Han är 94 år men lika aktiv som någonsin, om inte mer så. Det kan bevisas rent statistiskt: för ett par år sedan hamnade han på plats fyra bland topplistan över världens mest aktiva dirigenter – han gav 71 konserter och var inte långt ifrån segraren Yannick Nézet-Séguin med 80 konserter. Herbert Blomstedt har verkligen behållit arbetsglädjen, liksom nyfikenheten. Det berättade han nyligen i en intervju med musikjournalisten Mark Pullinger.
– Musiken håller mig ung. Jag är väldigt nyfiken och i det avseendet fortfarande som ett barn. Jag har lärt mig en del under årens lopp men mest av allt har jag lärt mig att jag vet alldeles för lite. Att vara nyfiken kan innebära att man utforskar samma verk 200 gånger. Jag blir begeistrad varje gång jag återvänder till en symfoni som Schuberts stora i C-dur. Livet är intressant. Vid varje framförande vi gjort, och även om det är framgångsrikt, så känner jag aldrig att jag funnit lösningen. Nästa gång vi framför verket upptäcker vi nya saker.
Det hör till dirigentens vardag. Själva hantverket lärde sig Herbert Blomstedt bland annat av den kände dirigenten Igor Markevitch i början av 1950-talet. En av huvudpunkterna var att analysera och lära sig partituret med orkesterns alla stämmor. Eleverna fick inte ha noterna framför sig utan skulle dirigera utantill. Vilket lönade sig i längden för Herbert Blomstedt. När dirigenten inte behöver se ner i partituret utan kan ha ögonkontakt med musikerna blir kommunikationen mycket bättre.
Herbert Blomstedt studerade också en kort tid för Leonard Bernstein som var något av en motpol till Markevitch, och där fick han en del nya insikter.
– Bernstein var den större musikern av de båda och en fantastisk personlighet. Tekniskt lärde jag mig egentligen inte så mycket av honom men det fanns annat han hade: friheten och spontaniteten i musicerandet och en uppsjö av idéer. Han var en stor inspiration och hjälpte mig att bli mer ledig i mitt sätt inför orkestern.
Herbert Blomstedt är en stor förebild för många yngre dirigenter – med sin erfarenhet och stora orkestervana är han någon kollegerna respekterar. Han arbetar ständigt och hinner inte riktigt med att följa yngre generationers dirigenter men verkar inte oroa sig för tillväxten. Han beundrar Gustavo Dudamel och dennes arbete med El Sistema, och har ett gott öga till Klaus Mäkelä som inte gestikulerar i onödan. Och Symfonikernas chefdirigent får också ros:
– Så många av dem kommer från Finland. Bland dem Santtu-Matias Rouvali som jag sett i Göteborg. Han är enormt begåvad.
Missa inte inspelningen av Stenhammars Serenad för orkester med Herbert Blomstedt på GSOplay.
Text Stefan Nävermyr
Foto Sören Hoffman & Nicklas Thegerström
