Göteborgs Konserthus Bach i ny tappning

Francis Poulenc (1899-1963) Trio för oboe, fagott och piano Presto: Lento – Presto Andante Rondo: Très vif Detta ljusa, glittrande och humoristiska verk skrevs våren 1926, men de första skisserna lär ha tillkommit redan 1921. Poulenc kämpade ofta länge med sina stycken. Verket är mycket lättlyssnat; kanske kan man tala om gammal musik i modern dräkt. Det är märkligt att tänka sig att Schönberg sedan ett par år tillbaka arbetade med tolvtonskompositioner eller att Bartók vid denna tid antagligen hade funderingar kring sin tredje stråkkvartett, som blev klar 1927. Det är alltså inte förvånande att Poulencs samtida kolleger, åtminstone utanför Frankrike, förhöll sig kallsinniga till hans musik. Första satsen, Presto, har en kort långsam inledning som, menar några, har tydliga ironiska slängar till element i den franska uvertyrens långsamma öppning. Den inleds efter fyra takters pianoackord med pompösa fagottoner. Det är inte fråga om temabearbetning i klassisk mening, vilket Poulenc tog avstånd från, utan en rapsodisk följd av olika melodier. Kammarmusikförbundet, Yngve Bernhardsson

Pierre Guis (f 1974) Trio för oboe, fagott och piano Trion komponerades 2024 på begäran av Kaitlyn Cameron, Joel Vaz och Juan Zurutuza, och är byggd som många andra verk av samma typ: tre satser, med en snabb första sats "Allegro marziale" i en sonatform, en långsam sats "Andante espressivo" och en finalsats "Vivace scherzando e malizioso" i rondoform. Andra satsen är lite ovanlig, på grund av användning av engelskt horn istället för oboe. Jag har alltid älskat det engelska hornets ton och klangfärg, och de känslor man kan uppleva när man lyssnar på det. Sista satsen tänker jag på som en liten humoristisk samling av barnliga skämt, trots ett ganska seriöst först tema, som jag sedan gör en karikatyr av i några sektioner av satsen. Pierre Guis

Johann Sebastian Bach (1685-1750) Goldberg-variationer, arr för stråktrio Bachs Goldbergvariationer är från början skrivet för cembalo och är barockens allra främsta och mest omfattande klaververk. Den består av en inledande aria och 30 variationer, innan arian återkommer för att påminna om vilket tema som varierats på ett så otroligt imponerande sätt. Alla avslöjar mästaren Bachs fantastiska förmåga att hitta nya ingångar. Dess universella musikaliska språk har gjort verket populärt för arrangemang. Dmitry Sitkovetskys version för stråktrio skrevs 1985 till 300-årsdagen av Bachs födelse och är tillägnad Glenn Gould, den pianist som gjorde verket berömt i vår tid.

Juan Zurutuza är pianist och utbildad i Mexiko och Nederländerna. Han studerade för Rian de Waal vid Kungliga Konservatoriet i Haag 2001-2008. Han har spelat solo- och kammarmusikkonserter med medlemmar ur Rotterdam Filharmoniska orkester och Concertgebouw Orkester i Skandinavien, Europa och Nordamerika. Sedan 2022 är Juan Zurutuza anställd som pianist i Göteborgs Symfoniker. För närvarande studerar han för pianisten Robert Durso, tack vare flera stipendier som erhållits från Göteborgs Symfonikers Vänförening, Marianne & Ary Paleys Stipendiefond, Eduard Magnus Musikfond och Mary von Sydows Donationsfond.