Göteborgs Konserthus Kungligt gästspel

FANNY MENDELSSOHN HENSEL (1805-1847) UVERTYR C-DUR Fanny Mendelssohn Hensel, äldst av judiske bankiren Abraham Mendelssohn Bartholdys fyra barn, föddes i Hamburg 1805, före Felix (1809), Rebecka (1811) och Paul (1812). 1811 flydde alla till Berlin där farfar Moses var berömd upplysningsfilosof. Alla barnen döptes lutherkristet i mars 1816. Fanny Mendelssohn Hensel skrev nära 500 verk (cirka 250 sånger, 28 kör- och 125 pianostycken) men nekades av fadern och Felix en karriär på detta område efter att 14-årig ha debuterat som tonsättare. Enda orkesterstycket är den sällan spelade uvertyren. Familjens konserter varje söndag med musiker ur Berlins hovkapell och Fannys 20 röster starka kör blev ett forum för både Fanny och Felix, med ofta 200 lyssnare - bland dem Liszt, Humboldt, Goethe och Hegel - i verk av Beethoven, Weber, Bach och Mozart. En enda gång, 1838, spelade Fanny Mendelssohn Hensel offentligt. Kritikern Rellstab fann henne lika begåvad som Felix - som gav ut fem sånger och en duett av henne i sitt eget namn. Bara ett fåtal gav hon ut själv, främst från 1829 som maka till hovmålaren Wilhelm Hensel. Musiken spreds i avskrifter i vänkretsen. Uvertyren komponerades i början av 1830-talet, men osäkert är om hon själv fick höra den. En lugn början följs av glansfullt stråkarbete. Hon dog 41 år gammal och Felix mindre än två år senare vid 38 års ålder. Och det var Fanny Mendelssohn Hensel, inte brodern, som myntade begreppet "sånger utan ord". ROLF HAGLUND

FELIX MENDELSSOHN (1809-1847) VIOLINKONSERT E-MOLL OP 64 Allegro molto appassionato Andante Allegretto non troppo. Allegro molto vivace (Satserna spelas utan avbrott) Mendelssohns Violinkonsert i e-moll, skriven för solisten Ferdinand David, var hans andra efter en Bach-präglad konsert i d som han skrev vid 13-års ålder men drog in. I juli 1838 erbjöds David en ny konsert till vintern, "I e-moll; inledningen ger mig dock ingen ro". David lovade öva "så att himlens änglar fröjdades". Väntan blev dock sex år lång innan premiären kunde ske i Leipzig den 13 mars 1845 med David och Gewandhausorkestern, där David var konsertmästare, dirigerad av danske Niels W Gade. Något nytt var övergången till andra satsen utan paus, liksom att solisten tog upp öppningstemat, inte orkestern, och att en solokadens kom redan i genomföringen - något även Sibelius och Tjajkovskij skulle anamma. Succén var omedelbar. Tidens främsta solister tog upp konserten som kom att bli något av en symbol för Leipzig. I dag avbildas öppningstemat i det "notsystem" Gewandhaus-terrasserna bildar mot floden, för tio år sen döpt till Mendelssohn-Ufer. Konsertens betydelse och långa tillkomsttid förklaras av Mendelssohns kärlek till Beethovens violinkonsert från 1805, men också av den känsla av frihet han erfor i Leipzig efter tomheten han känt i Berlin. Han slapp därifrån genom att inför kung och byråkrati frivilligt halvera lönen. Shakespeares djupa originalitet var vid denna tid hans ideal och i den andan (liksom En midsommarnattsdröm) tillkom konserten sedan tonsättare och solist brevledes vänt och vridit på varje detalj innan verket släpptes till förläggaren. Musiken, som var ett av hans sista verk för orkester, sägs visa att "man kan jubla även i moll", som i den magiska öppningssatsen före ett drömskt andante i C-dur - med drag av Lied ohne Worte - och en final i E-dur. Utom alla originella inslag vi lättare hör i dag förmådde konserten också gå till en stor publiks öra. ROLF HAGLUND

ROBERT SCHUMANN (1810-56) SYMFONI NR 1 B-DUR OP 38 "VÅRSYMFONIN" Andante un poco maestoso. Allegro molto vivace Larghetto Scherzo: Molto vivace. Trio I: Molto più vivace. Trio II Allegro animato e grazioso Schumanns Symfoni nr 1 uruppfördes av 50 man starka Gewandhausorkestern i Leipzig ledd av Felix Mendelssohn den 31 mars 1841. Året innan hade Schumann gift sig med Clara Wieck som rått honom börja skriva för orkester och inte bara för röst eller piano. Med "Vårsymfonin" tänkte Schumann också på sin egen "kärleksvår" med henne. Stycket döptes efter dels Adolf Böttgers Vårdikt, dels Friedrich Rückerts Liebesfrühling. Dagböckerna talade dock om en "symfonisk eld", inspirerad av Schuberts C-dur-symfoni, nr 9. Halva utbudet av hans symfoniska verk tillkom detta år, 1841. Skissen till symfonin skrevs på fyra dagar i januari, låt vara även nattetid, varpå han den följande månaden nagelfor varje not, innan han vågade visa resultatet för den drygt året äldre Mendelssohn. Uruppförandet blev en sensation. Publiken längst bak stod upp för att upptäcka hur klangen skapats. Själv bad dock Schumann förlaget ordna en ny uppspelning, då med dirigenten Ferdinand David som berättade för Mendelssohn om tonsättarens egenhet: "I går var han hos mig och när han moltigit i en timme förstod jag att han ville höra symfonin om igen inför publik." Det skedde den 13 augusti 1841. Som i Beethovens "Pastoralsymfoni" antydde Schumann då ett program, "Vårens ankomst - Afton; idyll - Glada lekar - Full vår", men beslöt därpå att lämna all tolkning till lyssnarna själva. I brev till tonsättarkollegan Louis Spohr kommenterade han dock året därpå sin avsikt: han hade alls inte velat skildra sin egen vårupplevelse. Full vinter rådde ännu då musiken skrevs, i stället fanns hela hoppet om en ny vår för varje människa och även för Schumann. Den känslan ville han förmedla i inledningens fanfar för horn och trumpeter innan våren själv kom på plats i ett fjärilsfladdrande flöjtsolo. ROLF HAGLUND

