Det är knappt man kan tro det. Och faktum är att just den reaktionen får vi av många besökare, både från när och fjärran, när de betraktar Nils Einar Erikssons skapelse från 1935. Ett exempel är den framstående regissören Wim Wenders som var i stan i början av året och spelade in filmmusik till sin senaste film med Göteborgs Symfoniker. Han häpnade över den moderna och tidlösa exteriören och Stora salens unika formgivning.
– Jag blev väldigt förvånad när jag fick veta att Konserthuset är byggt 1935, jag hade gissat på långt senare, sa han med beundran i rösten.
1935-2015, åttio händelserika år och ett perfekt tillfälle att hylla Konserthusets arkitekt Nils Einar Eriksson som fått namnge årets gåva till alla abonnenter – en specialdesignad burk med ”Nils Einars klassiska karameller”. Hade han tyckt om dem? Vi hoppas det, en liten sötsak efter middagen att njuta av tycks ha passat denne blygsamme och vänlige man – som samtidigt hade de nypor som krävs när man leder sina egna stora byggprojekt.
Senare generationer är kanske inte lika välbekanta med namnet Nils Einar Eriksson som göteborgarna var vid mitten av 1900-talet. Arkitekten gjorde sina lärospån till Stockholmsutställningen 1930 under funkismästaren Gunnar Asplund och hans namn fick även en internationell aura av berömmelse när Göteborgs Konserthus invigdes 1935. Enkelt men ändå elegant, rent och stilfullt, med nya formlösningar och djärva linjer i interiören.
Hans skugga skymtar också bakom många välkända fasader i Göteborg. Tar man en promenad från Göteborgs Konserthus och inåt stan passerar man bland annat Elite Hotel Park Avenue, Svenska mässan, Centrumhuset vid Kopparmärra, Thulehuset med klockan vid Brunnsparken, Folkets hus vid Järntorget, biograf Draken, Kungsgatan 20-22, Götaälvbron – samtliga byggen ritade av Nils Einar Eriksson!
Han skapade utan att ha planerat det sin egen rundvandring genom stans välkända kvarter och samlingsplatser. Som arkitekt har han tveklöst haft stor betydelse för utformningen av Göteborgs kärna och därmed våra intryck av staden. Den hade inte sett likadan ut utan Nils Einar Eriksson.
Dagens stora arkitekter är ofta firade och beundrade stjärnor som förekommer i tv och trendiga magasin. Även i Sverige: Gert Wingårdh, Ralph Erskine… listan kan göras lång. Form och design är ett hett samtalsämne och något att skapa sin identitet med: Vilken snygg lampa! Den stolen skulle passa perfekt till vårt panoramafönster… Är den arkitektritad, den nya villan?
Arkitekternas status var något annorlunda förr, även om de som yrkesgrupp respekterades för sin kunskap och kreativitet. Men några idoler blev de sällan, snarare trogna arbetare i samhällsbyggets tjänst som kanske blev bortglömda och utan beställningar på sina små kontor när nya moden ersatte gamla.
Akustiken i Göteborgs Konserthus är berömd och omtalad, mer om detta finns att läsa i artikelserien Rakt uppåt väggarna i Podiet nr 2, Podiet nr 3 och Podiet nr 4 2012-2013. Att den stått emot tidens tand är väl mindre märkligt, fysikens lagar åldras icke även om klangideal kan göra det, men att husets form och funktion fortfarande fungerar tillfredsställande i ett nytt millennium är aningen överraskande.
Visst har podiet byggts ut när orkestern blivit större, och en tillbyggnad kommit till när behovet av administrativ personal och övningsrum ökat i takt med orkesterns utbyggnad och samhällskraven förändrats, men i övrigt ser Göteborgs Konserthus likadant ut i dag som för 80 år sedan. Och som byggnadsminnesmärke får inga större förändringar göras.
Men lite bättre kommer det att bli för vår publik de närmsta åren: stolarna i Stora salen ska bytas ut (gjordes senast 1980) och akustiken finslipas så att Göteborgs Symfoniker kan höra och spela ännu bättre. Vi kommer att rapportera om den utvecklingen när planer gjorts och arbetet stakats ut.
Nils Einar Eriksson har haft all anledning att vara stolt över Göteborgs Konserthus. Det är en vacker skapelse, ett öppet och inbjudande musikpalats mitt i stan med stor funktionalitet och samtidigt en universell symbol för den konst och musik vi alla behöver och berikas av.
Och som får oss att uppskatta de fina smakerna i en liten anspråkslös karamell ännu mer.
Text: Stefan Nävermyr
