen att framhäva sig själv. Han gav 640 konserter med orkestern 1906-1926 – en tung arbetsinsats som tog hårt på kropp och sinnen. Efter överansträngning och en stroke dog han 1927.
Konstnären Bror Chronander fångade flera av Stenhammars karaktärsdrag i denna byst. Som skulptör, tecknare och målare hade han studerat för Richard Bergh vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm och för Carl Wilhelmsson vid Valand i Göteborg. Från 1930-talet och framåt ägnade Bror Chronander sig alltmer åt porträtteckning. Det finns runt 2000 sådana teckningar, bland annat av Gustaf V Adolf och Prins Wilhelm. I Göteborg finns även bysten av Peter Wieselgren utanför Domkyrkan och en gång Fiolspelaren som var placerad i Konserthuset vid Heden men förstördes när hela byggnaden brann ner 1928. Kanske var det därför han fick flera uppdrag när det nya Konserthuset vid Götaplatsen byggdes och invigdes 1935.
Text: Stefan Nävermyr
Foto: Anna Hult