Göteborgs Konserthus Säsongsöppning: Santtu-Matias Rouvali

CARL NIELSEN (1865-1931) SAGA-DRØM OP 39 Även Danmarks store tonsättare Carl Nielsen hade perioder av skaparkris. När han fullbordat sin härliga opera Maskarade skrev han mellan åren 1906 och 1910 just inga verk av stor betydelse, mest jubileumskantater, skådespelsmusik och sånger. Men ett verk sticker ut: den runt tio minuter långa symfoniska dikten Saga-Drøm som han arbetade med 1907-1908 och tillägnade den svenske tonsättarkollegan och vännen Bror Beckman. Viktig information om vad stycket handlar om kunde man få av den tryckta upplagan från 1920. På ett löst ark kunde man läsa följande motto från Njals saga: "Nu drömmer Gunnar; lad ham nyde sin Dröm i fred." Nielsen hade stort intresse för isländska sagor och just vid den här tiden hade han fascinerats av äventyren i Njals saga, speciellt hade han fängslats av den episod där Gunnar på Hlidarende red österut med sina bröder och rodde över Tjorsån på väg genom Norge. När de kommit ett stycke från älven överväldigades de av trötthet. De steg av hästarna och Gunnar föll i sömn. Att han snart fick en våldsam dröm märkte bröderna, men Hjort och Kolskägg lät honom drömma färdigt, som det ju också står i Nielsens motto. När han genomsvettig vaknade, frågade de vad han drömt, och på typiskt lakoniskt saga-manér svarade han att om han drömt denna dröm innan de gett sig i väg skulle han inte ha ridit med så få män i sitt följe. Han hade drömt om att de förföljts av vargar som anfallit från alla håll och som han bekämpat i en hård strid med båge och svärd. Det skulle visa sig att det var en profetisk dröm. Han skulle bli tvungen att utkämpa många stridigheter. Musiken börjar med nordisk naturmystik i Sibelius anda, ett stilla andante tranquillo, medan en dimmig koral försöker tränga fram, men avbryts av ett fugato som blir alltmer rörligt. Naturens alla röster kommer till tals i form av flöjt, oboe, klarinett, fagott, klockspel, och mot slutet kommer koralen i fokus innan stycket avslutas stilla och lugnt. Carl Nielsen dirigerade själv Musikforeningen vid uruppförandet av Saga-Drøm den 6 april 1908, bara fem dagar efter fullbordandet. STIG JACOBSSON

PETERIS VASKS (f 1946) VIOLINKONSERT NR 1 "DISTANT LIGHT" 1. Andante. Cadenza 1 2. Cantabile 3. Mosso. Cadenza II 4. Cantabile. Agitato. Cadenza III. Tempo di Valse 5. Andante Peteris Vasks är född i det då sovjetiska Lettland som son till en baptistpastor, och sålunda en folkets fiende redan från födseln. Hans musikaliska begåvning avslöjades tidigt och han utexaminerades från konservatoriet i litauiska Vilnius som kontrabasist 1970. Han spelade ett tiotal år i olika professionella orkestrar men slog sedan om och fortsatte studera vid konservatoriet, denna gång komposition. I huvudsak är han ändå självlärd som tonsättare och en viktig impuls blev mötet med det polska avantgardet, och i synnerhet Witold Lutoslawski. I sin musik tolkar Vasks sitt folks tragik. Den är ofta starkt personlig och full av vemod och lidande, men också av framtidstro och hopp. I några internationellt mycket uppmärksammade stråkverk, Cantabile och Musica dolorosa, har han skapat hisnande vackra meditationer. Sommaren 1996 träffade Vasks sin landsman, violinisten Gidon Kremer i Riga. Denne var just i färd med att grunda en kammarorkester med unga musiker från Baltikum, och frågade Vasks om han ville skriva något för den. Violinkonserten "Distant Light" kom på så sätt att födas samtidigt med ensemblen - och vid denna tid läste Vasks också Kremers bok Kindheitssplitter (Fragment från barndomen) vars blandning av lidande och barnaglädje gradvis fann sin väg in i konsertens ljudvärld. Det blev en ensatsig konsert men den består av flera kontrasterande episoder och tre kadenser för solisten. En hymn växer fram ur tystnaden, fylld av idealism och kärlek, men ändå inte utan trånanden och dramatik. I den första kadensen ackompanjeras solisten av ackord i de låga instrumenten och musiken växer efterhand i styrka och intensitet. En plötslig förändring av tempo och karaktär förflyttar oss till närheten av lettisk folkmusik innan den andra kadensen tar över. Man överväldigas av det livfulla parti som solist och orkester skapar, och efter detta våldsamma utbrott återvänder tystnadens röster medan solisten fortsätter att sjunga innan ett obevekligt crescendo leder fram till en andra dramatisk episod. Så följer den tredje kadensen och en episod där musikerna relativt fritt kan spela olika alternativ. Detta kaos avbryts av en robust valsrytm och snart hör man reminiscenser från styckets början. Här kan finnas en del oro, men konserten slutar i milt vemod - man hör valsen som i ett fjärran ljus - distant light. STIG JACOBSSON

