Vara Konserthus Symfonikerna spelar i Vara Konserthus

DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) PASSACAGLIA UR LADY MACBETH FRÅN MTSENSK Sjostakovitjs opera Lady Macbeth, efter Nikolaj Leskovs roman, blev en stor succé vid premiären 1934 och den spelades inom kort runt om i Sovjetunionen och även i Europa (Stockholm 1935). Men så råkade Stalin höra talas om detta framgångsrika verk och ville absolut se operan. Han tyckte inte om den! Och i stort sett dagen därpå försvann den från alla sovjetiska scener. Med tiden omarbetade Sjostakovitj operan och döpte om den till Katarina Ismajlova, efter huvudpersonen. Det är en förskräcklig historia som berättas, fylld av svek, våld, mord. Men operan är mycket gripande i skildringen av samhällets utstötta och är musikaliskt ett mästerverk. Mellan scenerna fyra och fem lade Sjostakovitj in ett intermezzo, en helt instrumental passacaglia ursprungligen skriven för orgel. Men eftersom orglar är sällsynta i operateatrar orkestrerade han den också. Det är ett tufft stycke musik vilket man också kan förstå om man vet vad som händer i de omgivande scenerna. I fjärde scenen har Katerinas liderlige svärfar Boris slagit hennes älskare Sergej sönder och samman - varför hon förgiftar Boris. I femte scenen överraskas hon av sin make, Sinovij, medan hon sköter om Sergej. Tillsammans mördar de Sinovij. STIG JACOBSSON

SERGEJ RACHMANINOV (1873-1943) PIANOKONSERT NR 4 G-MOLL OP 40 Allegro vivace (Alla breve) Largo Allegro vivace Rachmaninovs sista pianokonsert (nr 4) har en lång och turbulent tillkomsthistoria. Han började komponera den redan 1914 men blev snart hindrad, först av första världskrigets utbrott, sedan av tonsättarkollegan Aleksandr Skrjabins död och därmed behovet av att studera in dennes pianoverk för att kunna ta med dem på konsertkvällar, samt av 1917 års ryska revolution. När han kommit så långt erbjöds han några konserter i Skandinavien och det hjälpte honom att som ett första steg lämna det härjade Ryssland. Han fortsatte sedan västerut och den 10 november 1918 landsteg han i New York, och i USA stannade han resten av sitt liv. Men han kunde varken livnära sig som dirigent eller som kompositör utan var vid 45 års ålder tvingad till förnyade turnéer som pianist. "När jag tänker på två större verk som jag påbörjade innan jag lämnade Ryssland… längtar jag efter att fullborda dem". Det ena av dessa verk var den fjärde pianokonserten. Men hans pianoframträdanden tog all tid, ända tills han från årsskiftet 1926 bestämde sig för att ta åtta månader ledigt från turnerandet. Sluttakterna skrev han i Dresden, Tyskland, i slutet av augusti. Uruppförandet ägde rum med Philadelphiaorkestern ledd av Leopold Stokowski den 18 mars 1927 (13 år efter de första skisserna), och fyra dagar senare kunde man höra konserten i New York där man tyckte att konserten var långrandig och tröttsam salongsmusik. Recensenterna var ovanlig hårda. De skrev om hopkok från Liszt till Puccini, från Chopin till Tjajkovskij, och visst fanns det till och med lite Mendelssohn i konserten. Man fann att det var ett naivt kamouflage av heltonsskalor och sporadiska dissonanser men att musiken helt hörde 1800-talet till. Rachmaninov tog illa vid sig och drog in konserten. Han reviderade den senare, 1927, men återkom till den ännu en gång så sent som 1941 då han ändrade en hel del i orkestreringen och nästan nykomponerade hela finalen. Första satsen börjar stormigt och solisten får vara med nästan från start. Lägg märke till vackra soloinslag från orkestermusikerna, i synnerhet i engelska hornet. Den långsamma satsen bjuder på ovanliga harmoniska vändningar och vackra drömmar. Finalen är hektisk och får en oavbruten ström av skiftande mönster, och av rastlösa pyrotekniska utbrott, innan det hela slutar briljant. STIG JACOBSSON

