Göteborgs Konserthus Svenska hjärtans musik

Rolf Martinsson (f 1956) Ich denke Dein ... Nähe des Geliebten (Den älskades närhet) Liebes-Lied (Kärlekssång) Blaue Hortensie (Blå hortensia) Die Liebende schreibt (Älskaren skriver) Mondnacht (Månnatt) Rolf Martinsson växte upp i nordöstra Skåne och hans mor var medlem i sånggruppen Göingeflickorna. Han är sedan många år Malmö Symfoniorkesters konstnärlige rådgivare och har befunnit sig på den internationella scenen sedan hans trumpetkonsert Bridge uruppfördes av Håkan Hardenberger 1999. Han har skrivit en rad solokonserter och vokalverk för svenska solister, framför allt åt sopranen Lisa Larsson som tillägnas även detta verk. Sångcykeln för sopran och orkester Ich denke Dein … var en sambeställning av fem europeiska orkestrar 2014 och innehåller ett urval av den tyska poesin. Texterna är skrivna av Johann Wolfgang von Goethe, Joseph von Eichendorff och Rainer Maria Rilke. Deras gemensamma tema är kärlek. Första sången, Nähe des Geliebten, inleds med en stark känslomässig orkesterinledning som infogar ett längtansfullt melodiskt tema. Det återkommer även som ett kort solo för violin i den fjärde sången, Die Liebende schreibt, och i ett mellanspel till den femte, Mondnacht. De två följande dikterna är av Rainer Maria Rilke; Liebes-Lied från 1907 och Blaue Hortensie från 1906. Rilke bodde då i Paris där han var sekreterare åt skulptören Auguste Rodin. Han lärde sin medarbetare att observera saker som en växt, ett djur eller ett föremål, att se vad som är väsentligt och att kombinera det med sina egna känslor i en ny bild. De vackra dikterna är redan fulla av musik, menar Martinsson. Han har sökt en passande musikalisk form där celesta, vibrafon, harpa och piano för in lätta accenter i den välfyllda orkestern. Heinz Köhnen, Gehrmans förlag

Wilhelm Stenhammar (1871–1927) Symfoni 1 Tempo molto tranquillo – Allegro Andante con moto Allegro amabile Allegro non tanto, ma con fuoco – tranquillo Wilhelm Stenhammar var en gigant i svenskt musikliv. En av sin tids främsta pianister, framgångsrik dirigent – under åren 1907–22 chefdirigent för Göteborgs Symfoniorkester – och en alldeles lysande originell tonsättare. Han vågade mycket, men tvivlade ibland på sin storhet. Det mest påtagliga uttrycket för misstron mot sitt eget skapande var tillbakadragandet av den drygt femtio minuter långa och storslaget romantiska första symfonin i F-dur. Idag kan det tycks märkligt, för det är ett mäktigt och mångfacetterat verk i internationell stil. Första satsen erinrar om Brahms, Beethoven och med de vackert långspunna hymniska melodierna i blåsarna även Bruckner. I andra satsen förenas en sällsamt vacker melodi i oboen med en fint utmejslad stråkmelodi. Efter hand tätnar stämväven och leder till en effektfull höjdpunkt. Tredje satsen, allegro amabile – ”älskvärt allegro” är mjuk och varm, som ett återhållet scherzo, medan finalen är högstämd och kraftfull. Det första framförandet ägde rum i december 1903 i Musikaliska akademiens konsertsal i Stockholm med Konsertföreningens orkester under ledning av Tor Aulin. Verket väckte då starkt bifall. Men, efter att ha hört vännen Sibelius andra symfoni och överväldigats, drog Stenhammar tillbaka sin symfoni och menade att den var alldeles för opersonlig och pompös. Han skrev till Sibelius: ”Jag har också skrivit en symfoni nu. Det kallas åtminstone för symfoni. Och enligt ett avtal, som du kanske glömt, skulle den tillägnas dig. Därav blir emellertid ingenting.” Först i januari 1931, fyra år efter tonsättarens död, framfördes åter symfonin i sin helhet; först i Stockholm och snart även i Göteborg. Göran Persson