JEAN SIBELIUS (1865-1957) SYMFONI NR 3 C-DUR OP 52 Allegro moderato Andantino con moto quasi allegretto Moderato. Allegro (ma non tanto) Få tonsättare har lyckats skapa en så betydelsefull och varierad serie symfonier som Jean Sibelius. Ingen av symfonierna är den andra lik, men tvärtemot Beethovens nio symfonier strävar inte Sibelius sju från klassicism till romantik, utan snarare tvärt om. Den tredje symfonin påbörjades 1904, strax efter det att Sibelius flyttat in i villan Ainola i Järvenpää där han skulle komma att bo resten av sitt liv - i över 50 år. Men trots att symfonin är ljus och solig krävde den ett omfattande och intensivt arbete, och den kunde inte spelas förrän i september 1907 med tonsättaren som dirigent i Helsingfors. Dessa år utgör en mycket kreativ period då flera stora verk såg dagens ljus och då Sibelius även började bli uppskattad utomlands. De orkestrala resurserna är knapphändiga och symfonin har bara tre satser (fast finalen kan sägas motsvara både scherzo och final-allegro). Han hade just avslutat sin violinkonsert och vem kunde efter detta överdådiga verk tro att Sibelius nu skulle vika av från den storslaget romantiska banan till förmån för en mer klassisk och kammarmusikaliskt stram tonkonst. Samma egenskaper utmärker för övrigt även fjärde symfonin, men i motsats till den symfonins inåtvända, asketiska grubblande är trean en ren och solig idyll. För att uppnå sina syften behövde han bara använda en relativt liten orkester jämfört med de enorma orkesterresurser hans samtida Strauss, Mahler och Reger använde till sina orkesterorgier. Sibelius använder blecket sparsamt, utom i den stora stegringen i finalen. I denna musik har han klivit fram ur Kalevala-mystikens dunkel, men han syftar inte till någon neoklassicism eller pastischmusik. Han strävar bara efter en ren musik med total behärskning av formspråket. Musiken går dessutom i C-dur, men kanske inte alldeles renodlat… Stråkarnas ständigt skiftande sextondelsfigurer bildar bakgrunden till första satsens utveckling, där rytmiskt markanta motiv dyker upp i olika instrumentgrupper. Satsen har en perfekt proportionerad sonatform, och den utvecklas mycket organiskt. I den något melankoliska andra satsen intonerar flöjterna en folkligt enkel melodi, vilken efter hand tämligen oförändrad dyker upp i olika instrument. Finalen är tvådelad och de båda delarna skiljer sig markant från varandra. Först kommer ett scherzoparti, sedan en energisk avdelning som utvecklas till en kraftfull slutstegring. Sibelius liknade själv musiken vid "Tankens utkristallisering ur kaos". STIG JACOBSSON

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.

Virtuosen Vadim Gluzman har en brokig bakgrund. Han föddes i Sovjetunionen där han växte upp i Ukraina, studerade i Lettland och flyttade med familjen till Israel. Han har etablerat sig som en av världens ledande violinister i samarbeten med orkestrar som Berlins filharmoniker, Boston Symphony Orchestra och London Symphony Orchestra. Han har ett exklusivt skivkontrakt med BIS Records och har erhållit ett flertal prestigefyllda utnämningar för sina inspelningar.