Trots ett späckat schema lyckades jag få en pratstund med henne, och jag började med att fråga hur musik- och orgelintresset vaknade.
– Mina föräldrar spelade mycket klassisk musik på lp-skivor, och mitt starkaste minne är när jag hörde Marie-Claire Alains tolkningar av Händels och Poulencs orgelkonserter. Jag fick upp ”öronen” för instrumentet, och fascinerades av dess klangvärld och uttrycksmöjligheter.
Bryndorfs intresse växte och växte med åren, och framgångarna kom i samma takt.
– Jag var tretton år då min dåvarande lärare, katedralorganisten Kristian Olesen, kontaktade min blivande mentor, professor Michael Radulescu, för att utröna möjligheterna att studera för honom i Wien. Jag började ivrigt ta lektioner i tyska, och deltog i mästarklasser för Radulescu i Liechtenstein och Danmark.
Efter avslutad skolgång vid arton års ålder kom den målinriktade orgeleleven till Wien, för att studera vid Universität für Musik und darstellende Kunst. Studierna varade mellan 1987 och 1995, och utmynnade i en anställning som lärare på skolan.
– Wien är en fantastisk stad som andas musik ut i varje fingertopp, med sina spetsensembler, toppkonserter och den fantastiska operan. Wienarna har musiken i sitt dna, och alla till-
fällen till konserter drar stor publik.
Stadens musikliv, den goda stämningen och gemenskapen på skolan, och inte minst lektionerna för Radulescu, påverkade henne för resten av livet.
– En timmes lektion kunde inspirera mig under en hel vecka, och sporra mig till många timmars träning.
En annan stor inspiration redan under gymnasieåren, var den danske kompositionsläraren Bjørn Hjelmborg.
– Hade det inte fungerat med orgeln hade jag säkert ägnat mig åt musikteori eller komposition.
Även organisterna Gordon Murray, Daniel Roth och William Porter var viktiga pusselbitar i karriären.
– De hade alla ett inflytande på mig, så att jag inte bara blev musiker utan också pedagog.
Undervisningen är ett viktigt komplement till artistlivet för Bryndorf.
– Mitt musicerande inspireras oftare i klassrummet än på själva konserten, eftersom dialogen med eleverna är så givande.
Efter 24 år som professor i orgel i Köpenhamn kom nästa milstolpe i karriären 2017.
– Jag fick frågan om jag skulle vilja ta över professuren från Susan Landale i London, vilket jag gjorde, och nu undervisar jag elever på Royal Academy of Music. Det är jag jätteglad för!
Bryndorf har gjort omfattande inspelningar, med orgelstycken av Heinrich Scheidemann, Nicolas Bruhns, J. S. Bach, Carl Nielsen och den samtida danske modernisten Niels la Cour. Hon har även spelat in samtliga orgelverk av danska 1600-talskompositören Dietrich Buxtehude. Inspelningarna gjordes på hans rekonstruerade orgel i Mariakyrkan i Helsingör. Hon är själv född i Helsingör, och man kan inte undgå att dra paralleller mellan dem, och ana att Bine delvis följer i hans fotspår.
– Buxtehudes musik är fantasifull och fantastisk! Jag har alltid känt mig oerhört inspirerad av den.
Musiken tar väldigt mycket av Bryndorfs tid i anspråk, men, som många musiker vittnar om, laddar den även batterierna och ger henne energi. På sin fritid gillar hon att umgås med sin familj, helst i naturen med kajakpaddling eller långa skogspromenader. Hennes man arbetar som gymnasielärare, men sjunger även i kör och spelar cembalo. Barnen är numera vuxna och utflugna, och har valt andra karriärer än musiken.
Nu ser Bryndorf fram emot besöket i Göteborg, där hon bland annat kommer framföra Frank Martins Passacaglia i eget arrangemang. Hon väljer att använda hans orkesterversion, istället för ursprungsversionen för orgel från 1944.
– Jag har testat att få ut maximalt av klangerna, och tror att det kommer passa bättre med orkesterversionen än soloversionen för den fantastiska orgeln i Göteborgs Konserthus.
Text: Andreas Konvicka
Foto: Britt Lindemann
