Göteborgs Konserthus Uruppförande med Peter Eötvös

PETER EÖTVÖS (f 1944) SECRET KISS Melodram för berättare och fem instrument, uruppförande Text Mari Mezei i urval från Alessandro Bariccos novell Silke Melodramen Secret Kiss komponerades efter önskemål från den japanska sångerskan och artisten Ryoko Akoi. Medan hon rör sig mot västvärlden från öst gör Peter Eötvös tvärtom: han bjuder in östtraditionerna till en dialog ur ett västligt perspektiv (hans stycke Harakiri från 1973 har också framförts av Ryoko Akoi ett flertal gånger). Den underbart lyriska Silke, en novell från 1996 av den italienske författaren Alessandro Baricco, fokuserar också på mötet mellan japansk och europeisk kultur. Det är berättelsen om en fransk affärsman som på 1800-talet har för avsikt att ta med sig silkesmaskkokonger till Europa. I Japan blir han förälskad i en mystisk ung kvinna. Secret Kiss återger endast en scen i novellen: fransmannen träffar först kvinnan vid ett affärsmöte med den japanske man som bevakar silkets hemligheter. Hon ligger vid hans sida med huvudet i hans knä. Vid något tillfälle under samtalet möts deras blickar, och han häpnar över att hennes ögon inte har asiatisk form. Generad tar han en klunk av sitt te, kvinnan sträcker sig efter hans kopp och dricker från exakt det ställe han druckit, och sätter sedan försiktigt ner koppen. Fransmannen, i sin tur, upprepar ceremonin och tömmer koppen. De kommer aldrig att ses igen. Hos Eötvös spelar den ceremoniella delen i hans stycke med japanskt tema lika stor roll som tonsättarens teatraliska användning av instrumenten: vid ett ställe spelar slagverkaren på bastrumman som om han vände på sin kopp. Outtalade händelser och tillbakahållna känslor symboliseras av de två blåsinstrumenten när de spelas i sina lägre register, ackompanjerade av violinen som stämts ned en halvton och cellon som tillför unika färger och, då och då, som ett basinstrument - musikens fundament. Baricco säger om sin berättelse: "Varje historia har sin egen unika musik. Denna har vit musik. Det är viktigt att framhålla för vit musik är en underlig musik, ibland är den oroande: den spelar svagt och man dansar långsamt till den. När någon spelar den rätt är det som att lyssna på tystnad, och de som dansar den väl ser ut att stå stilla när man tittar på dem. Det är en förbannat komplicerad sak, det där med den vita musiken." GERGELY FAZEKAS

GYÖRGY LIGETI (1923-2006) KAMMARKONSERT (1970) FÖR SINFONIETTA För den stora massan kan Ligetis musik vara bekant genom framförallt Stanley Kubriks filmkonst. I filmerna 2001 - en rymdodyssé, The Shining eller Eyes Wide Shut ljuder flera av hans ikoniska orkesterverk suggestivt. I sin egen rätt utgör Ligetis tonsättargärning en central del i efterkrigstidens musikarv. Från orkesterverkens närmast elektroniska klangvärld via den spektakulära musikteatern till de sena rytmiska verken, bäst exemplifierat i de vidunderliga pianoetyderna. Kvällens kammarkonsert markerar på många vis starten på en omorientering av Ligetis musikaliska dräkt. En där 1960-talets täta texturer möter flera klassiska kompositionstekniker. Melodin återinförs också - om än subtilt och inte direkt konventionellt - som en bärande kraft i musiken. Inte minst börjar här skönjas det polyrytmiska arbete som under de kommande årtiondena skulle bli alltmer domine- rande. Kammarkonserten som färdigställs 1970 består av fyra satser, som alla förenas i en stram, mekanisk form. Satserna skiljer sig mycket åt i energi och klang men i konstruktion är de som olika brytningar genom samma prisma. Genomgående finner vi kanon som det musikaliska kittet. En kanon vars komplexitet och raffinering gör att harmonik, melodik, riktning och form hela tiden är i transformation. Första satsens expanderande kluster blir i andra satsen satt i ett märkligt spel mellan för- och bakgrund, vilket bjuder in lyriska passager. I tredje satsen ljuder en intensivt mekanisk, klockliknande musik som för tankarna till Ligetis spektakulära Poème symphonique för 100 metronomer. Även om det ska tilläggas att just klockan, det mekaniska urverkets sonora egenskaper, är djupgående musikalisk hemvist för Ligetis verk. I fjärde satsen blir rytm, klang och melodi satta i en polyrytmisk skrud. Det slingrar och svänger, men även om gestiken här blir mer utspridd, fragmenterad och partivis samtalande fungerar den i mångt och mycket på samma vis som första satsens expanderande klusterklang. ESAIAS JÄRNEGARD

