Göteborgs Konserthus Stadens puls växer

AARON COPLAND (1900-1990) THE SKYLINE UR MUSIC FOR A GREAT CITY Aron Copland (1900-1990) var en av USAs genom tiderna mest framgångsrika tonsättare. Hans egentliga karriär som tonsättare började inte förrän efter mötet med den världsberömda kompositionsläraren Nadia Boulanger i Paris på 1920-talet. Han beskrev det senare som det viktigaste som hänt i hans liv. Coplands musik är ofta är inspirerad av naturen. Balettmusiken Appalachian Spring däremot, som hyllades för sin beskrivning av den storslagna amerikanska naturen, fick inte sitt namn förrän efter den var färdigskriven. Ändå ansåg många att han hittat en "amerikansk klang". Baletterna Billy the Kid och Rodeo cementerade den åsikten. Det var tur för Copland eftersom McCarthy-regimen under 1950-talet försökte förstöra hans karriär och rykte. För det första levde han öppet tillsammans med en annan man, för det andra var han socialist och deltog i fredsdemonstrationer. Han smutskastades, åtalades och drogs inför rätta på 1950-talet, men förblev alltså trots detta framgångsrik och populär och slapp fly som många andra, till exempel Charlie Chaplin. Något av det bästa Copland har skrivit är hans klarinettkonsert. Han skrev den för Benny Goodman, men den blev för svår för jazzmusikern. Numera finns det fantastiska inspelningar av konserten och många räknar den som lika viktig för klarinettrepertoaren som Mozarts klarinettkonsert. Även Coplands musik för film blev oerhört uppskattad. Det är inte många filmer sammanlagt som fått musik av honom, men trots det blev hans stil tongivande i Hollywood. I Skyline kan man höra det karaktäristiska, storslagna tonspråket för amerikansk film. Alla som någon gång sett en hollywoodrulle från 50-60-talet känner igen det. Something Wild hette filmen men blev ingen vild succé. Efter att Copland gjort om musiken till konsertsvit fick musiken ett långt mer framgångsrikt liv än själva filmen. Det är en pampig stadshorisont Copland tecknar. Men så är det också New York, som 1958 var världens modernaste stad. KATARINA A KARLSSON

ALMA MAHLER (1879-1964) Die stille Stadt Laue Sommernacht Licht in der Nacht Bei dir ist es traut Erntelied Tonsättaren Alma Mahler var dotter till den österrikiske landskapskonstnären Emil Schindler, som hon avgudade. Han dog när hon var 13 år och hon bestämde sig för att bli en skapande människa som sin far. Musik och pianospel hade hon blivit undervisad i tidigare och för att lära sig komponera hamnade hon hos Alexander Zemlinsky, som också undervisade Schönberg. Informationen som finns om Alma Mahler tecknar ett porträtt av en komplicerad kvinna. Ibland rena elakheter, som eftermälet ofta blir för kvinnor som utmärkt sig. Sant är att hon var antisemit, att hon hade utomäktenskapliga affärer, men hon var sannerligen ingen våldsverkare, som vissa manliga kolleger. Hon hade en fantastisk förmåga att dras till begåvade män som förälskade sig i henne. I gengäld sporrade hon dem framåt i deras karriärer. Konstnären Gustav Klimt gav henne hennes första kyss, läraren Zemlinsky var en annan kärlek men den tjugo år äldre tonsättaren Gustav Mahler blev hennes förste make. Han skrev ett 20-sidigt brev med alla villkor hon måste uppfylla för att bli hans hustru. Ett av dem var att sluta skriva musik. Alma var så förälskad att hon gick med på allt. Berömt är citatet "Ditt yrke är hädanefter att göra mig lycklig". Särskilt lyckligt blev inte äktenskapet. En av de två döttrarna dog och Alma blev deprimerad av att inte få ge uttryck för sin skaparkraft och att som sällskapsmänniska isoleras månadsvis i sommarresidenset där maken komponerade i sin egen stuga. I det läget inledde hon en kärleksaffär. Som svar på kriserna i äktenskapet publicerade Gustav fem av Almas sånger 1910. Efter makens död 1911 trycktes ytterligare två sångsamlingar. Almas liv fortsatte genom två världskrig, två kontinenter (Amerika och Europa) och hon födde ytterligare ett barn som dog. Vem vet vad hon hade kunnat åstadkomma om hon haft andra förväntningar på sig som tonsättare och varit omgiven av ett ryggdunkande nätverk? Och sporrat sig själv i stället för männen runt henne? Mycket av hennes musik har gått förlorad. Det som återstår är djärvt romantisk i en stil som påminner om en mix mellan tidig Schönberg och sen Brahms. KATARINA A KARLSSON