1902 bildades Kungliga Filharmonikerna som sedan 1926 har sitt hem i Stockholms Konserthus. Orkestern arbetar aktivt med att förnya och bredda den traditionella symfoniska repertoaren, till exempel genom de världen över uppmärksammade och hyllade tonsättarfestivalerna, regelbundna uruppföranden av nyskriven musik samt nydanande arbeten med spelmusikkonserter. Kungliga Filharmonikerna medverkar även vid högtidligheterna i samband med Nobelprisutdelningen och vid utdelningen av Polar Music Prize. Sedan 2008 är finländaren Sakari Oramo Kungliga Filharmonikernas chefdirigent och konstnärlige rådgivare. Bland orkesterns tidigare chefdirigenter finns storheter som Fritz Busch, Antal Dorati, Gennady Rozhdestvensky, Yuri Ahronovitch och Paavo Berglund. Sakari Oramos företrädare var amerikanen Alan Gilbert 2000-2008. Med turnéer har orkestern tillsammans med Sakari Oramo befäst sin ställning på den internationella arenan. Under våren 2015 gick turnén till Schweiz med konserter i Genève, Zürich, S:t Gallen och Bern. I november 2015 gjorde orkestern och Sakari Oramo återigen en turné, nu med start i klassiska Musikverein i Wien och därefter konserter i Baden-Baden, Luxemburg, Köln och Hamburg. Intresset för orkesterns konserter har varit överväldigande och internationella musikbedömare är eniga - Kungliga Filharmonikerna är en orkester i världsklass! 2016 gästspelade man i Concertgebouw i Amsterdam och den nederländska pressen talade om en "fantastisk upplevelse" och utdelade högsta betyg. Förutom turnéerna och alla konserterna i Stockholms Konserthus har orkestern även fått stor internationell uppmärksamhet för en rad skivinspelningar tillsammans med chefdirigenten Sakari Oramo, som Carl Nielsen-cykeln - cd:n med Symfoni nr 1 och 3 tilldelades BBC Music Magazine Award - och Sirens med musik av Anders Hillborg som blev Grammis-vinnare 2016.

Den tyske dirigenten Karl-Heinz Steffens har ett mycket gott rykte som dirigent både i opera- och symfonirepertoaren. Han är chefdirigent för Tyska statsfilharmonin Rheinland-Pfalz som under hans ledning erhållit ECHO-utmärkelsen för bästa orkesterinspelning och tyska musikförläggarnas pris för bästa konsertprogram. Ett viktigt projekt är framförandet av Bruckners samtliga symfonier under ett antal säsonger. Karl-Heinz Steffens är flitigt efterfrågad som gästdirigent och på senare tid arbetat med orkestrar som Bayerska Radions symfoniorkester, Berlins filharmoniker, Helsingfors stadsorkester, Münchens filharmoniker och Tonhalleorkestern i Zürich. I England har han ett nära samarbete med Philharmonia Orchestra och där framfört Brahms symfonier och Ein deutsches Requiem, spelat Brahms klarinettkvintett samt turnerat med orkestern i Spanien. Som operadirigent har han varit gäst hos Den norske opera, La Scala, Staatsoper unter den Linden i Berlin och operan i Zürich. Innan han inledde sin dirigentkarriär var Karl-Heinz Steffens en respekterad soloklarinettist både i Bayerska Radions symfoniorkester och Berlins filharmoniker.

Ryska Alina Pogostkina, sedan 1992 bosatt i Tyskland, vann 2005 Sibeliustävlingen i Helsingfors och har sedan dess framträtt vid några av världens mest prestigefyllda festivaler och konserthus. Hon har samarbetat med dirigenter som Vladimir Ashkenazy, David Zinman, Sakari Oramo, Paavo Järvi och Gustavo Dudamel. Denna säsong har hon bland annat framträtt med Santa Cecilia-akademin och Mikko Franck, Berlins radioorkester och Osmo Vänskä samt Budapests festivalorkester och Marin Alsop. Alina Pogostkina inledde säsongen för BBC Symphony Orchestra under Sakari Oramos ledning med att spela Alban Bergs violinkonsert. Alina Pogostkina har också framträtt med Finska Radions symfoniorkester, Philharmonia Orchestra, Halléorkestern, NHK-orkestern i Japan, Franska Radions filharmoniker, Deutsches Symphonie Orchester Berlin och Mahler Chamber Orchestra. Dessutom kan hon räkna in stora framgångar med Los Angeles Philharmonic, San Francisco Symphony, Franska Nationalorkestern och St Petersburgs filharmoniker. Hon framträder också vid flertalet internationella festivaler, inklusive festspelen i Salzburg och Edinburgh. Som hängiven kammarmusiker har hon bland annat samarbetat med musiker som Steven Isserlis, Yuri Bashmet, Gidon Kremer, Menahem Pressler, Christoph Eschenbach, Pekka Kuusisto, Maxim Rysanov, Jörg Widmann och Joshua Bell.