Som pianist hos Göteborgs Symfoniker, den enda anställda, har Juan bland annat uppdraget att repetera med körer och sångare. Något han fick bra träning på under sina år i Nederländerna där han en tid arbetade på en operastudio.
Men Juan Zurutuzas resa börjar långt tidigare. En resa som innehåller tvära kast, en dos slump och en rejäl initiativförmåga. Juan är 18 år när han befinner sig i hemstaden Querétaro i mellersta Mexico City utan jobb och utan framtidsplaner. Det enda han har lust med är att spela piano, hans passion sedan fyraårsåldern. Juan ser en peruansk pianostjärna framträda på det lokala konserthuset och får ett infall att ringa henne. Han övertalar henne att ge honom pianolektioner.
– Mina gamla lärare kände sig svikna. Men jag är väldigt envis så jag gjorde det ändå. Jag tror inte att en person kan ha alla svaren.
Juan sätts i hårdträning. Kanske för hård. Pianostjärnan knäcker nästan Juan med sin kritik.
– Jag gjorde allt hon bad om men ingenting var rätt. Hon var en bra virtuos, men hon fick mig inte direkt att må bra…
Där kunde kanske pianolivet slutat. Men Juan ger sig inte. Han börjar spana efter utbildningar utomlands och hör talas om konservatoriet i Haag i Nederländerna.
– Jag gillade organisten Ton Koopman och det måste vara ett bra ställe eftersom han brukade undervisa där.
Juan söker och blir antagen. Genom att ta kontakt med en chef för ett mobiltelefonbolag i Mexiko, Alejandro Nogués, lyckas han få finansiering för resan till Europa.
– Hade det inte varit för honom hade jag inte suttit här idag!
Väl i Haag som musikstudent tar sig Juan fram i musikvärlden på sitt eget sätt. På en av hans konserter sitter två välkända mecenater i publiken, Cora och Herman Labberté-Hoedemaker. Juan kliver fram efter konserten och ber paret sponsra honom.
– Jag vet inte vad jag tänkte, skrattar Juan. Tänkte jag alls?
Men framryckningen ger resultat. Juan får finansiering och kan försörja sig som frilanspianist. Genom sin vän och lärare Rian de Waal bjuds han till festivaler och knyter kontakter. Han får ett eget piano av toppkvalitet, ett Kawai, tack vare ett generöst utlån från Muziekinstrumenten Fonds.
Hösten 2018 får Juans make Andrew syn på två annonser på Musical Chairs, ett nätforum för musiker. Den ena är till en pianisttjänst i Bodø, Nordnorge och den andra är till Göteborgs Symfoniker. Juan söker båda tjänsterna. Och vad gör Juan när han ser sig besegrad i sista urvalet till tjänsten i Bodø?
Jodå – han kontaktar vinnaren, Yegor Shevtsov, och ber honom om lektioner. Det blir ett samarbete som förändrar Juans liv.
– Jag ville bli mer bekväm i mitt sätt att spela. Att omsätta en idé i handling är så svårt. Jag hade gjort det med ren viljestyrka tidigare, eller rent av fejkat.
Rivalen, numera vännen Yegor, från Bodø tittar på hans positioner, ger honom tips om hållningen vid pianot, små detaljer i fingrarna, i armbågarna.
De har hela tiden mötts online, aldrig i verkligheten. Och råden fungerar. När Juan kommer till Göteborg som en av 40 sökande på provspelning för Göteborgs Symfoniker blir han kvar i omgång efter omgång, tills de bara är två kvar.
– Yegor var avgörande för att jag kom så här långt. Jag tänker fortfarande på hans instruktioner dagligen.
I ansökningsmomenten ingick att spela både med symfoniorkestern, spela kammarmusik och spela med Göteborgs Symfonikers Vokalensemble. Efter en prövoperiod på flera månader fick Juan våren 2022 en fast anställning hos Göteborgs Symfoniker på piano och celesta.
Hann du tvivla under provtiden på om det var rätt för dig?
– Nej, aldrig! Jag är 41 år och har aldrig haft ett fast jobb, skrattar Juan. Och alla var så otroligt trevliga under hela processen.
Han har svårt att hejda berömmet när han pratar om sina kollegor i orkestern, särskilt vännerna på slagverk, harpa och horn som han sitter närmast.
– De är i världsklass. Klockan 10 på måndagar börjar vi repa och allt låter redan ”amazing”.
Vad tycker du är svårt?
– Att anpassa sig. Har du ett solo ska du ta täten, i kammarmusik ska du få kollegorna att känna sig bekväma. Ja, det gäller ju stor orkester också. Du måste vara alert och förberedd.
Posten som pianist hos Göteborgs Symfoniker innehades i nära 30 år av dalasonen Erik Risberg. En profil i Göteborgs musikliv som med åren fick en särskild plats i publikens hjärtan.
– Jag jämför mig inte alls med Erik. Han har inspirerat publiken så mycket, jag kan inte begära en sådan roll. Allt jag själv önskat mig, det har jag redan här, säger Juan Zurutuza.
Vi släntrar runt i gränderna runt Gatenhielmska huset i Majorna. Juan får posera för fotografen Ola och skrattar besvärat. Den där intensiteten i ansiktet, kanske påminner den lite om Erik ändå.
Fakta Juan Zurutuza
Hemstad: Querétaro, Mexiko
Bor: I Majorna
Familj: Maken Andrew
Hobby: Laga god mat
Favoritpianon: Konserthusets två Steinway Concert Grands och min nya Yamaha Hybrid. Nu kan jag spela tyst i lägenheten!
Drömstycke: Poulencs Aubade. Jag hörde det med Svjatoslav Richter och blev helt förälskad.
Text Jenny Svensson
Foto Ola Kjelbye