DMITRIJ SJOSTAKOVITJ (1906-1975) SYMFONI NR 12 D-MOLL OP 112 Det revolutionära Petrograd. Moderato-Allegro Razliv. Adagio Aurora. Adagio Mänsklighetens gryning. Adagio (satserna spelas i en följd) Sjostakovitjs elfte symfoni skildrar den första ryska revolutionen 1905 och den tolfte handlar om den stora ryska revolutionen 1917. Den tolfte är tillägnad minnet av Lenin men när det gäller Sjostakovitj kan man aldrig vara riktigt säker på om det är ärligt menat, ironiskt eller påtvingat av makthavarna. Man kan inte bortse från att den "stora socialistiska oktoberrevolutionen" satte djupa spår i Sjostakovitj själv. Som mottaglig elvaåring hade han levat mitt uppe i oroligheterna, sporrats av förhoppningarna, skrämts av dess grymhet. Han hade tittat på när Lenin anlände till Finlandsstationen i Petrograd 1917. Vid 10-årsminnet av revolutionen komponerade han en symfoni (nr 2) och en sorgmarsch för piano till revolutionens offer. Det är sådant han berättar på nytt i den brett upplagda tolfte symfonin, fullbordad den 22 augusti 1961 och uruppförd i början av oktober samma år av Leningradfilharmonikerna och Jevgenij Mravinskij, under den tjugoandra partikongressen. Även om symfonins fyra satser har associationsrika titlar så gör man nog klokast i att lyssna på detta verk som absolut musik. Första satsen är ett grant symfoniskt allegro i regelrätt sonatform, även om det kanske också kan sägas skildra stämningarna i det förrevolutionära Petrograd - som staden kallades mellan 1914 och 1924. Elfte symfonin är fylld av citerade revolutionshymner men i den tolfte hittar man ett enda musikaliskt citat. I slutet av första satsen kan man höra den ryska arbetarsången Tappert kamrater, framåt marsch!. I andra satsen laddas stämningen upp. Och ibland har det påståtts att detta är ett porträtt av Lenin (likaväl som scherzot ur tionde symfonin är ett porträtt av Stalin), men detta har tonsättaren själv förnekat. I alla händelser är satsens titel också namnet på den sjö och den hemliga bostad fyra mil nordväst om Petrograd som Lenin ledde revolutionens första tid ifrån. I tredje satsen får vi vara med om revolutionens första stund när matroserna på pansarskeppet Aurora skjuter skott genom ett fönster på Vinterpalatset. Skeppet kan fortfarande beskådas vid en kaj i St Petersburg. I finalen byggs en triumferande apoteos upp, kallad "mänsklighetens gryning". Man kan undra varför denna symfoni trots de avgjorda kvaliteterna förblivit en av Sjostakovitjs mer sällan spelade. Kanske saknar den djupare undermeningar, ett personligt engagemang, kanske blir det för mycket grant utanverk. Åren efter Stalins död (1953) innebar en stark vitalisering av den sovjetiska tonsättarföreningen. Många nyskrivna verk diskuterades ingående och spelades upp för medlemmarna innan de uruppfördes. Således spelades Sjostakovitjs tolva i en version för fyrhändigt piano av kollegerna Boris Tjajkovskij och Mieczyslaw Weinberg i början av september 1961, och i partitidningen Pravda kunde man läsa att "i denna symfoni känner man närvaron av traditionen från Musorgskij, i en ny tolkning av tonsättaren." STIG JACOBSSON

