Göteborgs Konserthus Rykande färskt med Simone Young

Connor D’Netto (f 1994) Uncertain Planning Australiske Connor D’Netto komponerar samtida klassisk musik i skärningspunkten mellan experimentell elektronik, ambient och elektroakustisk musik. Han kombinerar gärna akustiska instrument, gitarrpedaler och gör-det-själv-instrument. Hans musik har framförts av LA Phil och beställts av en rad olika ensembler i Australien. D’Netto beskriver sin stil som en balans mellan “drivande rytm, frodig orkestrering och känslig inkorporering av elektronik”, i ett försök att knyta samman olika målgrupper i samhället. Uncertain Planning beställdes av Sydney Symphony och premiären dirigerades av Simone Young. Verket skrevs under pandemin 2020 och skildrar isoleringens tvångströja och upplevelsen av att leva i otrygghet. ”En trasig värld snurrade utanför mitt fönster och osäkerheten utanför spred sig oundvikligen in – orolig stillhet, avlägsen, konstant oro och omedvetenhet; överväldigande frustration, brännande ilska; milt hopp och brinnande beslutsamhet.” Jenny Svensson

ALBAN BERG (1885-1935) SJU TIDIGA SÅNGER Nacht Schilflied Die Nachtigall Traumgekrönt Im Zimmer Liebesode Sommertage Av Alban Bergs sammanlagt 88 lieder tillkom de flesta mellan hans sextonde och tjugofjärde år. 70 utgjorde kompositionsstudier under lärotiden hos Arnold Schönberg. I oktober 1904 började Berg praktisera på ett ämbetsverk med att göra statistik över behovet av makadam och av djurimport för att täcka behovet av borsttagel. Vid sidan om läste han nationalekonomi på Wiens universitet. Hans syster Smaragda och bror Charly fick se Schönbergs och Alexander Zemlinskys annons om undervisning i musikteori och begav sig i hemlighet dit för att visa upp några av Albans sånger. Schönberg erbjöd sig att ta emot den 19-årige eleven utan anspråk på honorar. När Bergs rika moster avled i november 1905 (hon efterlämnade bland annat åtta hyreshus i Wien och ett större gods) fick han möjlighet att ägna sig åt musik på heltid. Samma vinter debuterade han som tonsättare genom att vid invigningen av ett änke- och barnhem ackompanjera sin syster i sången Die Nachtigall. Som den verkliga debuten skulle han dock räkna en konsert den 7 november 1907 med verk även av andra Schönbergelever. Då framfördes dels en fuga för stråkkvintett och piano, dels Liebesode, Die Nachtigall och Traumgekrönt. Fugan applåderades men sångerna fick mycket svalt mottagande. Den orkesterbearbetning man i våra dagar vanligen hör tillkom inte förrän 1928 då sju sånger trycktes i bägge versionerna. Uruppförandet av orkesterversionen gavs den 6 november samma år i Wien. Kritikern Korngold (far till tonsättaren Erich Wolfgang) uttryckte i Neue Freie Presse sin sympati för Bergs alltid allvarliga, karaktärsfulla, fria konstnärskap men tyckte att orkestersatsen "trots lätt rebelliska mahlerska färgfläckar" var påfallande "klangfrom". Bäst utföll den "fina och stämningsfulla" Die Nachtigall, vilken påminde Korngold om Schumann, samt Im Zimmer "som nästan kunnat vara av Hugo Wolf". Samma höst gjorde sångerna med Ruzena Herlinger och tonsättaren vid flygeln stor lycka i Paris jämsides med hans Lyrisk svit och avsnitt ur operan Wozzeck. Kritikerna hade nu nästan bara lovord för sångerna som "trots sin absoluta frihet klart vilar på tonala principer". Men Bergs Kammarkonsert för piano, violin och 13 blåsare hade några dagar tidigare blivit utvisslad i Salle Pleyel. ROLF HAGLUND

