Göteborgs Konserthus Ny symfoni och fartfylld klarinett

Kimmo Hakola (f 1958) Klarinettkonsert Kimmo Hakola är en av Finlands största tonsättare, och hans klarinettkonsert (2001) tillhör hans mest kända verk. Den tillägnades hans vän, den fenomenale finske klarinettisten Kari Kriikku. Det fascinerande, intensiva verket är fullt av färggranna överraskningar, humor och godmodig dårskap, bland annat är sista satsen en vild klezmer. Hakola hade under studietiden ett starkt intresse för just klezmer och annan etnisk musik. Första satsen, Introduzione, visar upp en tuff modernism som är typisk för Hakola. Klarinetten hoppar orädd in i orkesterns snabba, rytmiska pulser i en akrobatisk uppvisning av virtuositet på högsta nivå, och tillsammans skapar de musik som är jazzig, cool och fräck. Den andra satsen, Hidden Song, öppnar tyst, utan något spår kvar av tidigare liv och rörelse. Hakola har beskrivit hur han i åtskilliga timmar letade efter musikslingor som berörde honom känslomässigt. Klarinetten med sin cantabile-stämma går helt in för att förmedla dessa melodier, medan orkestern är en diskret ackompanjatör. Därpå följer ett scherzo, Allegro Farara, som öppnar lekfullt med oväntade vändningar. En orientalisk touch i melodilinjen ger exotisk krydda till solostämman. Orkestern tar mot slutet mer och mer plats med ett smittande jazzigt avsnitt, som vartefter blir kaotiskt, synkoperat och aggressivt. Satsen övergår till slut attacca till den befriande finalen. Khasense (jiddisch för bröllop) inleds med ett glädjerop i orkestern, som omedelbart därefter presenterar en snabb, medryckande rytm som klarinetten replikerar. Efter ett lugnare parti där alla samlar ihop sig, rullar den intensiva och svårstoppade klezmermusiken igång. Virvlande och snurrande dansar musiken frenetiskt, och rörelsen växer ytterligare i dramatisk intensitet inför det oundvikliga, abrupta slutet. Den välskrivna och virtuost framförda konserten avslutas magnifikt, och Kari Kriikkus personliga och charmiga uttryck lämnar ingen oberörd. ANDREAS KONVICKA

Tobias Broström (f 1978) Symfoni nr 1 – Albedo I Anima II Animus III Inquieto Tobias Broströms Symfoni nr 1 är den andra delen i en trilogi där Nigredo: Dark Night of the Soul för två trumpeter och orkester är den första. Tredje delen är ännu under tillblivelse. Symfonins undertitel – Albedo – och både huvudtitel och undertitel till trilogins första del – Nigredo: Dark Night of the Soul – rör olika faser inom alkemi, men är också begrepp inom jungiansk psykologi. När C G Jung utvecklade sina tankar om individuationsprocessen och all utvecklings givna ordning använde han sig av alkemins begrepp och symbolspråk. Nigredo står för svärta, förruttnelse och nedbrytning men också polaritet mellan maskulint och feminint. Dark night of the soul är ett uttryck för en livsperiod som präglas av svårigheter, men som enligt Jung också är en del av individuationsprocessen. De två första delarna i Broströms trilogi återspeglar stämningar i honom själv. Efter den första mörka delen växte den nya symfonin fram med en känsla av lätthet. Albedo står för vithet, rening, och att bringa ljus och klarhet i urmaterian, samt, säger Broström: ”omedvetna själsbilder med begrepp som anima/animus vilket enligt Jung beskrivs som mannens inre kvinna respektive kvinnans inre man”. Symfonin är formad i tre satser där den inledande satsen spelas av hela brasset. Ett första tema presenteras och återkommer flera gånger i varierad form, särskilt i den andra satsen men även i den avslutande tredje satsen. Ytterligare ett tema presenteras: en liten ”musikalisk cell” som Broström kallar för frågemotivet och känns igen genom att det alltid spelas i piano eller celesta, harpa, slagverk och träblås. Framträdande i första satsen är också ett melodiskt fallande tema. I den lekfulla och rytmiskt laddade andra satsen återkommer det fallande temat. Efter en stark kulmination rundas satsen av och slutar likt den första satsen med frågemotivet. Tredje satsen har karaktärsbeteckningen inquieto, som kan översättas med rastlöst, oroligt, upprört. Här är pulsen hög och starkt framåtdrivande, och den rytmiska energin förstärks när tempot höjs i de frenetiskt hamrande slagverken. En höjdpunkt leder över till mer uttunnade klanger samtidigt som tempot sjunker, men bara tillfälligt. En signal från en sordinerad trumpet tillsammans med harpa och slagverk ger ny energi. Ytterligare en kulmen med breda orkesterklanger förebådar det förtätade slutet där flera teman och motiv smälter samman. Efter en sista kraftansamling tonar symfonin ut i fjärran. GÖRAN PERSSON

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Han har också en framgångsrik internationell dirigentkarriär och har av The Guardian hyllats som "den finska dirigenttraditionens senaste storartade begåvning man bara måste lyssna på". Santtu-Matias Rouvali är också chefdirigent för Tammerfors stadsorkester och Philharmonia Orchestra i London. Han har turnerat med Göteborgs Symfoniker och pianisten Hélène Grimaud i nordiska huvudstäder samt med pianisten Alice Sara Ott och slagverkaren Martin Grubinger i Tyskland.

”Efteråt gick det ett förvånat sus i salen när publiken erkände att de älskade ett stundtals våldsamt dissonant stycke” (New Yorker, efter ett framförande av Magnus Lindbergs klarinettkonsert med Kari Kriikku och New York Philharmonic Orchestra). Det är inte ovanligt med stående ovationer för den eminente finländske klarinettisten Kari Kriikku, vilket också skedde vid konserten ovan. Han har ett stort intresse för samtida musik vilket har lett till en rad uruppföranden av flera framstående tonsättare över hela världen. 2015 besökte han senast Göteborgs Symfoniker med Unsuk Chins klarinettkonsert under ledning av Kent Nagano. Kvällens färgstarka klarinettkonsert av Kimmo Hakola har han tidigare framfört med bland annat Kungliga filharmonikerna och WDR-orkestern i Köln. Han har också väckt uppmärksamhet över hela världen med sitt Bizarre Bazaar-program, som är en hyllning till den mer exotiska, mindre kända repertoaren för klarinett.