En sympatisk, jordnära och yrkesskicklig norrman. Så skulle man kort kunna beskriva honom. Och sådana norska män och kvinnor finns det gott om, flera i Göteborgs Konserthus faktiskt, men det finns ytterligare en dimension i Leif Ove Andsnes väsen: han är världsstjärna. I ordets rätta betydelse – en artist som lyser, gnistrar och uppskattas på himlavalvet över hela världen.
Rent konkret framträder han med de ledande orkestrarna och dirigenterna, till exempel Blomstedt och Staatskapelle Dresden, Jurowski och London Philharmonic, Pappano och New York Philharmonic…
Allt det kan dock vara värt att hålla i minnet med tanke på att han är Artist in Residence hos Göteborgs Symfoniker säsongen 2019-2020, ett spelår då han visar upp sina många sidor i pianokonserter och kammarmusik av Mozart, solostycken av Schumann och Dvorák men allra först Norges nationalstolthet: Griegs pianokonsert. Den har Leif Ove Andsnes spelat sedan han var 17 år.
– I början av min karriär blev Griegs pianokonsert mitt ”calling card”, jag spelade den 60-70 gånger de fyra-fem första åren. Jag tycker verkligen om konserten men som ung kan det vara påfrestande att bli förknippad med bara ett verk så jag la den åt sidan för att också kunna spela annan musik.
Där har konserten mestadels legat och mognat, förutom några enstaka framföranden.
– Det var tolv år sedan sist men i höst kommer jag att spela konserten väldigt mycket. Den har en stor styrka som konsertverk och blir alltid levande på scenen så nu har jag en väldig lust att gå i gång med den igen. Med lite nya idéer och lösningar på hur jag ska göra saker och ting. Det blir som att börja från noll igen, på ett så vitt papper som möjligt, och det ska bli väldigt spännande.
Liksom de flesta musikintresserade i hemlandet växte han upp med Griegs musik som han har ett naturligt och nära förhållande till.
– Det är musik jag känner mig hemma i. Vi har ju på ett sätt adopterat Grieg som det norska soundet, men frågan är om det är Grieg som låter norskt eller om det är vi som har gjort honom till en symbol för det norska? Med sin utbildning i Leipzig var han väldigt influerad av Mendelssohn, Schumann, den tyskromantiska epoken; Wagner som han lyssnade mycket på och Liszt, samtidigt som han infogade element från den norska folkmusiken.
Leif Ove Andsnes spelade första gången med Göteborgs Symfoniker 1989 och det kom att påverka hans internationella karriär.
– Jag spelade Liszts andra pianokonsert med Neeme Järvi. Det var en viktig händelse för mig för Neeme Järvi tog mig med runt om i världen efter det. Året efter gjorde jag min USA-debut med Grieg i Cleveland, sedan blev det konserter med Chicago Symphony och Berlinfilharmonin, också med Neeme, så veckan i Göteborg var verkligen betydelsefull.
Sedan dess har det blivit åtskilliga konserter med Göteborgs Symfoniker, senast 2011 med Gustavo Dudamel inklusive framträdanden på Gran Canaria. Det råder ingen tvekan om att Leif Ove Andsnes uppskattar Göteborgs Symfoniker.
– Orkestern har en speciellt vacker och fin stråkklang och en kammarmusikalisk attityd. Soundet har säkert formats av den vackra akustiken i Göteborgs Konserthus. Det är fascinerande hur en orkesters klang kan bli formad av rummet man arbetar i. Jag minns flera konserter med orkestern där jag särskilt lagt märke till skönheten i klangen och den fina lyhördheten – man lyssnar på varandra i musicerandet och det skattar jag högt.
Vid säsongsöppningen leds Göteborgs Symfoniker av chefdirigenten Santtu-Matias Rouvali som Leif Ove Andsnes framträtt med tidigare – i Europa.
– Ja, Jag gjorde konsert med honom och Franska Radions filharmoniker i Paris förra året med något så sällsynt som Debussys Fantasi för piano och orkester. Det var en fin upplevelse så jag gläder mig väldigt mycket åt att få jobba med honom igen.
Det blir som sagt mycket Grieg i höst men Leif Ove Andsnes är utvilad och redo efter en skön sommarledighet.
– Sommaren är en helig tid för mig. Då tar jag flera veckor ledigt för semester med familjen i Nordnorge där min fru är kommer ifrån. Vi har en sommarstuga i Nordland, mitt i naturen, som vi älskar. Den ligger lite söderut från Lofoten och fisket ute vid kusten är helt fantastiskt. Vi brukar åka ut i fjorden för att ta stor sej och torsk. Det är härligt.
Och mycket norskt. I sammanhanget tänker man osökt på Griegs ord om det egna skapandet och fosterlandets fisk: ”Min musik har utan tvekan en smak av torsk”.
Text Stefan Nävermyr
Foto Lorenzo Agius
