Göteborgs Konserthus Verdis Requiem

GIUSEPPE VERDI (1813-1901) MISSA DA REQUIEM Requiem et Kyrie Dies irae Offertorio Sanctus Agnus Dei Lux aeterna Libera me Giuseppe Verdi har gått till historien som en av de allra främsta operatonsättarna - han komponerade 28 operor och många av dem hör ännu till operahusens standardrepertoar. Utöver dessa storslagna sceniska verk skrev han en stråkkvartett, några romanser och ett tiotal kyrkliga verk med kör. Men Verdi var definitivt inte en kyrkans man, tvärtom var han som fritänkande revolutionär starkt kritisk till den katolska kyrkans politiska och ekonomiska inflytande, och inte minst till prästerskapet. Att han ändå komponerade kyrkomusik hör snarare ihop med att han känt andliga behov eller velat hylla älskade medmänniskor. Vid sidan av Verdi är Rossini en av de allra främsta italienska operatonsättarna. De beundrade varandra men var alltför olika i sinnelaget för att bli goda vänner. Trots att Rossini som tonsättare varit tyst i årtionden när han avled 1868 insåg Verdi att världen nu blivit betydligt fattigare. För att hylla sin föregångare föreslog Verdi att man bland Italiens alla tonsättare skulle lotta ut uppdraget att komponera varsin sats till ett rekviem, en dödsmässa. Idén mottogs med entusiasm men dessvärre föll lotten bara på andra och tredje klassens tonsättare, kompositörer som idag är helt bortglömda. Enda undantaget var Verdi själv, och han komponerade finalen Libera me - musik som höjer sig skyhögt över de andra bidragen. Projektet fick ingen bra start och blev till slut så fyllt av intriger och svårigheter att Verdi drog sig ur för att i stället påbörja arbetet med Aida. Men han tyckte att Libera me-satsen var alltför bra för att falla i glömska. Utan särskilt mål i sikte började han därför skriva på en egen dödsmässas första och andra avsnitt. 1873 avled en av de personer Verdi beundrade allra mest: diktaren, statsmannen och humanisten Alessandro Manzoni, 88 år gammal. Han beundrades också av Lord Byron, Goethe, Balzac och många andra. Verdi hade inte vågat närma sig idolen, men ställdes genom hustruns listiga ingripande en gång öga mot öga med honom och han blev överväldigad av mötet. Manzoni låg på lit de parade i stadshuset i Milano i flera dagar och förärades en statsmanna-begravning. Verdi förmådde inte bevista begravningen men fann nu anledning att fullborda sin påbörjade dödsmässa. Han erbjöd kommunledningen i Milano att utan ersättning komponera, trycka och leda framförandet av verket - och på årsdagen av diktarens bortgång (22 maj 1874) dirigerade Verdi sin mässa i Markus-kyrkan i Milano med så stor framgång att det redan tre dagar senare framfördes på nytt, men då i La Scala-operan. Sedan följde slag i slag ytterligare tre framföranden i Milano, sju på Théâtre-Italien i Paris, fyra på Hofoper i Wien och tre i Royal Albert Hall i London - alla dirigerade av Verdi själv. Publiken var i allmänhet överförtjust och till renläriga katolikers stora förtret hurrade och applåderade man framträdandena. Många menade att operan tagit ett alltför stort insteg i detta verk, och därmed in i kyrkan. Ja, man antydde att detta var en av Verdis bästa operor! Andra hävdade motsatsen. Ett är klart: det är ett synnerligen dramatiskt verk Verdi skrivit och han har behandlat den liturgiska texten med stor frihet. Samtidigt avslöjar han också stor lärdom i sina anspelningar till äldre italiensk kyrkomusik, ända tillbaks till den gregorianska sången. Verket inleds lågmält och innerligt med Requiem, "vila", innan dödsmässans centrala sats, Dies irae, tar vid med sina domedagsbasuner och vredesutbrott. Offertoriet framförs av solistkvartetten och Sanctus är en åttastämmig dubbelfuga. Många betraktar Agnus Dei som mässans hjärtpunkt och Lux aeterna är en ljust strålande bön som föregriper den avslutande Libera me som sopranen svarar för. Verdis Requiem är ett av de mest storslagna och gripande verken i sin genre, och det har bibehållit sin popularitet i långt över ett sekel. STIG JACOBSSON

Göteborgs Symfoniker har kallats "En av världens mest formidabla orkestrar" av The Guardian och har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Sedan 2013 är den respekterade och efterfrågade amerikanen Kent Nagano förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han ledde Symfonikerna på framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland 2015. Göteborgs Symfoniker driver också en omfattande verksamhet för barn, inklusive det årliga musiklägret Side by Side by El Sistema, samt erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se. Dessa konserter kan också ses på mobiler och surfplattor via egna appar. Hösten 2017 inträder finske Santtu-Matias Rouvali som orkesterns chefdirigent. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, senast en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent.

Mångsidige Roberto Rizzi Brignoli studerade piano, komposition och dirigering vid Verdi-konservatoriet i Milano. På La Scala samarbetade han med Riccardo Muti och fick dirigera flera operaproduktioner, bland dem succéerna Lucrezia Borgia av Donizetti och Adriana Lecouvreur av Cilea vilka också gav eko internationellt. I hans repertoar finns framförallt italiensk och fransk opera liksom klassisk och romantisk symfonisk musik. I hemlandet har han bland annat dirigerat symfoniorkestrar i Verona, Rom, Genua och Milano. Han har också samarbetat med Deutsche Oper Berlin, Radioorkestern i Amsterdam, Lyonoperans orkester, Tokyos filharmoniker och Franska Nationalorkestern. Roberto Rizzi Brignoli har lett framföranden av de stora operatonsättarna, som Bellini, Verdi och Puccini, på flera av de stora operahusen och festivalerna i Italien, Spanien, Frankrike, Japan, Schweiz och USA. 2010 gjorde han hyllad debut på Metropolitan i New York med Puccinis La bohème. Bland kommande höjdpunkter finns flera gästuppdrag vid Deutsche Oper Berlin (bland dem Verdis Trubaduren och Don Carlos) och Rossinis Barberaren i Sevilla och Donizettis Maria Stuarda vid operan i Marseille. Roberto Rizzi Brignoli har gjort inspelningar för Sony Classical och Warner Classics och uppsättningarna av Cileas Adriana Lecouvreur på La Scala och Puccinis La Rondine på Deutsche Oper Berlin har givits ut på dvd.

