Ava Bahari står lutat mot en vägg i Konserthusets foajé. Hon håller sin fiol och hon ler mot kameran. Ava Bahari står lutat mot en vägg i Konserthusets foajé. Hon håller sin fiol och hon ler mot kameran.

Från Podiet nr 1 2024-2025 ”Det som är genuint är vackert”

Efter solistdebuten med Göteborgs Symfoniker 2023 har göteborgarna tagit Ava Bahari till sina hjärtan. Möt vår Artist in Residence som vill ge publiken något att minnas.

Det är fortfarande kylig vår i Göteborg och Ava Bahari är hemma för en kort ledighet. Det är bråda dagar för Göteborgs eget stjärnskott på violinisthimlen. Året inleddes med ett kontrakt med en av världens främsta agenturer och hon avslutar sin diplomexamen i Berlin i maj. I höst välkomnas hon som Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker.
Det går inte att ta miste på 27-åriga Ava Baharis glädje.Ava Bahari står utanför Göteborgs Konserthus, vid fontänen Poseidon. Hon har en blå ullkappa och hon ler mot kameran.– Jag saknar ord! Det här känns fantastiskt. Att få komma hem, att få spela med den orkester jag växte upp med, som inspirerade mig hela barndomen och tonåren.
Bara ett stenkast från Göteborgs Konserthus ligger Hvitfeldtska gymnasiet där Ava Bahari gick som tonåring. Men även om det är nerförsbacke därifrån till Konserthuset har resan hit bestått av rent och skärt hårt arbete.

Och naturligtvis en unik talang.
– Jag minns hur imponerad jag blev över Avas förmåga att lära sig snabbt och processa information.
Det säger Per Enoksson, före detta konsertmästare i Göteborgs Symfoniker och tidigare Ava Baharis lärare. De träffades när hon var 15 år.
– Hon hade redan när vi träffades ett otroligt fint fundament att bygga vidare på. Vi hade många givande samtal om musiken, om violinspel och mycket annat, berättar Per Enoksson.
För Ava Bahari betydde mentorskapet mycket:
– Jag hör Pers röst i huvudet när jag ska fatta beslut. Hans visdomsord följer med mig. Han sa att det finns en gräns hur mycket man kan nå i ett övningsrum, man måste ut i livet, säger Ava Bahari.

När vi pratar om barndomsåren får Ava Bahari något bestämt över sin ödmjuka person. Hon kan i backspegeln konstatera att föräldrarnas försiktiga lotsande av sitt ivriga underbarn var klokt.
– De var stenhårda på att jag skulle ha en vanlig barndom. Jag ville gå på specialskolor, men det fick jag inte.

Vad tror du det betydde?
– Jag är tacksam för det. Annars kanske jag hade gått in i väggen när jag var 18 år. Vår uppgift som musiker är att återspegla mänskliga upplevelser, och då behöver man leva ett riktigt liv.

”Det vanliga livet” är kanske inte direkt ett Svenssonliv. Hon är sedan länge bosatt i Berlin där hon studerat i åtta år vid Hochschule für Musik Hanns Eisler med läraren Kolia Blacher. Hon har kombinerat utbildning, vänner och pojkvän, med resor till och från de stora scenerna runt om i Europa.

I januari 2023 debuterade hon som solist hos Göteborgs Symfoniker. På programmet stod Schönbergs utmanande violinkonsert, ett verk som konsertens dirigent Pekka Kuusisto sa att han själv inte ens vågade spela.Ava Bahari sitter med en kaffekopp i händerna. Hon sitter i Konserthusets restaurang och hon tittar ut genom fönstret.Efter framgången blev hon återinbjuden redan i maj 2023 för ett snabbt inhopp när Nicola Benedetti ställde in.
– För Schönberg hade jag massor av tid att förbereda mig, jag hade börjat öva redan under pandemin och sett fram emot det länge! Sen kom Brahms på superkort varsel! Och de är två helt olika stycken, skrattar Ava Bahari.

Blir du inte nervös?
– Jag har faktiskt aldrig haft ”bow shake”. Det är fascinerande hur kroppen kan hitta sitt fokus. Man får såklart en massa energi, men kan omvandla den till att göra extra bra ifrån sig. Publiken står mig så nära och jag vill verkligen ge dem något fint.

Vad är skönhet för dig?
– Det som är genuint. Äkthet är vackert. Som inte försöker vara något det inte är. Man måste låta sig själv vara sårbar, vara modig och gå in på djupet i musiken. Och våga släppa loss.
Mentorn Per Enoksson menar att Ava Bahari har förmågan att bjuda publiken på en upplevelse.
– Vi musiker kan inte endast vara återskapande, utan måste även tillföra vår personlighet. Göra musiken till vår egen. Det är ju det som gör yrket så intressant.

Vad består din träning av idag – nu är du ju färdigutbildad?
– Man måste först och främst ta vara på ”the basics”, grunderna; uppvärmning, hitta klang, hastighet och precision. Alltid vara i form. Sedan gäller det att studera partituret till varje stycke. Till exempel i en violinkonsert som Beethovens vill jag hitta färgklanger, veta vad jag ska behålla av traditionen. Det är otroligt viktigt att studera även orkesterns alla delar och anpassa sin spelstil.Ava Bahari står mot en vägg utomhus. Hon har en blå ullkappa och hon tittar åt sidan.Den svenska publiken upptäckte Ava Bahari som tonåring när hon medverkade i tv-serien Molanders på SVT. Den begåvade Julia i serien var inte helt olik henne själv. Första gången hon stod på scenen i Göteborgs Konserthus var hon åtta år och var med på avslutning med Suzukiskolan.
– Jag hade grön klänning och spelade ett hommage till Sarasate. Jag minns att jag kände adrenalinet precis innan, men hade inga problem att fokusera. Efteråt var jag jätteglad och tänkte ”det här kan jag göra om.”

När Göteborgs Symfoniker slår upp dörrarna för säsongen den 4 september 2024 står Ava Bahari på podiet tillsammans med chefdirigent Santtu-Matias Rouvali. De kommer framträda på flera europeiska scener tillsammans under året. Men allra mest ser hon fram emot att få tid tillsammans med Göteborgs Symfoniker och skapa något unikt.
– Det känns som att vi kan göra ett riktigt gott arbete tillsammans. De spelar inte bara i toppklass, de är trevliga människor också. Det är en härlig atmosfär på scenen, säger Ava Bahari nöjt.Ava Bahari i blå skjorta. Hon tittar in i kameran och håller i sin fiol.

Om Ava Bahari får välja

Favoritstad?
Paris, utan tvekan!
Bästa konsertsal förutom Göteborgs Konserthus?
Philharmonie de Paris.
Bästa avkopplingen?
Skogspromenader och bakning.
Det här lyssnar jag på:
På sistone har det blivit mycket Sibelius, men det enda som kan bota min hemlängtan är Evert Taubes visor!

Text: Jenny Svensson
Foto: Nenne Jacobsson Granath