JOHANNES BRAHMS (1833-1897) SYMFONI NR 4 E-MOLL OP 98 Allegro non troppo Andante moderato Allegro giocoso Allegro energico e passionato (Tema con variazioni) Brahms ägnade gärna somrarna åt att komponera och åren 1884 och 1885 vistades han i den lilla alpstaden Mürzzuschlag söder om Wien där han under de varma månaderna komponerade sin sista symfoni, den fjärde. Så småningom dirigerade han själv uruppförandet av verket. Detta ägde rum i Meiningen den 25 oktober 1885, men blev ingen omedelbar framgång, trots att Brahms även denna gång komponerat melodiskt träffsäker och eftertänksamt orkestrerad musik. Det som gjorde det hela lite tveksamt var att musiken inte alls var särdeles lättköpt. Publiken fann alltför mycket vemod och man talade om höstmusik. Liknelsen är i själva verket inte alls så tokig, om man också tänker på att hösten inte bara är mörk, utan även har starka färger. Det har sagts att Brahms vid denna tid ingående studerade den antike grekiske tragöden Sofokles drama Oidipus, och möjligen har några av stämningarna därifrån smugit sig in i musiken. I dag har Brahms fjärde symfoni hög status. Den betraktas som krönet på ett väldigt symfoniskt skapande, och som en mästares testamente. Det är en djup, mild och lätt resignerad musik med sällsynt väl balanserad form och karaktär. Och särskilt har man beundrat finalen med dess i blåsarna presenterade åttataktiga passacagliatema i strängt genomförda och konstfulla variationer. STIG JACOBSSON

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Sten Cranner är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Simone Young är Sydney Symphony Orchestras chefdirigent. Hon var generaldirektör och musikchef för Hamburgs statsopera och musikchef för Philharmonic State Orchestra Hamburg 2005-2015. Hennes inspelningar från Hamburg inkluderar Ringcykeln, Mathis der Maler (Hindemith), och symfonier av Bruckner, Brahms och Mahler. Hon är en erkänd tolkare av Wagners och Strauss operor. Sommaren 2024 dirigerar hon som första kvinna hela Wagners Ringen-cykel på den berömda festivalen i Bayreuth. Den här säsongen återvänder hon till de filharmoniska orkestrarna i Berlin, LA, Oslo och Stockholm, Orchestres National de France, Zürich Tonhalle Orchestra, Madrid, Göteborg, Dallas, Washington National Symphony Orchestra och Orchestre Suisse Romande. Som operadirigient gästar hon La Scala (Peter Grimes), Metropolitan Opera New York (Rosenkavaljeren), Wiens statsopera (Läderlappen m m) och Berlins statsopera (Mussorgskijs Chovansjtjina). Hon kommer också att leda ANAM-orkestern i deras samproduktion med Victorian Opera i Strauss Capriccio. Simone Young bjuds regelbundet in av världens stora orkestrar och har även lett filharmoniska orkestrar i New York, Wien, München, Japan, Helsingfors och Dresden, Orchestre Philharmonique de Monte Carlo, Orchestre de Paris, Staatskapelle Dresden, BBC Symphony samt orkestrar i San Francisco, Cincinnati, Detroit och Chicago. I Australien har hon dirigerat West Australian, Adelaide, Melbourne och Queensland Symphony Orchestras och Australian World Orchestra. Simone Young har varit musikchef för Opera Australia, chefdirigent för Bergen Filharmoniske Orkester och förste gästdirigent för Gulbenkian Orchestra, Lissabon och Lausanne Chamber Orchestra. Hennes många utmärkelser inkluderar hedersmedlem vid Wiens statsopera, det europeiska kulturpriset i Wien 2019 och en professur vid Musikhochschule i Hamburg. Simone Young gästade senast Göteborgs Symfoniker 2016 vid ett framförande av Mozarts Requiem.

Den schweiziska sopranen Flurina Stucki har varit en del av ensemblen vid Deutsche Oper Berlin sedan säsongen 2019-2020. Hon har medverkat i Don Giovanni, premiären av Zad Moultakas Delirio, Läderlappen, Elektra samt den nya Ringcykeln för Deutsche Oper Berlin. Våren 2021 firade hon en stor framgång på Teater Basel i rollen som Christine Storch i Richard Strauss Intermezzo. Säsongen 2022-2023 hördes hon i Graz i Four Last Songs av Richard Strauss och som sopran i en iscensatt version av Benjamin Brittens War Requiem. Flurina Stucki medverkade också i Deutsche Oper Berlins serier Songs and Poets, bland annat Messiaens Harawi tillsammans med John Parr. Hennes konsertrepertoar inkluderar stor orkesterlitteratur som Wagners Wesendoncksånger och Verdis Requiem.