– Vi ligger ju på ett tyskt skivbolag, Skip Records, och de har arbetat hårt de senaste tio åren för att vi ska kunna leva på det vi gör. De är med på alla turnéer, gör promotion och säljer skivor. Och de är bra på det. Layers of life nådde andraplatsen på den tyska jazzlistan, säger trumslagaren, kompositören och bandledaren Emil Brandqvist på telefon.
Men Emil Brandqvist Trio är inte bara stora i Tyskland. Strömningarna på Spotify går att räkna i miljontals. Det är uppenbart att trion tränger genom det kompakta digitalbruset. Så vad är det som lockar till lyssning?
– Jag vet verkligen inte, svarar Emil Brandqvist hyfsat nyvaket. Jag har svårt att analysera min egen musik på det sättet. Vad slår an hos lyssnaren? Det är kanske för att musiken är ärlig, att det på något sätt går fram att jag, vi, verkligen vill göra den här musiken, på just det här sättet.
Desto lättare har Emil Brandqvist att bena upp processen bakom den musik han komponerar. Den är melodisk och flödande, ”kanske rent av vacker”, hämtar inspiration från en lång rad håll och präglas till stor del av hans lust till hantverket.
– Jag har alltid gillat att ge mig ut på upptäcktsresor, sitta vid pianot, låta timmarna gå och leta efter den där melodin som ligger gömd där någonstans bland tangenterna. Det är en så lustfylld process. Det jag gör nu hoppas jag kommer att landa på en ny platta 2024.
Lika spännande är det är att arrangera musiken.
– Jag vill hitta ett luftigt flöde, att musiken blir till en bäck som rinner fram och glittrar. Det handlar om hur vi täcker upp för varandra rent klang- och frekvensmässigt men också att vi låter melodierna förändras vartefter.
Till det lägger han små detaljer, färger och citat. Det kan vara en takt av folkmusik eller en klassisk eller latinamerikansk tongång eller rytm. Men också subtila detaljer som knappt hörs i mixen men ändå finns där som ett skimmer.
– En kort körsekvens, några takter med en stråkkvartett, ett litet klockspel som skuggar melodin på pianot…
Allt detta har kommit naturligt för honom sedan tidig ålder. Hans pappa är organist och komponerar och arrangerar gärna vid pianot. ”Varför inte göra likadant?” Hans äldre bror spelade trummor i källaren så det hördes i hela huset. ”Varför inte göra likadant?”
Arv och miljö alltså, och det ledde honom via musikgymnasiet och några år på folkhögskola till en examen som trumpedagog vid Musikhögskolan i Göteborg. Där i korridorerna sprang han på pianisten Tuomas Turunen och tycke som består uppstod. När basisten Max Thornberg anslöt var Emil Brandqvist Trio ett faktum.
– Jag kommer med rätt färdiga arrangemang när vi ska spela in. Väl där i studion kan det hända saker som jag inte planerat. Vi testar något instrument som vi hittar på plats och då kan mina planer få maka på sig.
Än friare är de tre på scen.
– Vi kan ju inte åka omkring med en stråkkvartett eller en kör – även om vi skulle vilja. Då måste det bli lite annorlunda. Men det kanske viktigaste är att vi är goda vänner som verkligen gillar varandra som människor. Det är jag övertygad om hörs i vår musik.
Text: Johan Scherwin
Foto: Steven Haberland Images