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Vi är också en stolt partner till Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907- 1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1996 utsåg riksdagen Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. De senaste decennierna har orkestern haft framstående chefdirigenter som Mario Venzago och Gustavo Dudamel och därefter Kent Nagano som förste gästdirigent. Anna-Karin Larsson är vd och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Patrik Ringborg är en av Sveriges mest produktiva dirigenter med över 90 dirigerade operor och en omfattande konsertrepertoar. Han utsågs till allmän musikchef vid Statsteatern i Kassel 2007 och var kvar i denna position i ett decennium. Patrik Ringborg har dirigerat över 30 tyska orkestrar och i många andra länder, inklusive samtliga stora svenska orkestrarna. GöteborgsOperan utsåg honom till förste gästdirigent efter debuten 1998 med Tannhäuser. Han dirigerade därefter alla Wagner-produktioner där fram till 2006 och återvände med Salome, Notorious (världspremiär), Ariadne och Herr Arnes penningar. Patrik Ringborg har regelbundet gästat Kungliga Filharmonikerna och ledde Nobelprisutdelningen 2008 och prisceremonin för Birgit Nilssons pris för Yo-Yo Ma 2022. Vid Kungliga Operan i Stockholm har han dirigerat en nyproduktion av Parsifal i regi av Christof Loy och 2016 återvände han för att dirigera världspremiären av Daniel Börtzs Medea. Han har varit gäst på Malmö Opera sedan 1992 och är sedan 2022 dess förste gästdirigent. De senaste säsongerna har Ringborg dirigerat symfonier av Stenhammar, Alfvén och Sibelius med Kungliga Filharmonikern, Stenhammars Sången med Radiosymfonikerna, varit återkommande gäst vid NSO Dublin (senast i Tjajkovskijs femte symfoni), dirigerat flera operapremiärer i Malmö samt lett det första kompletta framförandet av Alfvéns Bergakungen med MSO. Under 2025 dirigerar han Wiener Symphoniker i 13 föreställningar av von Webers Friskytten vid festspelen i Bregenz samt nyproduktioner av Salome och Lohengrin vid Malmö Opera. 2023 tilldelades han Kungliga Musikaliska Akademiens Alfvén-medalj i guld. Han gästade senast Göteborgs Symfoniker vid Nationaldagskonserten i Slottsskogen 2022.

Den svenska sopranen Hanna Husáhr studerade vid Guildhall School of Music and Drama i London och fortsatte som trainee vid finska nationaloperan. Med repertoar som sträcker sig från Händel och Mozart till Donizettis Lucia och Adams Pat Nixon har hon sjungit med operakompanier och orkestrar över hela världen. Aktuella engagemang inkluderar Gilda i Rigoletto och titelrollen i Mats Larsson Gothes opera Löftet under ledning av Alan Gilbert, båda på Kungliga Operan i Stockholm, samt Mozarts Requiem hos Malta Philharmonic Orchestra under ledning av Lawrence Renes. Höjdpunkter under de senaste säsongerna inkluderar Ein deutsches Requiem av Brahms med Sveriges Radios Symfoniorkester, Peter Grimes med Bergen Philharmonic Orchestra vid Norska Nationaloperan och Royal Festival Hall i London under ledning av Edward Gardner, Pamina i Trollflöjten på Kungliga Operan i Stockholm, Mahlers Symfoni nr 8 på Edinburgh International Festival, Sophie i Werther av Massenet på Bergen National Opera, Woglinde i Rhenguldet på New Opera i Esbjerg, Céphise i Pygmalion på Drottningholmsteatern och Greta i Hans och Greta på Malmö Opera. Hanna Husáhr är ofta engagerad som konsertsångerska med repertoar från tidig barock till samtida.