Johannebergskyrkan Sommardrömmar med Göteborgs Symfoniker

Karl-Birger Blomdahl (1916-1968) Adagio ur Vaknatten Pjäsen Vaknatten utspelar sig under häxprocessernas tid och sattes upp på Dramatikerstudion i Stockholm 1945. För manus, som enligt uppgift aldrig gått i tryck, stog författaren Helge Åkerhielm och för musiken Karl-Birger Blomdahl. Musiken sammanställdes till Teatersvit nr 1, där det drömska Adagiot blivit berömt och ingår i flera svenska klassikersamlingar. Smålandsfödde Karl-Birger Blomdahl var medlem av Måndagsgruppen och en förgrundsfigur inom nutida svensk tonkonst på 1940- och 50-talen. Han drevs av gruppens ideal att söka sig bort ifrån det romantiska arvet och hitta nya stilrikningar. Idéer hämtade Blomdahl bland annat från Paul Hindemith liksom ur ett levande intresse för musikskapandets tekniska sidor. 1965 blev han chef för Sveriges Radios musikavdelning och såg till att samordna Sveriges Radios symfoniorkester. I Adagiot från 1945 har Blomdahl ännu inte påbörjat sina utflykter i tolvtonsland utar vilar i nyromantisk tradition.

Camille Saint-Saëns var ytterligt produktiv och han komponerade musik i tidens alla genrer. Han sa vid något tillfälle att det var lika naturligt för honom att komponera som för ett äppelträd att bära frukt – och han kunde glatt orkestrera tolv timmar i sträck. Hans kompositioner utmärks av en avväpnande charm, rik melodik och elegans. För violinen komponerade Saint-Saëns åtskillig musik, däribland tre konserter, men mest känd är han förmodligen för Introduktion och rondo capriccioso från 1863. Det är ett virtuosnummer som alltsedan den dag Pablo de Sarasate uruppförde det kommit att höra till de stora förtrollarna på repertoaren. Musiken är tillägnad den spanska mästaren (liksom Saint-Saëns första och tredje violinkonserter) och det förklarar också varför det finns en hel del spanska drag i musiken. I introduktionen presenterar solisten sig, och när rondot tar vid följer ett rikt flöde av musikaliska idéer, den ena briljantare än den andra. /Stig Jacobsson

ANTONÍN DVORÁK (1841-1904) SYMFONI NR 8 G-DUR OP 88 Allegro con brio Adagio Allegretto grazioso Allegro ma non troppo Antonín Dvorák krönte sin karriär med att 1892 utses till kompositionsprofessor i New York. Han hade onekligen gjort en imponerande konstnärlig karriär: han föddes som son till en slaktare i den lilla böhmiska lantbyn Nelahozeves, och skulle enligt traditionen följa i faderns fotspår. Trots alla senare framgångar behöll han en jordnära inställning till sitt liv och sin konst. Under senare delen av 1880-talet arbetade han målmedvetet med en strävan som resulterade i flera brett upplagda verk. Förutom en sjunde symfoni skrev han operan Dmitrij samt oratorierna Spökbruden och Sankta Ludmila. Så småningom tyckte han sig se framgångar och tillät sig att slappna av i mer lyriskt intima verk av mindre format. Då kom den andra serien av slaviska danser, pianokvintetten i A-dur och ett flertal sånger. Något år före avfärden till Amerika växte den åttonde symfonin (skissad 6-23 september, fullbordad 8 november 1889) fram under långa promenader i skog och mark. Han kände hur hans kreativa kraft växte och förenades med ökande hantverksskicklighet. Han kände sig tryggare i sin konst och med naturens hjälp ljusnade hans musik. Man har ibland betecknat symfonin som "friluftsmusik", som tonsättarens tack för livets och naturens underbara gåvor. Han befann sig för tillfället i sin lantgård vid Vysoká, där han också ägnade sig åt trädgårdsodling och vandringar i naturen. Han kände frid och andlig vitalitet. Åttonde symfonin är resultatet av ett medvetet sökande efter lugn och harmoni. När stormen ibland ändå ryter för kontrastens skull, blåser den bara bort de torra löven och för med sig frisk luft. Det är en lyckligt leende musik, en enkel, folklig spelmansmusik som avviker från de strikt symfoniska traditionerna. Han hade föresatt sig att skapa en symfoni olik alla andra. Men även om han lyckades på så sätt att han behandlar sitt material på nya sätt, så har symfonin ändå en klassiskt traditionell form med satser i sonat och rondoform. Första satsen börjar med ett klangfullt cellotema som sedan återkommer två gånger under satsens lopp; i inledningen till genomföringen och vid reprisen. Satsen följer noga sonatformen trots att känslo-växlingarna är stora. Den långsamma satsen är ett adagio i c-moll som är uppbyggt av ett pärlband vackra episoder. Så följer en både graciös och elastisk vals innan finalen åter presenterar en liten introduktion bestående av ett trumpetsolo. Även detta solo återkommer några gånger, bland annat som ackompanjemang i pianissimo till soloflöjt och spelat av trumpeter och horn. En riktigt utåtriktad coda avslutar symfonin. Den 2 februari 1890 uruppfördes denna G-dur-symfoni med tonsättaren själv som dirigent för Nationalteaterns orkester i Prag, och han ledde strax därpå även framföranden i London och Frankfurt. Symfonin skulle snart gå segrande över världen, och den blev vid sidan av den i Amerika skrivna nionde symfonin (Från nya världen) den mest älskade av hans symfonier. Symfonin tillägnades "Den böhmiska Franz Joseph-akademin för främjandet av konst och litteratur", som tack för att Dvorák blivit dess hedersledamot. STIG JACOBSSON