PETER EÖTVÖS (f 1944) DA CAPO (2014), VERSION FÖR MARIMBA OCH ENSEMBLE Peter Eötvös musikergärning är en sak för böcker. Vidden är svindlande. Som tonsättare, som dirigent, som portalgestalt för kampen för den nutida musiken. Här i Göteborg är han en regelbunden gäst hos Symfonikerna och han har under åren även varit av stor vikt för Gageego!s utveckling. Att få vara en del av hans 75-årsfirande genom att dels uruppföra Secret Kiss, dels framföra Da Capo med honom själv på podiet är en stor ynnest och glädje! Om Da Capo står skrivet: "Betydelsen av Da Capo är att återvända till början och starta ånyo. En musikalisk process som når någonstans, men inte slutar. Stycket börjar om och börjar om, men på ett nytt vis, ifrån olika material - nio till antalet - som alla härrör från den initiala melodin. En melodi som kommer från Mozarts anteckningsböcker. De är fragment, idéer till teman, som till största delen aldrig kom att bli färdiga kompositioner. Peter Eötvös låter här temana presenteras klart urskiljbara för lyssnaren men låter dem genast utvecklas och transformeras. Mozarts fragment är mer eller mindre genast omarbetade in i kammarensemblen, bland instrument som på 1800-talet ännu var okända. Den musikaliska resans äventyrlighet görs än mer speciell genom att solisten (antingen på cimbalom eller marimba) spelar på ett instrument som med all säkerhet var helt oanvänt under 1800-talet inom ramen för Mozarts värv." ESAIAS JÄRNEGARD

Ensemblen bildades 1995 och arbetar med att utforska och göra den nutida kammarmusiken mer tillgänglig. Som en av de viktigaste aktörerna i musiksverige uppskattas ensemblen för att på ett lustfyllt och nyfiket sätt tolka dagens musik på högsta tekniska och konstnärliga nivå. Gruppen samarbetar regelbundet med svenska och internationella gäster som Peter Eötvös, H K Gruber och Pierre-André Valade. Förutom konserter i Sverige har ensemblen turnerat i bland annat Ryssland och Danmark samt gästspelat på Lange Nacht der Neue Klänge i Wiens konserthus. 2015 firade Gageego! 20-årsjubileum och fick en egen serie i Göteborgs Konserthus. 2016-2017 hade konserterna fyra europeiska huvudstäder som tema: Rom, Paris, London och Berlin. Denna säsong är fokus på Gageego!s favorittonsättare, både med länkar bakåt i tiden och mot kompositörer som stått på ensemblens önskelista.

Tonsättare, lärare och dirigent: Peter Eötvös förenar tre roller i en framgångsrik och respekterad karriär på högsta nivå. Hans musik förekommer flitigt hos ledande orkestrar, samtida musik-ensembler och festivaler, och som tonsättardirigent har han lett projekt i städer i stora delar av världen. Hans många operor har haft stora framgångar, bland dem Three Sisters byggd på Tjechovs drama samt Paradise Reloaded (Lilith), Love and Other Deamons, Angels in America och Golden Dragon. Hans opera Sensa sangue beställdes och uruppfördes av New York Philharmonic Orchestra och Kölnfilharmonin. Bland hans senaste orkesterverk finns Cello Concerto Grosso som skrevs till Berlins filharmoniker, violinkonserten DoReMi och slagverkskonserten Talking Drums. Oratoriet Halleluja: oratorium balbulum för solister, kör och orkester uruppfördes vid Salzburgs festspel 2016. Säsongen 2016-2017 är det premiär för The Sirens Cycle för sopran och piano i London samt orkesterverket Alle Vittime Senza Nome 2016 i Milano. Han har också befattningen Creative Chair hos Tonhalleorkestern i Zürich. Peter Eötvös har varit titeldirigent hos Kammarorkestern vid Hilversums radio, BBC Symphony Orchestra, Radioorkestern i Stuttgart, Radioorkestern i Wien samt Budapests festivalorkester. 2003-2008 var han förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Tidigare har han arbetat med Stockhausen-ensemblen och Ensemble Intercontemporain där han var chefdirigent 1978-1991. Vid firandet av Pierre Boulez 90-årsdag 2015 dirigerade han London Symphony Orchestra. Som lärare har han varit verksam vid musikhögskolorna i Karlsruhe och Köln och han är aktiv vid sitt eget institut för unga dirigenter och kompositörer samt stiftelsen för samtida musik i Budapest. Peter Eötvös musik har spelats in och givits ut av skivbolagen BMC, Naïve, Deutsche Grammophon, ECM, Kairos och Col legno. Med Göteborgs Symfoniker finns utgåvor av hans egna ZeroPoints, pianokonserten CAP-CO med Pierre-Laurent Aimard och violinkonserten Seven med Akikao Suwanai (BMC), trumpetkonserten Jet Stream med Håkan Harden-berger (DG) samt Stravinskys Mavra (BMC).

Noh-aktrisen och sångerskan Ryoko Aoki är unik som kvinnlig representant för Noh-teatern vilken av tradition har dominerats av män. Hon har framträtt i ett flertal noh-pjäser men är framförallt en pionjär när det gäller att kombinera noh med samtida musik. Fler än 30 verk har komponerats för henne av tonsättare som Peter Eötvös, Toshio Hosokawa och Stefano Gervasoni. Ryoko Aoki har framträtt i Tokyo, Kyoto, Long Beach, Paris, Rom, London, Dublin, Bilbao, Budapest, Berlin, München och Köln och vid ett flertal internationella festivaler. Bland ensemble och orkestrar hon samarbetat med finns Ardittikvartetten, Diotimakvartetten och Münchens kammarorkester. Förra säsongen uruppförde hon Hosokawas Jungfrun från havet - om en flykting vid Medelhavet - med Ensemble InterContemporain, samt Federico Gardellas Två själar vid Teatro Maggio Musicale i Florens.