Göteborgs Symfoniska Kör firar 2017 sitt 100-årsjubileum. Kören grundades 1917 av Elsa Stenhammar tillsammans med orkesterföreningens ordförande Peter Lamberg. Den 8 december 1917 debuterade kören i Beethovens Körfantasi med Wilhelm Stenhammar som solist vid flygeln. En del körmedlemmar har gedigna musikutbildningar medan andra har tagit privata sånglektioner. En sak har de dock gemensamt: stor körvana. Göteborgs Symfoniska Kör är en ideell förening som är knuten till Göteborgs Symfoniker. Kören medverkar i konserter och föreställningar i såväl orkesterns som i egen regi. Kören repeterar regelbundet med kormästare Alexander Einarsson och Symfonikernas pianist Erik Risberg.

Den finska mezzosopranen Tuija Knihtilä studerade vid Sibeliusakademin i Helsingfors, Konstuniversitetet i Berlin och Operastudion i Zürich. Fram till 2010 var hon engagerad som solist vid Finska Nationaloperan där hon sjöng i produktioner som Mozarts Così fan tutte, Verdis Rigoletto och Bizets Carmen. Hon hyllades särskilt för sin gestaltning av Amneris i Verdis Aida. Tuija Knihtilä har också framträtt vid festspelen i Savonlinna samt på operorna i Oslo, Weimar, Köpenhamn, Malmö och Venedig där hon sjöng på Teatro la Fenice med Myung-Whun Chung som dirigent. Hon har också haft operaengagemang i Brasilien, USA och Tyskland. Tuija Knihtilä är också efterfrågad som konsertsångare. Hon samarbetar regelbundet med dirigenter som Leif Segerstam, Jukka-Pekka Saraste och Micko Franck samt ledande orkestrar i Norden och övriga Europa. Bland aktuella engagemang finns rollen Laura i Ponchielli La Gioconda samt världspremiären av Aulis Sallinens opera Slottet i vattnet i Savonlinna.

Säsongen 2017-2018 framträder tenoren Barry Banks vid öppningskonserten med Mozarteumorkestern I Salzburg under Riccardo Minasis ledning. Bland andra höjdpunkter kan nämnas Mahlers Symfoni nr 8 med Taiwans Nationalorkester och Lan Shui, Brittens War Requiem med Baldur Brönniman i Porto, Portugal, Händels Messias med Cincinnati Symphony Orchestra och Juanjo Mena samt Rimskij-Korsakovs Den gyllene tuppen i Concertgebouw med Vasily Petrenko. Barry Banks enastående framträdanden i operor av Bellini, Rossini och Donizetti har fört honom till världens ledande operahus. Nyligen gjorde han debut på Theater an der Wien som Norfolk i Rossinis opera Elisabetta, Regina d'Inghilterra och han kommer också att sjunga rollen som Hertigen av Mantua i Verdis Rigoletto vid operan i Portland.

Musikvärlden är på väg att upptäcka en ny, stor bassångare som kännetecknas av sin starka scenpersonlighet och imponerande klang. Henning von Schulman är utbildad vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn där han tog examen våren 2013. Han har framträtt i roller som Figaro i Figaros bröllop, Leporello i Don Giovanni, Sarastro i Trollflöjten och La voce i Idomeneo (samtliga Mozart), Lodovico i Otello och Banco i Macbeth (båda Verdi), Colline i La bohème (Puccini) samt Raimondo i Lucia di Lammermoor (Donizetti). Senast den svenske basen sjöng i Göteborg gjorde han ett sent inhopp i Verdis Requiem 2015 med Joana Carneiro som dirigent. Efter ett antal år som uppskattad sångare i den fasta ensemblen i Köpenhamn har Henning von Schulman inlett en frilanskarriär. I dag är han en mycket framgångsrik bas på operascenerna och efterfrågad solist i verk som Händels Messias, Mozarts, Verdis och Faures rekvier samt andra oratorier. Henning von Schulman har vunnit priser och fått utmärkelser för sin sång i och utanför Sverige: direkt efter sin examen 2013 vann han som förste svenske sångare den prestigefyllda Otto Edelmann-tävlingen i Wien. Sommaren 2014 tilldelades han andrapris i den internationella Wilhelm Stenhammar-tävlingen i Norrköping och sjöng konsertserien Ung svensk solist vid Scenmusik i Sörmland. Under sommaren 2014 medverkade Henning von Schulman i unga kommande stjärnor i Vattnäs konsertlada samt på Tivoli i Köpenhamn i Bellinis opera Puritanerna. Sångarkarriären påbörjades tidigt som gossopran i Visby och fortsatte efter gymnasiet och flytten till Uppsala i manskören Orphei Drängar. Studier tog vid på Vadstena Folkhögskola samt Musik-högskolan i Malmö och därefter operastudier i Köpenhamn. Under säsongen 2017-2018 medverkar Henning von Schulman i ett flertal produktioner på Det Kongelige, Malmö Opera, operan i Köln samt operan i Oslo där han är återinbjuden i rollen som Sarastro i Trollflöjten.