Göteborgs Konserthus Also sprach Zarathustra

Anna Clyne (f 1980) Color Field Den främsta inspirationen för Color Field är en person: Melanie Sabelhaus, som verket är tillägnat. Jag började den kreativa processen när jag först träffade Sabelhaus i New York City, när jag lärde mig om hennes familj, hennes serbiska rötter, hennes arbete och musiken hon älskar. Hon är djärv, generös och en pionjär för kvinnor inom affärsvärlden och filantropiskt arbete. Hon älskar också färgen orange – i synnerhet Hermès-orange – och därmed började min utforskning av färg. Detta ledde mig till Mark Rothkos Orange, Red, Yellow (1961), ett kraftfullt exempel på hans färgfältsmålningar, med rött och gult som ramar in ett massivt svep av livfull orange som verkar vibrera från duken. Medan jag provade att skapa musik som framkallar färger kom jag att tänka på synestesi, ett perceptuellt fenomen där en person hör ljud, tonhöjd och toncentra och sedan ser specifika färger, och vice versa. Kompositören Skrjabin associerade specifika tonhöjder med specifika färger, och jag har tagit dessa som tonala centrum för de tre satserna i detta stycke: Gul = D, Röd = C, Orange = G. Varje sats av Color Field väver in delar av Melanie Sabelhaus liv, för vilken musik alltid har funnits i huset. Gult framkallar en dimmig värme och innehåller en traditionell serbisk melodi, som först hörs som en mycket långsam bas och som sedan avslöjas mitt i satsen i stråk och blås. I rött flammar eldarna med djärva slagmönster och accentuerade linjer. I orange blir musiken stilla och andas, och eskalerar sedan ännu en gång, med inslag av gult och rött för att skapa orange – signaturfärgen för Melanie Sabelhaus. (Anna Clyne 2020)

Samuel Barber (1910–1981) Violinkonsert Op 14 Allegro Andante Presto in modo perpetuo Samuel Barber var en sympatisk man utan armbågar, och han vann allas hjärta och fick många utmärkelser. Endast 28 år gammal utsågs han till kompositionsprofessor vid Curtis Institute, där han själv studerat några år tidigare. Då hade han redan erövrat det åtråvärda Pulitzerpriset två år i rad, och senare skulle han få det ytterligare två gånger, liksom han tilldelades det amerikanska Rompriset och ett värdefullt stipendium från Guggenheimstiftelsen. Han blev hedersdoktor vid Harvard och verkade som vicepresident i International Music Council, ett UNESCO-organ inom FN. Med all rätt räknas Barber också till de få riktigt stora amerikanska tonsättarna, och till hans viktigaste verk hör hans tre solokonserter, skrivna för piano, cello och violin. Violinkonserten är fylld av melodier och gripande tankar. Själva inledningen hör till violinlitteraturens vackraste infall och är med sitt trånande utspel unik bland nutida konserter. Barber började komponera konserten 1939 när han befann sig i Schweiz, och han hann skriva de två första satserna innan kriget bröt ut. När den tilltänkte solisten fick ta del av denna musik tyckte han att solostämman var alldeles för lätt. Den sista satsen komponerade Barber under brinnande krig hemma i USA – och den musiken fann samme tilltänkta solist alltför svår! Idag vet vi att Barber komponerade ett riktigt mästerverk. STIG JACOBSSON