GEORGE GERSHWIN (1898-1937) AN AMERICAN IN PARIS George Gershwin (1898-1937) är en av de mest inflytelserika amerikanska tonsättarna från förra århundradet. Han lyckades som ingen före honom kombinera dåtidens populärmusik med västerländskt klassiskt idiom. Det var inte lätt, eftersom han inte hade någon formell musikalisk utbildning. Den längtade han efter, men jobbade samtidigt som pianist och låtskrivare. Redan som 15-åring försörjde han familjen på detta och innan han fyllt 30 hade han tjänat tillräckligt för att köpa ett hus på Manhattan där alla i familjen som så ville hade en egen våning. Trots sitt ryskjudiska påbrå kände han sig mest hemma i amerikansk populärmusik, jazz och spirituals. Liksom Copland for han till Paris för att studera med den världsledande kompositionsläraren Nadia Boulanger. Det säger mycket om hennes storhet att hon inte tog emot honom som elev. Hon menade att rigorösa studier i kontrapunkt med mera skulle förstöra hans jazzinfluerade stil. Resan till Paris blev dock inte meningslös. Det var där han komponerade An American in Paris där all hans skicklighet som låtskrivare och jazzmusiker får rum. Att Paris imponerade på honom hörs överallt. Musiken pulserar av tutande bilar, trafikerade gathörn, livsglädje, kaféer, blinkande lampor, och en och annan (bakfull?) morgon med dimma vid Seine. Orkestrering hade Gershwin lärt sig genom att hans lärare Edward Kilenyi bjudit in orkestermusiker till lektionerna. På så sätt fick Gershwin höra hur instrumenten lät i olika register i praktiken, hur stora deras omfång var och hur ljudvolymen kunde balanseras i en orkester. Gershwin fick inget erkännande av samtida tonsättare som menade att han bara kunde sätta ihop fina melodier, utan utveckling eller övergångar. Vad han däremot kunde var att skriva musik som människor tyckte om. Vid den minneskonsert som gavs på Lewisohn Stadium efter hans död slogs alla publikrekord när 20 223 sörjande människor tog sig dit. KATARINA A KARLSSON

WOLFGANG AMADEUS MOZART (1756-1791) PIANOKONSERT NR 23 A-DUR K488 Allegro Andante Presto Ein Kavierkonzert, Begleitung: 2 Violini, 2 Viole, 1 Flauto, 2 Clarinetti, 2 Fagotti, 2 Corni e Basso. Så står det under datumet 2 mars 1786 i Mozarts lilla verkförteckning. På motsatta sidan hittar man som vanligt några nedskrivna takter som gör det möjligt att identifiera musiken. Sådant behövde han själv. Och den nyfikna eftervärlden... Den våren lyckades han ordna till tre konserter i Wien för 120 abonnenter. I varje fall skrev han så till Pappa i Salzburg. A-durkonserten, som Köchel gav nummer 488, skulle han spela i det sammanhanget. Mozarts egenhändiga partitur har överlevt. Kompositionen gavs ut först nio år efter hans död. Det innebär att vi inte känner till Mozarts slutliga version; han "putsade" inte sin musik förrän den skulle tryckas. Originalpartituret visar med sina olika bläcksorter hur han som vanligt skrivit ner musiken i omgångar. Han började med klaverstämman, basgången och första fiolen, kompletterade med viktiga motiv på plats, tog sedan blåsarstämmorna och allra sist den enkelbesatta (?) musik som skulle ligga under medan han spelade solopartierna. Han ledde "sin" lilla ensemble från klaveret och stöttade då och då musikerna med extra klaverspel. Repetitioner i vår mening fanns det sällan tid till; man drog ofta bara igenom musiken en gång för att rätta eventuella fel i stämmorna. Någon gång fram på sommaren får Mozart ett angenämt brev från Sebastian Winter, den betjänt som hade följt familjen Mozart i början av deras långa underbarnsresa 1763-1766 - bland annat som lekfarbror för de båda barnen. Nu skriver han från Donaueschingens hov som musikbeställare åt fursten där nere i söder. Mozart gör upp en förslagslista där också A-durkonserten ingår. Han påpekar att om furstens orkester saknar klarinettister går det ju lätt att skriva om de stämmorna för två stråkmusiker. Till sist: i Mozarts partitur finns faktiskt kadensen till första satsen inskriven på plats. Innebar det att han kände sig bunden av noterna när det kom till kritan? INGEMAR VON HEIJNE

