Vi träffas digitalt genom våra datorer och i bakgrunden ser jag studion där han vanligtvis sitter och arbetar. I mitten tronar en flygel.
– Ja, studion är en egen byggnad på hustomten här i Västra Kärrstorp, i Svedala utanför södra Malmö där vi bor.
Tobias Broström är en av Sveriges internationellt mest spelade tonsättare. Förutom de nordiska orkestrarna framförs hans musik av BBC Philharmonic, Sinfonieorchester des Bayerischer Rundfunks, Konzerthausorchester Berlin, Detroit Symphony Orchestra och många andra.
– Första snacket om att jag skulle komponera en symfoni för Göteborgs Symfoniker ägde rum redan 2014 i Dresden där jag träffade Marco Feklistoff som var tillträdande planeringschef för orkestern. Han sa till mig att ”vi skulle vilja ha en stor jävla fläskbit, 30-40 minuter lång. Du behöver inte kalla den Symfoni nr 1, men du vet vad vi menar!”, säger Tobias.
Innan vi pratar vidare om symfonin frågar jag Tobias vad han har för bakgrund som lett fram till livet som tonsättare. Kommer du som flera andra i din generation från rocken?
– Ja, jo, om det är något jag kommer ifrån så är det därifrån. Men det började mycket tidigare. Båda mina föräldrar var oerhört kreativa. Även om de inte var musiker fanns musiken i deras uppväxtmiljö på den småländska landsbygden. Och så hade de den goda smaken att sätta mig hos den lokala kyrkomusikern för pianolektioner när jag var i sexårsåldern.
Sedan har det tagit många svängar, berättar Tobias. Han började spela trummor och slagverk och kom tidigt i kontakt med Helsingborgs Drumcorps som hade både en marschorkester som turnerade utomlands varje sommar och ett marimbaband.
– Det var också där jag träffade slagverkaren Johan Bridger, ett möte som fick stor betydelse för mig.
Det var för Johan Bridger som Tobias Broström flera år senare komponerade det som man med fog kan säga blev hans genombrottsverk, den virtuosa och explosiva slagverkskonserten Arena som uruppfördes 2004, samma år som Bridger vann solistpriset.
– Jag har haft privilegiet att få möta rätt människor vid rätt tillfälle och få studera för rätt pedagoger. Det har varit så viktigt. Personer som förstått att jag haft något och sett till att det funnits utrymme för mig.
Tankarna på att själv skapa musik kom redan i 12-13 års ålder, minns Tobias. Hur han noga undersökte hur olika låtar var uppbyggda strukturellt.
– Det var ju på högstadiet och rockmusiken var central. Heavy Metal, Nirvana, det var ju den eran. Samtidigt har alla genrer funnits med mig hela tiden. Efter skolåren gick jag vidare och sökte mig till Musikhögskolan i Malmö där jag fick möjlighet att fördjupa mig i både slagverk och ensemblespel. Där fanns Lennart Gruvstedt som var en sådan där viktig person som gjorde att jag fick möjlighet att utvecklas. För honom studerade jag slagverk och ensemblespel. Jag ville nå en professionell nivå på mitt eget spelande, men det var ännu viktigare för mig att förstå hur en orkester fungerade. Jag hade redan då målet att bli tonsättare. Och även om jag kan uppskatta att stå på scenen är jag lite av en perfektionist, vilket gör att det här, att skriva musik, passar mig mycket bättre. Här har jag full kontroll på allting, säger Tobias Broström och ler.
Vilket leder samtalet tillbaka till arbetet med den nya symfonin, ett omfångsrikt verk för stor orkester. Hur börjar man, undrar jag? Sitter du där med ett stort tomt notark och väntar på inspiration?
– Jag vill göra komponerandet lustfullt. Ofta sitter jag vid flygeln och spelar, musicerar fram musiken. På det viset är jag en improvisationstonsättare. Datorn är ett bra hjälpmedel men jag använder gärna papper och penna när jag skriver ner det jag kommer på. Hela första satsen i symfonin tecknade jag ner för hand. Först som en så kallad particell, ett förstadium till det fullständiga partituret. Där finns grundkänslan, sedan arbetade jag ut det för orkestern, lade till lager efter lager och fler instrument.
Får man ett sådant här uppdrag är det ju något som förpliktigar, säger Tobias Broström. Ska man dessutom kalla det för symfoni krävs det något särskilt av en.
– Jag ställer höga krav på mig själv, och det har heller inte varit lätt, men väldigt kul! De enda ramarna som finns vid en sådan här beställning är ju ungefärlig längd och besättning. Det är ju så det brukar vara. Ingen beställare är inne och petar i tonsättarens arbete. Beställaren har ju koll på hur musiken som den tonsättare man valt för uppdraget har låtit tidigare, säger Tobias när jag undrar om han haft fria händer att utforma musiken precis som han vill.
Tobias Broström studerade komposition för bland andra Luca Francesconi och Rolf Martinsson och har tagit lektioner för Sven-David Sandström och danske Per Nørgård. Hans musik beskrivs ofta som filmiskt berättande, rytmiskt pulserande, kraftfull och färgrikt orkestrerad.
Har bakgrunden som utbildad slagverkare någon betydelse för hur du skriver din musik, undrar jag?
– Det är klart att jag sitter inne med en del detaljkunskaper och hemligheter om vad man kan göra med slagverk. Det rytmiskt vitala elementet finns där väldigt tydligt, det är något jag har i kroppen. Samtidigt bär den på många andra dimensioner, inte minst målar jag gärna upp meditativa och suggestiva klangvärldar.
För att skapa en intressant musikalisk dynamik är Tobias Broström också angelägen om att lyfta fram olika kontraster, och under de senaste tio åren har han utvecklat de melodiska linjerna med längre skeenden.
– Det är inte musik man direkt sjunger i duschen, men det finns en tydlig tematik. Jag använder mig av byggstenar, precis som riffrockens mästare AC/DC, eller Beethoven. Han gjorde ju massor av skisser där han mejslade ut sina melodiska byggelement. Sedan är ju den svåra grejen att få in det i hel-
heten. Men jag sitter inte och gör en formskiss i förväg. Min grej är att skapa, öppna en ny dörr och se vart den leder. Ibland kommer jag vidare, ibland visar det sig vara en återvändsgränd, då stänger jag den dörren och söker annan väg.
Tobias Broströms verklista är omfattande och innehåller både orkesterverk och kammarmusik. Han har koll på sina verktyg och vet vad han gör.
– Men inför varje nytt verk är det samma kamp samtidigt som det i arbetet uppstår ett flow, en nästan barnslig förtjusning att få skapa, och till och med överraska sig själv.
Resultatet av det får vi höra när Tobias Broströms första symfoni uruppförs i oktober.
Text Göran Persson
Foto Nicklas Raab
