Det handlar om kärlek och disciplin i skön förening. Musiken och dirigeringen är Herbert Blomstedts liv.
Sedan den bejublade comebacken med Göteborgs Symfoniker 1995 – han hade under två decennier varit upptagen med tidskrävande chefdirigentskap – har hans konserter hört till säsongens höjdpunkter både för publik och orkester. Han utsågs för övrigt 2006 till hederssymfoniker av orkesterns musiker. 1954 gav han sin första offentliga konsert med Göteborgs Symfoniker men redan 1953 ledde han orkestern i en radioutsändning. Sedan dess har det blivit närmare 60 konserter i Göteborg.
Det råder ingen tvekan om att Herbert Blomstedts hjärta klappar extra varmt för Göteborgs Symfoniker, orkestern han mötte redan som tonårig abonnent när han och familjen bodde i Göteborg på 1940-talet. Om det har han tidigare berättat:
– Det var här jag fick alla mina första, stora musikupplevelser. Jag glömmer aldrig när jag hört Bruckners fyra – jag var alldeles salig.
Herbert Blomstedt dirigerade regelbundet Symfonikerna 1954-1975, år då hans anseende växte både konstnärligt och geografiskt. Han hade tidigare varit chefdirigent för Oslofilharmonin och Danska Radions symfoniorkester men 1975 tog han steget ut på den internationella arenan med sin utnämning till chef för anrika Staatskapelle Dresden. Efter tio år i Dresden följde chefskap för Sveriges Radios symfoniorkester (1977-1982), San Francisco Symphony (1985-1995), Nordtyska radions symfoniorkester i Hamburg (1996-1998) och Gewandhausorkestern i Leipzig (1998-2005).
Samarbetet med Göteborgs Symfoniker har resulterat i en rad hyllade konserter och även uppmärksammade inspelningar. Utgåvan av Stenhammars andra symfoni och Serenad (BIS) har fått strålande kritik av den internationella pressen, bland annat av Frankfurter allgemeine Zeitung och Gramophone där den utsågs till Editor’s Choice.
Herbert Blomstedt bor sedan många år i Luzern i Schweiz där han trivs utmärkt.
– Det är en underbar liten stad, och den ligger så centralt till vilket är väldigt praktiskt när man har en världslig verksamhet. Tåget till flygplatsen i Zürich går varje halvtimme, det är som att ta spårvagnen. Man har hela Europa på armlängds avstånd.
Och inom den sfären befinner sig Göteborg, vilket alla är tacksamma för.
Text Stefan Nävermyr Foto Ullstein bild