Det är ingen vild gissning att han, i sällskap av gitarristen Jonathan Kreisberg och trumslagaren Jonathan Blake, kommer att presentera material från sin senaste platta, All in My Mind. Den är producerad av Blue Note-chefen Don Was, som bland mycket annat jagat nytt liv i Rolling Stones, och målar upp ett vidsträckt panorama av Smith. Vid sidan om eget material finns här till exempel Paul Simons klassiker 50 Ways to Leave Your Lover, Wayne Shorters Juju och Tadd Damerons On a Misty Night.
Och än en gång visar Dr Lonnie Smith att han är en exempellös musiker, kompositör, scen- och skivartist, en virtuos som bättre än de flesta kan smälta samman det lättillgängliga och sofistikerade, det passionerade och dramatiska med ett kompromisslöst, gärna funkigt, sväng. På kuppen har han blivit en mästare inom jazzfunk, souljazz, hardbop, blues…
Bakom sig har han drygt fem intensiva decennier som professionell musiker. Han har spelat in bortåt 70 plattor i eget namn och gästat, på scen eller skiva, ett smärre pärlband av de största namnen inom jazz, blues och R&B.
Inte för inte har han kallats “en levande musikalisk ikon” och ”den mest kreativa jazzorganisten” i en rad musiktidningar. Amerikanska Jazz Times har poetiskt målande beskrivit honom som “en gåta inlindad i en gåta inlindad i en turban!”.
Han föddes 1942 i Buffalo New York och visade tidigt uppenbar fallenhet för musik. Genom sin mamma kom han i kontakt med gospel, blues och jazz. Han sjöng i vokalensembler, spelade trumpet, fuskade på en del andra instrument och var allt som oftast skolans solist.
Den lokale och uppmuntrande musikhandlaren sniffade sig till oanad talang och såg till att den tonårige Lonnie fick chansen att lära sig att spela hammondorgel. Till den dagliga kosten hörde plattor med jazzorganister som Wild Bill Davis, Bill Doggett och Jimmy Smith. Men Lonnie passade också på att fördjupa sig i kyrkoorgelns alla klangliga möjligheter. ”Jag vet inte hur, men jag kunde på något sätt spela från början. Så fort jag fått kläm på orgelns register kom resten av sig självt”.
Han inledde sin karriär på Buffaloklubben Pine Grill. Där blev han direkt uppmärksammad av gitarristen George Benson som var på jakt efter en organist till sin kvartett. Efter några år med Benson inledde han ett långvarigt samarbete med altsaxofonistvirtuosen Lou Donaldson. Sin första platta i eget namn, Finger Lickin’ Good, spelade han in 1966. Därefter har det blivit betydligt fler.
Med ålderns rätt kan man tycka att Dr Lonnie Smith skulle ta det lite lugnare men 2000-talet har tvärtom fått se en alltmer aktiv musiker både i studion och på scen. Och egentligen, varför skulle han slå ner på takten? Att spela hammondorgel är hans livslånga passion. Varför ta ledigt från den?
Text Johan Scherwin
Foto Benedict Smith, Mathieu Bitton
Dr Lonnie Smith spelar i Göteborgs Konserthus den 16 april 2018.
