Mitt i Konserthusets foajé står den; bronsbysten av Neeme Järvi, skapad av Britt-Marie Jern. Närmaste sällskap är Edvard Grieg, Wilhelm Stenhammar och Igor Stravinskij. Men att det blev en byst var från början ingen självklarhet.
– Det var 2005, Järvi hade slutat som chefdirigent hos Göteborgs Symfoniker något år tidigare. Han skulle få en relief att sättas upp i foajén. Men när den var klar tyckte fru Järvi att den inte var tillräckligt lik hennes man. Han själv såg kopior av porträttbyster i min ateljé och ville absolut att jag skulle göra en sådan istället!
Året efter beställde Max M. Fisher Music Center i Detroit en likadan byst. Neeme Järvi hade arbetat med Detroit Symphony Orchestra under 15 år och skulle pensioneras därifrån också.
Och så kom en förfrågan om en tredje.
– Sonen Paavo, som också är dirigent, frågade om jag ville göra ytterligare en till pappans födelsedag att placeras i Tallinns konserthus, i Järvis födelsestad. Till min glädje fick jag biljetter till invigningarna både där och i Detroit.
53 trappsteg leder upp till konstnärsgruppens port. Få kan öppna ytterdörren till sin arbetsplats och se rakt in i stenfundamentet till ett 1500-talsslott. Men Britt-Marie Jern är en av dem. På en ornamenterad pilaster står årtalet 1588, men många fler trappsteg måste avverkas för att komma ända upp till hennes ateljé i västra Göteborg.
Däruppe finns så mycket att titta på att man nästan tappar andan. Mejslar och klubbor, vinkelslip och fler mejslar trängs med penslar och hammare, terpentin och skokräm och oändligt mycket mer. Gipshinkar står på det fläckiga golvet, för ett golv utan fläckar kan inte med äran i behåll kallas ett ateljégolv. Överallt står det byster eller statyer av personer som Maria Wine, Artur Lundkvist och Britt-Marie Jerns egen farmor, statarkvinnan som plockar potatis. Och så schäferhuvuden av flera slag. Där står också kopian av Neeme Järvi.
Hon pratar mycket gott om Järvi och deras samarbete under skaparprocessen. När han kom till hennes ateljé för första gången för att sitta modell hade hon spolat golvet och gjort en rejäl städning.
– Oh, you have taken a shower! var det första han sa när han såg det blöta golvet, berättar Britt-Marie Jern och skrattar åt minnet. Han kom hit tre-fyra gånger och satt här en timma åt gången, var skojig och skämtsam. Han var glad för fika, men annars lät han mig arbeta i fred, jag fick lyssna på vacker musik och han läste partitur, var och en gjorde sitt.
När Britt-Marie Jern ska skapa en porträttlik staty, börjar hon först med att samla bilder, om personen inte kan sitta modell. Sedan börjar arbetet med leran, hon stadgar upp den med ståltråd inuti. Hennes speciella uttryck är att leran i lager också syns i den färdiga bronsstatyns yta. Den är inte slät och blankputsad, men ändå har hon fått fram de minsta rynkorna kring ögonen, hårstråna på huvudet, munnens och hakans fina linjer.
– Sedan gjuter jag av det i gips, man kan kalla det resultatet för en kopia. Allt det här tar ungefär ett halvår. Det sista momentet är att gjuta bysten eller statyn i brons, men det gör jag inte själv. Det överlämnar jag åt särskilda bronsgjutare.
En bronsbyst är inget billigt hantverk, bara gjutningen av ett huvud kan kosta mellan 50 000 och 60 000 kronor att göra.
Under sitt långa yrkesliv har Britt-Marie Jern gjort många offentliga utsmyckningar, i Göteborg, bland annat på Sahlgrenska sjukhuset och på Järntorget, i Borås, Åmål, Ulricehamn och Solna. Men hennes konst finns också att upptäcka på Utrikesdepartementet och i norska Stavanger.
Britt-Marie Jern är 72 år, men slår inte av på takten i sitt skapande. Varje dag, ofta även på helger, travar hon uppför trapporna, öppnar ytterdörren, tittar in i pilastern med årtalet 1588, fortsätter uppåt och stiger in i sin ateljé.
– När jag kommer hit, så händer det alltid något, säger hon. Det är rörigt i min ateljé, men det är här jag får lugn och ro i mitt arbete.
Text: Ulla M Andersson
Foto: Nenne Jacobson Granath