Göteborgs Symfoniker har kallats "En av världens mest formidabla orkestrar" av The Guardian och har turnerat i USA, Europa, Japan och Fjärran östern samt gästspelat i de viktigaste konserthusen och på de stora festivalerna runt om i världen. Sedan 2013 är den respekterade och efterfrågade amerikanen Kent Nagano förste gästdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han ledde Symfonikerna på framgångsrika turnéer till Kina och Tyskland 2015. Göteborgs Symfoniker driver också en omfattande verksamhet för barn, inklusive det årliga musiklägret Side by Side by El Sistema, samt erbjuder digitala livekonserter på gsoplay.se. Dessa konserter kan också ses på mobiler och surfplattor via egna appar. Hösten 2017 inträder finske Santtu-Matias Rouvali som orkesterns chefdirigent. Göteborgs Symfoniker är en del av Västra Götalandsregionen och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus som är berömt för sin fina akustik. Orkestern bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Wilhelm Stenhammar, landets store tonsättare under 1900-talets början, var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav tidigt orkestern en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till Göteborgs Symfoniker. Efter Stenhammar kom viktiga chefdirigenter som Tor Mann, Sergiu Comissiona, Sixten Ehrling och Charles Dutoit. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett 100-tal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. Detta ledde till att Göteborgs Symfoniker 1997 utsågs till Sveriges Nationalorkester. Under fem år som orkesterns chefdirigent 2007-2012 framträdde Gustavo Dudamel med Göteborgs Symfoniker bland annat vid BBC Proms och i Musikverein i Wien. Långvariga samarbeten med skivbolagen Deutsche Grammophon och svenska BIS har resulterat i fler än hundra skivor. Under senare tid har Göteborgs Symfoniker gjort ett flertal inspelningar för Chandos, senast en cykel med Kurt Atterbergs samlade symfonier med Neeme Järvi som dirigent.

Från och med hösten 2017 är Santtu-Matias Rouvali ny chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har redan en internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Han är sedan tidigare chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och från och med denna säsong förste gästdirigent för Philharmonia Orchestra i London. Santtu-Matias Rouvali studerade vid Sibelius-akademin och debuterade med Finska Radions symfoniorkester vilket snabbt ledde till engagemang i Norden och andra delar av världen. Som en del av hans första internationella framträdanden var Santtu-Matias Rouvali en av dem som valdes ut till Dudamel Fellowships dirigentprogram med Los Angeles Philharmonic. När han återvände till den orkestern blev det en av säsongens höjdpunkter. Debuterna med Minnesota Symphony Orchestra och Cincinnati Symphony Orchestra blev också stora framgångar. Santtu-Matias Rouvali har regelbundna samarbeten med flera orkestrar i Europa, bland dem Franska Radions filharmoniker, Oslo-filharmonin och Deutsches Symphonie-Orchester Berlin. Han besökte senast Göteborg i juni då han dirigerade orkestern vid musiklägret Side by Side by El Sistema där även Symfonikernas förre chefdirigent Gustavo Dudamel medverkade. I somras gjorde han sina första konserter vid Verbierfestivalen i Schweiz och framöver kommer han bland annat att dirigera Gewandhausorkestern i Leipzig och Münchens filharmoniker. Han har tidigare dirigerat opera i Tammerfors, Verdis Ödets makt, och ska 2018 uruppföra en ny opera av Olli Kortekangas.

"Hennes briljanta, lätt nonchalanta virtuositet skulle ha gjort även den legendariske Horowitz avundsjuk" (Los Angeles Times) Superlativ från kritikerna och ovationer från publiken har följt Yuja Wang genom hennes lysande karriär. Den Peking-födda pianisten, hyllad för sitt karismatiska artisteri och fängslande scenutstrålning, är redo för nya prestationer 2017-2018. I somras turnerade hon med London Symphony Orchestra och Michael Tilson Thomas och hon spelade även med Chicago Symphony Orchestra och Lionel Bringuier vid Raviniafestivalen. Under säsongen blir det konserter med Münchens filharmoniker och Valery Gergiev, en rad framträdanden vid Verbierfestivalen och en turné i Tyskland med St Petersburgs filharmoniker. Hon kommer också att turnera med två av världens främsta kammarorkestrar, Mahler Chamber Orchestra och Chamber Orchestra of Europe, i program där hon leder orkestern från pianot. Hon är även solist med New York Philharmonic på orkesterns premiärturné med sin nye chefdirigent Jaap van Zweden, samt vid Yannick Nézet-Séguins avskedsturné med Rotterdams filharmoniska orkester. Andra höjdpunkter är framträdanden i Hongkong, Miami, Washington D.C., Prag, Tel Aviv och Berlin. Vintern 2017 återförenas hon med violinisten Leonidas Kavakos för en europaturné och våren 2018 åker hon på en soloturné till New York, San Francisco, Rom, Wien, Paris och flera andra städer.