Det är en moderniserad version av fracken med kortare skörtar och grårandiga byxor för herrarna.Kvinnornas kostym är helsvart med vit respektive svart silkesscarf. Det ser alltså ut som om de 15 kvinnorna i Wiens filharmoniker inte längre får bära klänning.
Bytet till de nya scenkläderna lär inte ha skett friktionsfritt. Alla har åsikter om kläder och att få sina bekväma arbetskläder utbytta mot något nytt och ovant är inte alltid uppskattat. Enligt Wienfilharmonikernas ordförande Andreas Grossbauer föregicks klädbytet av intensiva diskussioner. Orkestern visade för första gången upp sig i de nya kläderna vid senaste nyårskonserten med dirigenten Gustavo Dudamel som också fick en ny kostym uppsydd.
Bilderna avslöjar att Wiens filharmonikers nya scenkläder är en ren kopia av ”Öset” Luhrings banbrytande kläddesign från 1911, notera särskilt de iögonenfallande revärerna och den lediga stilen. Öset Luhring* spelade i brassektionen i GAIS (Götheborgs Allmänneliga Indelta Spelarkår), föregångaren till det som idag är Göteborgs Symfoniker, och var en av de första att anställas av Göteborgs orkesterförening 1905.
Att Göteborgs Symfoniker stått modell för den anrika orkestern i Wien må förvisso ses som en komplimang. Även för Göteborgs Symfoniker har klädvalet varit en viktig fråga under orkesterns historia. Redan på 1910- talet lämnade suppleanten i orkesterns pensionsfond, tidigare nämnda sousafonist Luhring, in ett förslag om vidare och längre slag på byxorna – enligt det engelska dandymodet – samt en högglansig revär med pärlemoinslag för att befrämja skönheten och öka attraktionskraften.
Men det gick inget vidare: förslaget nedröstades med 23 för och 24 emot vid den stora omröstningen på restaurang Höstacken på Stallgatan 17, 3 tr. ”Öset” Luhring blev vansinnig av ilska när han insåg att gode vännen Andersson, trumpet, gått över till andra sidan sedan han mutats med sex halvor Carlshamns flaggpunsch. Röstningen skedde lyckligtvis tre timmar innan landsfiskalen larmades till platsen efter att en rödbrusig ”herr A” ömt bitit kypar Kullrygg i örat och sedan somnat med näsan i rosenrabatten.
Klädförslaget var ändå dömt att misslyckas: enligt kungliga regementsstadgan paragraf 4B:7 fick endast kungens livvakter, fjärde graden, bära högglansiga revärer. Och endast när de poserade privat. Enligt en notis i Göteborgs Aftonpost den 31 mars 1911 var också pärlemoförslaget misslyckat. Sömmerskan Trockla Vindt, 63, förklarade: ”Åh, så förfärligt. Man skickade rå pärlemo saltad i kagge som luktade fasansfullt. Dessa sorgliga rester av musselskal, fiskade med släpnät utanför Näset av två giktbrutna änkor, stank värre än latrinen utanför stadsfullmäktige. Åh, så förfärligt.
Och inte heller gick det att sy pärlemon, den fick limmas med kokat benlim som fastnade överallt, utom på pärlemon. Portvaktens osnutne och nyfikne springpojke smet in och luktade i limgrytan och fastnade sedan med näsan i en spickekorv, vad han nu hade där att göra. Han fick skäras loss med rakkniv och levde sedan resten av året med en dubbelt så stor kran. ”Korvnäsan!” skrek ungarna när han levererade pilsner till slaktarns lärling Malte Styckman, ”Korvnäsan!” ”Korvnäsan!” Åh, så förfärligt.”
På 1940-talet bildade orkesterföreningen en kostymkommitté, KK, med beslutsrätt i underhållsutskottet, UU, och även vägledande i förvaltningsfrågor, FF. Således gavs svar på remiss av KUF och underlags ogillande av FUK med domvärjo in pleni av KUF-KUF. Varefter slutligt beslut beslutades slutgiltigt av FUK-FUK. Beslutsprocessens juridiska giltighet ifrågasattes dock, med all rätt, av pukslagare Torsten Mallet som hävdade att KUF-FUK i så fall hade veto över FUK-KUF och därmed omöjliggjorde för KKUUFF att, i demokratisk mening, besluta om någonting.
