Göteborgs Konserthus VÄGUS Vinterkonsert

Med musik ur: Mozart: "Eine kleine Nachtmusik" Mozart: Symfoni nr 40 Beethoven: Symfoni nr 3 Beethoven: Symfoni nr 5 Strauss: "An der schönen blauen Donau" Brahms: "Es tönt ein voller Harfenklang" (text av Friedrich Ruperti) Brahms: Symfoni nr 4 Bruckner: Symfoni nr 4 Mahler: Symfoni nr 6 Beethoven: Symfoni nr 9

Claude Debussy (1862-1918) Förspel till en fauns eftermiddag Den 27-årige Claude Debussy tog starkt intryck av gamelanorkestrar från Java. Detta var före radions och grammofonskivans tid och få människor hade hört denna exotiska och suggestiva slagverksmusik med gongar, klockor och pukor som ackompanjerade dans och skuggteater. Debussy fascinerades av klangerna och femtonsskalorna som kom att anas i mycket av hans kommande musik. Ett exempel är Förspel till en fauns eftermiddag med sitt fallande flöjtmotiv och antika cymbaler, crotales, som spelar en liten men viktig roll i stycket. Dessa små cymbaler blixtrar till som stjärnor med strålande efterklang i de skimrande orkesterackorden. Debussys orkesterstycke från 1894 inspirerades av dikten En fauns eftermiddag av Stéphane Mallarmé, symbolistpoeten med oöverträffad känsla för språkliga nyanser och klanger (han såg själv sin poesi som musik). Att stycket fick titeln "förspel" beror på att Debussy, enligt vissa källor, planerade en tresatsig svit med förspel, mellanspel och parafrasfinal, men endast fullbordade förspelet.

Maurice Ravel (1875-1937) Tzigane Tzigane kommer från ungerskans cigány, zigenare. Ravel går rakt på sak i sin titel: hans stycke med sin långsamma, rapsodiska inledning och accelererande avslutning där strängarna vibrerar både av skönsång och pizzicaton är en egen fri gestaltning av den violinkonst som på 1800-talet utvecklades till nya virtuosa nivåer av romska violinister i främst Ungern. Deras orkestrar blev turnerande stjärnensembler som med fart och fläkt erövrade publiken med verbunkosmusik och medryckande csardas (danser). Ravel skrev sitt stycke för en av den tidens mer framstående violinister, ungerska Jelly d’Aranyi. Att få ett verk skrivet av Ravel – efter Debussys död 1918 den störste då levande franske tonsättaren – var ett riktigt kap. Ravel arbetade långsamt och hans produktion var knappast stor. Från 1924 och fram till sin död 1937 komponerade han bara en handfull verk: Bolero, de två pianokonserterna, violinsonaten, ett par mindre orkesterstycken samt några sånger. Första versionen av Tzigane skrevs för violin och luthéal, en anordning av den belgiske orgelbyggaren Georges Cloetens. Denna järnkonstruktion monterades över strängarna på en flygel och kunde med en rad olika registreringar bland annat fås att klinga som en cembalo och paradinstrument cimbalom, det stränginstrument som spelas med klubbor och producerar en färggrann och övertonsrik klang. (Moderna lyssnare har också gjort jämförelser med Fender Rhodes, elpianot!) En del av dessa klangeffekter har Ravel överfört i orkestreringen han gjorde senare samma år. Harpan vikarierar här och där som luthéal förklädd till cimbalom. När Jelly d’Aranyi spelade Tzigane i Paris 1924 tyckte en recensent att Cloetens uppfinning mest påminde om ”en skramlande speldosa”. Men orkesterversionen togs emot väl vid premiären den 30 november och konsertrapsodin utgör än idag en lockelse för violinister utan nerver. Stefan Nävermyr

Igor Stravinsky (1882-1971) Eldfågeln, svit (1919) Introduktion och Eldfågelns dans Prinsessornas ringdans Kasjtjejs avgrundsdans Vaggsång Final Sviten från 1919 tar en mindre orkester i anspråk - originalmusikens orkester från 1911 var med Stravinskys egna ord "slösaktigt stor" - och innehåller endast de absolut bästa melodierna. Den är alltså enklare att framföra och har garanterat lett till fler konsertframföranden av musiken vilket gladde Stravinsky på flera sätt. Han må ha varit en revolutionär kompositör men som frilansare var han kapitalist ut i fingerspetsarna. Det kan tyckas vara en märklig kombination men är man en konstnär med stor integritet följer automatiskt en hög värdering av det egna skapandet och dess marknadspotential. Eller som han själv sa vid en inspelning i mitten av 1960-talet: "I like my own music. Excuse me." Eldfågeln blev en succé utan like för Ryska baletten i Paris och med ens stod Stravinsky högst på innelistan. Vilken lyx att få utnyttja den jätteorkester impressarion Djagilev ställde till hans förfogande med baktanken att skapa sensation - "störst, bäst och vackrast!" Tricket lyckades. Än idag är Eldfågeln i dess olika former Stravinskys mest spelade verk. Hans egna minnen från uruppförandet är fragmentariska: "Den första Eldfågeln! Jag stod i mörkret i operan under åtta orkesterrepetitioner med Pierné som dirigent. Scenen och hela teatern glittrade vid premiären och mer minns jag inte." Stefan Nävermyr

Kim Phipps är dirigent och konstnärlig ledare för Västra Götalands ungdomsorkester sedan starten år 2000. Han är även sedan 2003 konstnärlig ledare för Läcköoperan samt dirigent för den prisbelönta Svenska Kammarkören, som han också grundade. Kim Phipps föddes i London och fick sin tidiga musikaliska utbildning som korist vid New College, Oxford. Han tog sin B.A. som Choral Scholar vid King's College, Cambridge och fortsatte med att studera sång vid Guildhall School i London. Därefter följde dirigentstudier i München och Manchester och han gjorde sin professionella debut på GöteborgsOperan 1985. De följande tio åren ägnades till stor del åt opera med engagemang på Sadlers Wells och English National Opera i London, Krefeld i Tyskland och Malmö i Sverige. 1994 flyttade Phipps till Sverige och Göteborg. Även om opera fortfarande är ett viktigt inslag i hans karriär är orkester- och körarbete nu lika viktigt. Han har dirigerat de flesta professionella orkestrar i Sverige inklusive Göteborgs Symfoniker.

Violinisten Victoria Stjerna har tidigare varit biträdande konsertmästare i kammarorkestern Musica Vitae. Hon är en av grundarna av O/modernt Chamber Orchestra och turnerar regelbundet i Europa. Hon spelar i en rad olika sammanhang, inklusive uruppförande av nutida stycken, och utforskar improvisation inom jazz och folkmusik. Hon har studerat vid Edsberg Musikinstitut, Kungliga Musikhögskolan i Stockholm samt vid Accademia di Santa Cecilia i Bergamo, Italien.