Sedan 2017 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker - Sveriges Nationalorkester. Han är en av vår tids mest efterfrågade dirigenter och har lett orkestern på framgångsrika turnéer till fyra nordiska huvudstäder samt till Tyskland och Österrike. Orkestern har tidigare gjort hyllade framträdanden på världens mest prestigefyllda scener, bland dem BBC Proms i London och Musikverein i Wien, och ger varje år 100-talet konserter i Göteborgs Konserthus. På gsoplay.se samt via appar erbjuds allt från orkesterkonserter med världsledande dirigenter och solister till kammarkonserter och fantasifulla filmproduktioner. Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består i dag av 109 musiker. Bland viktiga chefdirigenter under senare år finns Gustavo Dudamel och Neeme Järvi. Göteborgs Symfoniker har gjort 100-tals inspelningar som resulterat i ett flertal internationella priser. Senast Sibelius symfonier med Santtu-Matias Rouvali på Alpha Classics som hyllats i branschtidskrifter som Gramophone och Diapason.

Dirigenten Johannes Gustavsson är uppvuxen i Arvika och inledde sin musikaliska bana som violaspelare. Han tog sitt dirigentdiplom på Norges musikhögskola efter studier för Lars Anders Tomter, Ole Kristian Ruud och Olav Anton Thommessen. Därefter kompletterade han med studier för Simon Streatfeild och Jorma Panula. Nu är han en av Sveriges ledande unga dirigenter. Han förfogar över ett brett register och dirigerar både symfonisk repertoar och operarepertoar tillsammans med flera av de ledande skandinaviska orkestrarna och operahusen. Han dirigerar regelbundet orkestrar över hela Sverige, Norge och Finland. Som ivrare för nutida musik har Johannes Gustavsson dirigerat över 30 uruppföranden av nyskrivna nordiska orkesterverk. Johannes Gustavsson är chefdirigent hos Wermland Opera och för Uleåborgs Symfoniorkester samt konstnärlig ledare för Norska Ungdomssymfonikerne. Tidigare har han varit Västerås sinfoniettas förste gästdirigent, konstnärlig rådgivare för Nordiska kammarorkestern i Sundsvall samt en av Österbottens kammarorkesters huvuddirigenter. Johannes Gustavsson har mottagit flera utnämningar och priser. Han var den förste mottagaren av både Svenska dirigentpriset och Herbert Blomstedts stipendium. Han har även vunnit priser i Soltitävlingen samt Frankfurt- och Toscaninitävlingarna i Parma och Taormina i Italien.

Pianisten Víkingur Ólafssons unika personlighet och starka musikaliska övertygelse har gjort att han på bara några år tagit musikvärlden med storm och blivit en av vår tids mest eftersökta artister. Víkingur Ólafsson gjorde oförglömliga avtryck med sina album med musik av Philip Glass, Johann Sebastian Bach samt Rameau/Debussy (Deutsche Grammophon). Hans nya, musikaliska insikter i Bachs musik hyllades av kritikerna och albumet förekom på många årets bästa-listor. Det erhöll också utmärkelser som årets klassiska pianosoloinspelning av Opus Klassik 2019, årets album i BBC Music Magazine 2019 och utsågs som en av de bästa Bach-inspelningarna någonsin av Gramophone. Víkingur Ólafssons inspelning av Philip Glass pianomusik var en lika stor framgång och New York Times kallade pianisten "Islands egen Glenn Gould". Han utsågs till Gramophone Artist of the Year 2019 och av Limelight Magazine till International Artist of the Year 2019. Víkingur Ólafssons senaste album innehåller musik av Debusssy och Rameau, musik han också spelade vid sitt senaste besök Göteborg. I maj återkommer han för att spela John Adams Must the Devil Have All the Good Tunes? under ledning av Symfonikernas chefdirigent Santtu-Matias Rouvali.

Karin Torbjörnsdóttir utsågs till Årets sångare 2020 vid Grímans kulturprisutdelning för sin gestaltning av Cherubino i Mozarts Figaros bröllop med Isländska operan. Den lyriska mezzosopranen har visat sin mångsidighet i en operarepertoar som sträcker sig från barock till nutid, med särskilt fokus på Mozart och tidig romantisk musik. Bland hennes tidigare engagemang finns framträdanden på operan i Luzern samt vid Stuttgarts statsteaters operastudio där hon spelat en mängd olika operaroller. Karin Torbjörnsdóttir har framträtt i Europa, USA och Asien och på internationella festivaler som Anima Mundi i Pisa, Italien, Macaus internationella musikfestival, Luzerns festspel samt Barocknacht och Nacht der Komponisten i Salzburg.