Ordföranden blev så förtvivlad att han med tårade ögon välte vattenkaraffen över tre års bläckskrivna protokoll som på ett ögonblick blev oläsliga. Opponenten utbrast i ett kort, rått skratt innan KK; UU och FF upplöstes såsom varande obehövliga. Detta kostyminitiativ blev kortvarigt.
Något bättre gick det med ett förslag om ny klädsel till barn- och familjekonserterna med det uttalade målet att öka publiken från 12 till 16 betalande besökare.
Skräddare Sixten Sachs fick uppdraget att ta fram ett förslag på lämpliga kläder med en stil som skulle tilltala både små och stora. Nu var herr Sachs något till åren kommen, för att inte säga gammal, eller helt enkelt uråldrig, och hjulbent. Därför fick hans kläder ett något darrhänt och avrundat utseende, vilket kunde vara nog så tjusigt. Färgsättning och design var mycket iögonfallande.
Den nya kostymen lockade fram skratt, många skratt, men tyvärr också tårar och skrik från upprivna barn. Efter konserten minskade publiken dock från 12 till 9 betalande, och en som inte kunde bestämma sig. Kostymerna såldes veckan därpå till en juniorteater i Åbo.
Senaste nytt om nya kläder för Göteborgs Symfoniker är att en av Sveriges hetaste modeskapare erbjudit sig att rita en helt ny och revolutionerande kostym. Personen i fråga, som önskar vara anonym, har nyligen arbetat med prestigefyllda evenemang som Melodifestivalen, Lödöse nyårsrevy och Norrköpings spårvägar.
Den nya lösningen har unika lösningar som ventilationsslitsar på strategiska ställen samt så kallade dragspelsfack – veckade folderfickor – vilka tillåter extremt stora rörelsespann för armar, ben, ljumskar och ryggslut.
Härmed kan Göteborgs Symfoniker spela vilken musik som helst utan svårighet, till och med Volker Ruskas ökända Apocalyptic Symphony for Musician, Rope and Monkey som aldrig kunnat höras till slutet tidigare, trots tappra försök av Borduriens militärmusikkår och San Quentin Symphony. Den nya kostymens spolliknande form, glatta yta (vattentät), hårt hållna krage och stora tygåtgång är några kompromisser som får accepteras för ett fullödigt musikaliskt framförande.
En av den nya kostymens absoluta finesser är den inbyggda sittkudden med stålresår och tagelbotten. Den revolutionerande konstruktionen har patenterats och förfrågningar har redan flutit in från Berlinfilharmonin och Islands symfoniorkester. Kudden är inte bara bekväm, den ger också med sin 20 cm höjd bättre sikt till dirigenten och tillåter spel på kalla säten som plåtpallar och bandybänkar. Med sin utskjutande gump och axlarnas strutsplymer kommer den nya kostymen att ge Göteborgs Symfoniker en unik profil i världen.
*Precis när detta nummer av Podiet skulle skickas till tryck kom beskedet att den nya kostymen blivit fullkomligt refuserad, ja helt nedgjord. Den gick inte bara inte att spela i, modeskaparen hade glömt att göra hål för armarna, den gick inte att komma i över huvud taget. Den ansvarige jagades på flykt och blev så skrämd att han inte synts till sedan dess. Ryktet säger att han nu designar strumpor åt en varuhuskedja i den ryska delrepubliken Tjuvasjien. Enligt ännu obekräftade uppgifter kommer Göteborgs Symfoniker att fortsätta spela i sedvanlig utstyrsel de kommande två decennierna. Beslut om förundersökning av ny scenklädsel kommer således att ske tidigast år 2037, den 18 oktober.
Text Stefan Nävermyr
Foto Maria Ziegelböck
*Öset Luhring spelade i brassektionen i GAIS (Götheborgs Allmänneliga Indelta Spelarkår), föregångaren till det som idag är Göteborgs Symfoniker, och var en av de första att anställas av Göteborgs orkesterförening 1905. Mer om detta finns att läsa i artikeln Året var 1414.