Richard Strauss (1864-1949) Also sprach Zarathustra op 30 I oktober 1894 hade den 30-årige Richard Strauss blivit assistent till Münchenoperans chefdirigent Hermann Levi. Han fick ta ett allt större ansvar men ville absolut inte ge upp sitt komponerande. All fritid ägnade han åt att arbeta på en ny stor symfonisk dikt ”fritt komponerad efter Friedrich Nietzsche”. Det skulle visa sig att den var så fritt formad att filosofen själv ställde sig mycket negativ till Strauss uppläggning av verket. i augusti 1896 avgick Levi och Strauss utsågs till ny förstedirigent. Då var kompositionen Also sprach Zarathustra, ”sålunda talade Zarathustra”, redan fullbordad och uruppförandet ägde rum den 27 november med tonsättaren själv som dirigent vid en konsert i Frankfurt. Musiken är på intet sätt en musikalisk översättning av Nietzsches kontroversiella teorier om övermänniskan. Nej, här finns överhuvudtaget inte mycket filosoferande, sådant var den jordnära tonsättaren främmande för, men desto mer hade han ryckts med av bokens levande och episka språk. Strauss såg de positiva sidorna av författarens budskap: frihetskravet, längtan till en bättre värld, handlingskraften. Naturskildringarna var den viktigaste inspirationskällan. Den omfattande orkesterdikten sönderfaller i nio avsnitt vars titlar stämmer överens med namnen på kapitel i boken (men inte alltid i samma ordning). Mellan dessa finns bara tre generalpauser, resten går i ett svep. som motto placerade han Nietzsches ”ode till solen” med uppmaningen att ”Alltför länge har vi drömt om musik, låt oss nu vakna. Vi var sömngångare, låt oss nu gå ut i dagen…” Hela verket inleds med soluppgången: efter långa, malande och mycket låga C i kontrabasar, kontrafagott och orgel bryter solen fram i tonerna C, G och C2. Sannolikt är detta den mest strålande soluppgången i hela musikhistorien. Dess strålkraft har långt senare använts i många olika sammanhang som måste ha varit Strauss främmande. Musiken används bland annat som motiv i science fiction-filmen 2001 – ett rymdäventyr. De följande partierna har titlarna: ”om invånarna i eftervärlden” med ett ledmotiv från den gregorianska sekvensen Credo in unum Deum, ”Jag tror på den ende Guden”, ”om den stora längtan”, ”om glädjen och passionerna” där oboen intonerar en sorgemelodi. Det är ungdomens drömmar som begravs, nu finns ingen återvändo till elfenbenstornet, ”Gravsången”, ”om vetenskapen” med en parodisk, akademisk fuga, där den kromatiska skalans alla tolv toner återfinns, ”konvalescenten”, ”Dansvisa” med valsliknande rytmer, flödande färger och ett framträdande violinsolo. ”Nattvandrarens sång” är en hjärtknipande avskedssång där naturskildringen återkommer i försonande C-dur i basarna. Just C-dur får i musiken representera människan och naturen, medan H-dur representerar universum – två tonarter som ligger mycket långt från varandra. ingen av dem går vid styckets slut segrande ur kampen. Stig Jacobsson

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland. Under säsongen 2022-2023 fortsätter Santtu-Matias Rouvali sina samarbeten med orkestrar på toppnivå över hela Europa, inklusive Berliner Philharmoniker, Wiener Symphoniker, Royal Concertgebouw Orchestra och Münchner Philharmoniker, och samarbetar med solister som Víkingur Ólafsson, Nemanja Radulovic, Yuja Wang, Nicola Benedetti, Behzod Abduraimov, Patricia Kopatchinskaja, Alice Sara Ott, Sheku Kanneh-Mason, Vadim Gluzman, Randall Goosby och Vilde Frang.

22-årige svensk-norske violinisten Johan Dalene har gjort stort intryck på de internationella scenerna. Han framträder regelbundet med ledande orkestrar och i berömda konserthus såväl hemmavid som utomlands. Hans sätt att "få sin Stradivarius att sjunga mästerligt" (Le Monde), kombinerat med uppfriskande, ärlig musikalitet och förmågan att engagera både medmusiker och publik, har gett honom många beundrare. Detta bekräftades ytterligare då han 2019 blev förstapristagare i den prestigefyllda Carl Nielsen tävlingen samt vinnare av Den Norske Solistpris. Höjdpunkter från senaste säsonger innefattar Mozarts 5:e violinkonsert med Sveriges Radios symfoniorkester och Herbert Blomstedt, BBC Proms-debut med BBC Symphony Orchestra och dirigent Jordan de Souza, samt debuter med Gewandhausorkestern i Leipzig med Sakari Oramo, Tjeckiska filharmonin med Semyon Bychkov, San Francisco Symphony Orchestra med Esa-Pekka Salonen, London Philharmonic Orchestra med Karina Canellakis, Konzerthausorchester Berlin med Christoph Eschenbach, Danmarks Radios symfoniorkester med Stanislav Kochanovsky, Lucerne Sinfonieorchester med Thomas Dausgaard och Royal Liverpool Philharmonic med Joshua Weilerstein. Säsongen 2021/22 var Johan utvald till Rising Star Artist av European Concert Hall Organisation (ECHO) och gav under denna period konsert i några av Europas mest prestigefyllda konsertsalar såsom Wiener Konzerthaus, Het Concertgebouw i Amsterdam, L'auditori i Barcelona, Elbphilharmonie i Hamburg och Cité de la Musique i Paris. Under perioden 2019-22 är Johan New Generation Artist på BBC Radio 3, vilket innebär framträdanden i konserter, kammarmusikkonserter och som solist med samtliga BBC orkestrar. Allt spelas in och sänds på BBC Radio 3. Johan är exklusiv artist på skivbolaget BIS. Hans tredje album, innehållande Nielsens och Sibelius violinkonserter, tillsammans med Kungliga filharmonikerna och dirigent John Storgårds, kom i mars 2022. Denna inspelning blev (liksom hans två tidigare album) "Editor's Choice" i Gramophone Magazine och har fått toppbetyg i en mängd internationella tidskrifter. Johan Dalene utsågs också av Gramophone till Young Artist of the Year 2022. Johan studerar för Per Enoksson samt tar lektioner för Janine Jansen. Han spelar på en Stradivarius violin från 1736, generöst utlånad av Anders Sveaas' Almennyttige Fond.