Göteborgs Symfoniker bildades 1905 och består idag av 109 musiker. Orkesterns bas är Göteborgs Konserthus, funkispärlan vid Götaplatsen som samlat musikälskare sedan 1935. Wilhelm Stenhammar var orkesterns chefdirigent 1907-1922. Han gav Symfonikerna en stark nordisk profil och bjöd in kollegerna Carl Nielsen och Jean Sibelius till orkestern. Under dirigenten Neeme Järvis ledning 1982-2004 gjorde Symfonikerna en rad internationella turnéer samt ett hundratal skivinspelningar och etablerade sig bland Europas främsta orkestrar. 1997 utsågs Göteborgs Symfoniker till Sveriges Nationalorkester. Sedan säsongen 2017-2018 är Santtu-Matias Rouvali chefdirigent för Göteborgs Symfoniker. Sedan säsongen 2019-2020 är Barbara Hannigan förste gästdirigent. Under åren 2019-2022 var även Christoph Eschenbach förste gästdirigent – tillsammans bildade de en stark treklöver bestående av tre helt olika konstnärer. Vi är också en stolt partner till sopranen Barbara Hannigans mentorsprogram Equilibrium med fokus på unga sångare i början av deras karriär. Sten Cranner är VD och konstnärlig chef, Gustavo Dudamel hedersdirigent och Neeme Järvi chefdirigent emeritus. Orkesterns huvudman är Västra Götalandsregionen. Göteborgs Symfoniker samarbetar regelbundet med dirigenter som Herbert Blomstedt, Joana Carneiro, Jukka-Pekka Saraste, Christian Zacharias och Anja Bihlmaier.

Anton Holmer har på kort tid etablerat sig som en av Sveriges mest framstående unga dirigenter. Han är sedan hösten 2021 assisterande dirigent vid Orchestre National de Lyon jämte chefsdirigent Nikolaj Szeps-Znaider. Säsongen 2022-2023 inkluderade en hyllad debut med Kungliga Filharmonikerna, med Orchestre National de Metz och med Blåsarsymfonikerna. Anton har vid flera tillfällen gästat Sveriges Radios Symfoniorkester, och andra samarbeten inkluderar Gävle Symfoniorkester, Svenska Kammarorkestern, Dalasinfoniettan, Jönköpings Sinfonietta och Arméns Musikkår. Han tilldelades Crusellstipendiet för unga lovande dirigenter 2022 och har även mottagit stipendier från Kungliga Musikaliska Akademien och Anders Sandrews Stiftelse. Han var semifinalist i Malko Competition for Young Conductors i Köpenhamn 2021 och i Donatella Flick LSO Conducting Competition i London 2018. Anton studerade orkesterdirigering vid Staatliche Hochschule für Musik Stuttgart för Prof. Per Borin och har deltagit i Masterclasses för renommerade dirigenter såsom Bernard Haitink och Jorma Panula. Han har en bakgrund som organist och fick sin kandidatutbildning vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och Conservatoire National Supérieure de Lyon. Han har även en masterexamen i solistisk orgel från Musikhögskolan i Stuttgart.

Violinisten Ava Bahari är född 1996 i Göteborg. Efter att under sju år ha studerat hos Professor Terje Moe Hansen vid Musikhögskolan i Oslo fortsatte hon sina violinstudier för fd konsertmästaren hos Göteborgs Symfoniker, Per Enoksson. Hon har även tagit lektioner för ledande musikpedagoger som Gidon Kremer, Christian Tetzlaff och Ana Chumachenko och studerar vid Hochschule für Musik Hanns Eisler i Berlin. Ava Baharis karriär började redan i elvaårsåldern då hon vann sina första tävlingar. 2010 kvalificerade hon sig till den prestigefyllda Yehudi Menuhin-tävlingen som den enda representanten från Sverige i klassen för ungdomar upp till 20 år. Framgångarna fortsatte när hon 2012 vann Polstjärnepriset. 2015 var Ava Bahari ungdomsstipendiat hos Stenastiftelsen och kunde starta sina studier vid Hochschule für Musik Hanns Eisler i Berlin. 2021 vann hon 3:e pris i den prestigefulla internationella Paganini-tävlingen. Ava Bahari har även tävlat i den prestigefyllda Carl Nielsen International Competition där hon 2022 tog sig till sista omgången. Hon känns också igen från SVT-serien Molanders där hon spelade rollen som Julyia. Ava Bahari har också mottagit musik- och kulturstipendier, bland annat från Sten A Olssons Stiftelse för forskning och kultur, Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetsamhället i Göteborg och Willinska Stiftelsen. Med Göteborgs Symfoniker gjorde hon solistdebut i januari 2023 i Schönbergs violinkonsert.