Om ni inte redan visste det så har svenska sångare det finaste renommé hos världens konsert- och operahus. Här finns givetvis en genuin och stolt tradition från Jenny Lind, Christina Nilsson och Jussi Björling till dagens stjärnor som Nina Stemme och Peter Mattei. Till dem hör också Katarina Karnéus, GöteborgsOperans glänsande mezzosopran och en av våra stora internationella sångare som nyligen hyllades på Childhoods jubileumskonsert med Symfonikerna och Gustavo Dudamel. Nu återkommer hon för att sjunga rörande och dråpliga sånger av Mahler.
Du gestaltar stora roller på Sveriges och världens operascener, men att sjunga med symfoniorkester tillför uppenbarligen något annat?
– Ja, jag känner mig lyckligt lottad att min karriär inte endast har handlat om att sjunga opera. Den har även inkluderat romanssång, kammarmusik och konserter med symfoniorkestrar runt om i världen. Alla dessa möjligheter tillför olika aspekter på sångkonsten. I opera tolkar jag olika karaktärer, i romanskonsten får jag interpretera musiken och poesin tillsammans med en pianist och framföra den i en mer intim miljö och i kammarmusiken samarbetar jag med flera instrumentsolister. När jag sjunger som solist med symfoniorkestrar då är jag ett av instrumenten som tillsammans med dirigenten skapar tolkningen av verket.
Denna gång är det sånger ur Mahlers Des Knaben Wunderhorn, vad är det som fängslar i dessa sånger?
– Mahlers innerliga musikaliska tolkning av texterna, skönheten, skörheten, lättsamheten och sorgen som reflekterar hans eget livsöde. Hans ödesmättade sätt att begrunda människan med alla dess känslor och djup.
Tidigare har du sjungit Gesellen och Rückert med Göteborgs Symfoniker, och även spelat in Kindertotenlieder. Kan det bli en fortsättning med Mahler framöver?
– Jag har många verk av Mahler i min repertoar som jag alternerar sedan många år och som jag framför regelbundet. Jag är ett riktigt fan och har alltid tyckt mycket om att sjunga Mahler.
Hur är det att sjunga med Göteborgs Symfoniker i Göteborgs Konserthus?
– Jätteroligt så klart, att få sjunga med denna fantastiska symfoniorkester i ett akustiskt fint konserthus i Göteborg, mitt andra hem. När denna intervju görs sjunger du med New York Philharmonic och Jaap van Zweden. Hur är det att framträda med en av världens ledande orkestrar?
– Helt fantastiskt! Det blev efter en tuff repetitionsvecka och tre föreställningar av Schönbergs Erwartung på tre dagar en stor succé med stående ovationer!
Vad har du för kommande engagemang efter konserterna med Göteborgs Symfoniker i november?
– Jag sjunger Fricka i Wagners Valkyrian på GöteborgsOperan med premiär den 1 december, medverkar på Frontside, Göteborgs internationella kammarmusikfestival, den 17-18 januari och så ska jag sjunga Beethovens konsertaria Ah! Perfido
i Hamburg och Dortmund tillsammans med Balthasaar-Neumann Ensemble under Thomas Hengelbrock. Det ska också bli spännande att vara med i det konsertanta framförandet av Nadja Boulangers Opera La Ville Morte på Göteborgs-Operan och att gestalta rollen Sister Helen i Jake Heggies Dead Man Walking på Den Norske Opera nästa höst.
Vad är det bästa med Göteborg?
– Att det är en precis lagom stor och mycket fin och trevlig stad fylld av många sköna människor som har en härlig, positiv och öppen attityd. Och så finns det ju ett Operahus och ett Konserthus i världsklass!
TEXT STEFAN NÄVERMYR, FOTO MAGNUS SVENSSON
