Kathrine Windfeld är den unga danskan som haft sitt eget storband sedan 2012. Den nuvarande upplagan har varit igång sedan 2014 och redan efter de första konserterna fick bandet ett erbjudande om ett stadigt gig på jazzklubben The Standard i Köpenhamn, ett erbjudande hon inte kunde tacka nej till. En konsert i veckan under ett års tid gjorde att hon snabbt fick skriva ihop en repertoar och lära sig jobbet ”live”. Det var tuffa, lärorika men roliga år som nu börjat ge rikligt med frukt, bland annat som de två plattorna Aircraft och Latency.
I telefon med Kathrine Windfeld återkommer de två orden ”modernt” och ”rytmisk” flera gånger. Modernt för att hon inte bara följer en enda musikalisk tradition eller bara har ett enda storband som förebild. Modernt också för att hon låter sig influeras av hela storbandstraditionen – och av musik utanför jazzens ramar som klassisk musik, rock, drum´n´bass … Rytmisk därför att musiken oftast har en inre, stark och drivande puls, en edge.
Nu kanske det kan tyckas att ett storband är den direkta motsatsen till ”modernt”, en dyr och tungrodd lagmaskin med många viljor, önskemål och krav ständigt på pass. Men ett storband är också en klangpalett som tack vare sitt omfång är det perfekta verktyget för den kompositör och arrangör som vill hämta näring från en rad olika källor.
– Jag är till exempel väldigt inspirerad av körmusik. Det är musik som rymmer så många lager, så många stämmor – ofta polyfona – som lever sina egna parallella liv. Det gör att det händer otroligt mycket på många olika ställen samtidigt. Det är drag jag försökt ympa in i min musik.
Som förebilder nämner Kathrine Windfeld också namn som Béla Bártok, Ástor Piazzolla och Piazzollas lärare Alberto Ginastera. Bártok för klangerna och tonspråket och Ginastera för de ofta dissonanta stämmorna och udda rytmerna.
Den tändande gnistan för kompositören Kathrine Windfeld kan vara en melodi, ett tema, en klang eller en rytm.
– Och jag använder mig av notskrivningsprogrammet Sibelius när jag komponerar och arrangerar. Det gör att jag kan blunda och lyssna direkt på det jag skrivit. Jag kan höra hur jag fördelat stämmorna och få nya idéer och finslipa tills jag är nöjd – och det kan ta väldigt olika lång tid.
När hon komponerar ser hon sitt storband framför sig. Det är just de här 15 personerna hon har i åtanke. Och hon vet vad de kan.
– Jag har handplockat medlemmarna utifrån vad var och en är bra på. Någon är en stark ensemblespelare, en annan har ett rytmiskt driv, en tredje är väldigt bra på melodiska ballader. Allt det där ser jag framför mig och kan på så sätt ge ”arbetsuppgifterna” till rätt personer.
Något annat Kathrine Windfeld ser som den bärande pelare i sin musik är balansen mellan skrivet och improviserat.
– Improvisationen är ju jazzens innersta väsen och varje komposition har flera ytor för improvisation. Och det är den verkligt stora skillnaden mellan att skriva för till exempel en kör och ett storband. Man väljer att skriva jazzmusik för att man vill att det ska bli annorlunda varje gång. Och med mitt storband händer just det, ingen gång är den andra lik.
Text Johan Scherwin
Foto Stephen Freiheit
